Brott i nära relationer - Fakta

Med brott i nära relationer menas brott där gärningspersonen har eller har haft en nära relation till brottsoffret.

Beskrivning av brottet

Brott i nära relation är ett samlingsbegrepp för flera brott där offer och förövare har eller har haft en nära relation. Brotten kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Det kan också vara brott där man tvingar eller hotar någon, stänger in någon eller befinner sig hemma hos någon utan lov. Med nära relation menas att man är eller har varit gift, sambo eller särbo eller har gemensamma barn. Även barn, föräldrar och syskon räknas som närstående. Brotten handlar ofta om olaga hot, misshandel eller sexuellt våld.

Stort mörkertal

De flesta som utsätts för brott i nära relationer är kvinnor. Det visar studier som Brottsförebyggande rådet, Brå, har gjort. Ofta rör det sig om upprepat våld under en längre tid. Under de senaste tio åren har antalet anmälningar ökat.

Men mörkertalet är stort, enligt Brå är det bara vart fjärde till femte fall som anmäls. När det gäller brott i nära relationer där parterna är av samma kön är mörkertalet ännu större. Studier visar att homo- och bisexuella inte söker hjälp i samma utsträckning som heterosexuella.

Brott i bostaden

Brott i nära relationer sker oftast i hemmet och är därför svårt att upptäcka för polisen och övriga rättsväsendet. Därmed är det också svårt att ingripa eller hjälpa den som är utsatt.

Motivet kan vara svartsjuka eller konflikter i samband med separation eller skilsmässa. Alkohol är ofta med i bilden. Det kan också handla om att den ena parten vill ha makt och kontroll över den andra.

Det kan finnas många förklaringar till att en utsatt stannar kvar i en våldsam relation. Den som utsätts kan själv bagatellisera våldet eftersom man känner sig mindre värd som människa och därför är ”värd våldet”. De känslorna byggs ofta upp genom psykisk nedbrytning och fysisk misshandel från den andra parten.

Barn som bevittnat våld

Barn som har bevittnat brott mot en förälder är också brottsoffer och har rätt till brottsskadeersättning.

Drar sig för att anmäla

Många som utsätts för brott i hemmet drar sig för att göra en polisanmälan. Kanske finns det känslor kvar för ens partner eller en rädsla för repressalier. Även gemensamma barn kan vara en orsak till att man inte anmäler brott. Det kan också bero på att händelsen är för privat eller personlig, att offret känner skuld eller skam, anklagar sig själv eller misstror polisen. Därför är det viktigt att alla brottsoffer får det stöd de behöver för att våga anmäla det som hänt.

En polisanmälan görs oftast av den som har utsatts för brottet, men det är också vanligt att vänner eller grannar till parterna anmäler. Att anmäla kan vara ett sätt att få slut på en våldsam situation.

Specialinriktade lagar

I samhällsdebatten och i lagstiftningen har brott i nära relationer allt mer kommit att betraktas som ett samhällsproblem i stället för en privatsak.

År 1998 infördes lag om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. För att en person ska dömas för något av dessa brott krävs att han eller hon ska ha begått flera straffbelagda gärningar mot en och samma person under en kortare eller längre tidsperiod, och att dessa gärningar varit ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och självkänsla.

Brottet lyder under allmänt åtal vilket innebär att polis eller åklagare är skyldiga att utreda brottet, när det blivit känt av dem, även om den som är utsatt inte vill det.

Fridskränkning

Att gång på gång kränka en närståendes integritet för att skada personens självkänsla, genom att till exempel hota eller slå denna, är ett brott i sig. Brottsrubriceringen är då grov fridskränkning, eller grov kvinnofridskränkning om en man begår ett sådant brott mot en kvinna som han lever eller har levt tillsammans med.

Mer information

Annan fakta om brottet