Brott i nära relationer - så arbetar Polisen
De flesta polismyndigheter i landet har personal som är särskilt utbildad i ärenden som rör brott i nära relationer. Många ärenden börjar med att Polisen får en anmälan om bråk i en bostad.
Polisen får oftast kännedom om ärendet först när någon gör en polisanmälan. Det kan till exempel vara personen som är utsatt, en granne eller en vän som ringer. Det går också att göra en anmälan även om situationen inte är akut.
När polisen vid en akut anmälan kommer till platsen försöker man i första hand skilja parterna åt. Om det finns barn i bostaden som kan fara illa kontaktas Socialtjänsten. Den som är utsatt kan behöva komma till sjukhus.
Förhör och dokumentation
Polisen gör ett första förhör på platsen och dokumenterar eventuella personskador och materiella skador på video. Den som blivit utsatt har med vissa undantag rätt att själv bestämma om egna skador ska dokumenteras eller inte. Även kriminaltekniker kan kallas till platsen för att säkra bevis av olika slag.
Häktning
Åklagaren bedömer om en misstänkt gärningsperson ska begäras häktad. Domstolen fattar sedan själva beslutet. Om den misstänkta blir häktad ska brottet utredas omgående av Polisen. I vanliga fall tar det två veckor. Under tiden förhörs den misstänkta, brottsoffret och eventuella vittnen.
Insamling av information
Polisen samlar in material av olika slag, till exempel rättsintyg från läkare, kriminaltekniska rapporter och analyser, dokumentation av skador och journalanteckningar från tidigare sjukhusvistelser om det finns.
Dagboksanteckningar, telefonmeddelanden och sms mellan parterna som den utsatta (målsäganden) har kvar kan vara viktiga uppgifter. Det kan också bli aktuellt att samla information från bland annat skolan, Socialtjänsten och tidigare kontakter med brottsofferjourer.
Hot- och riskbedömning
Om den misstänkta släpps på fri fot från arrest eller häkte, till exempel på grund av bristande bevis, ska Polisen, åklagaren eller Kriminalvården informera den som har blivit utsatt.
Polisen kan göra en hot- och riskbedömning för att se vilka former av skydd den utsatta behöver, till exempel kontakt med en kvinnojour/brottsofferjour, skyddat boende eller överfallslarm.
Förundersökning
Finns det en person som är skäligen misstänkt för brottet inleds en förundersökning. Dessa ärenden leds alltid av en åklagare. Beroende på vad förundersökningen kommit fram till beslutar åklagaren om den misstänkta ska åtalas eller inte.
Rättegång
Under rättegången, dit målsäganden och eventuella vittnen kallas, gör domstolen en prövning av allt som kommit fram i förundersökningen och beslutar påföljden, det vill säga om och i så fall vilket straff den åtalade ska dömas till, eller om åtalet ska ogillas.
Juridiskt ombud
Du har som brottsutsatt i många fall rätt till ett juridiskt ombud, ett så kallat målsägandebiträde, som juridiskt och personligt stöd. Åklagaren som utreder brottet ansöker om detta till tingsrätten, som beslutar om du får ett målsägandebiträde.
FAKTA/ Brott i nära relationer
- Med nära relation menas att man är eller har varit gift, sambo eller särbo eller har gemensamma barn. Även barn, föräldrar och syskon räknas som närstående.
- Brotten kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Det kan också vara brott där man tvingar eller hotar någon, stänger in någon eller befinner sig hemma hos någon utan lov.
- De flesta som utsätts för brott i nära relationer är kvinnor. Det visar studier som Brå, Brottsförebyggande rådet, har gjort. Ofta rör det sig om upprepat våld under en längre tid. Under de senaste tio åren har såväl antalet brott som antalet anmälningar ökat.
- Mörkertalet är stort. Enligt Brå är det bara var fjärde – femte fall som anmäls.
Läs mer fakta om brott i nära relationer