JavaScript är inte påslaget i din webbläsare. Vi rekommenderar att javacsript är aktiverat i webbläsaren, för bästa användning av webbplatsen.
Sök på polisen.se

”Våra hundar viger sina liv åt oss”

Jaxx, Jäger och Kiro har nos för spår och sök och är några av dem som gör hundjobbet i Malmö. Totalt arbetar 14 hundförarekipage i den svårjobbade stadsmiljön.

Ärendet kommer över radion, en patrull har stoppat en bil för kontroll och man misstänker att det kan finns narkotika i bilen. Hundföraren Martin och hans hund Kiro åker till platsen för att göra det de gör bäst - använda nosen.

Kiro , en svart schäfer som är fyra och ett halvt år gammal, viftar förväntansfullt på svansen när han förstår att han ska få arbeta. Han har nyligen gått utbildningen i specialdressyr, som innebär att han kan söka efter narkotika och vapen. Tillsammans med Martin söker han igenom bilen, både utsidan, insidan och under motorhuven, men i dag hittar de inget misstänkt.

- Efterfrågan på specialkompetens, som att kunna söka efter vapen och narkotika, blir allt vanligare, säger Martin som arbetat som hundförare i ungefär tio år och som också är chef för hundgruppen i Malmö.

Att arbeta i en storstad som Malmö är inte lätt för förarna och deras hundar. Det är mycket folk i rörelse vilket gör att det är svårt att spåra personer då det luktar människor överallt. Det är också mycket hårda underlag som asfalt och sten som gör det svårare för hundarna att få vittring. För att få en hund som kan spåra i storstad krävs enormt mycket träning. Hundförarna lägger ett arbetspass i veckan på träning och utbildning och utöver det går mycket av hundförarnas lediga tid till att träna hundarna.

- Allt vi gör är färskvara. Även om vi lagt grunden krävs kontinuerlig träning. Man kan jämföra det med en elitidrottsman, tränar han inte tappar han snabbt formen.

Det tar ungefär två år innan en hund kan arbeta som en fullgod polishund. De första åren är en lärandeprocess och hundarna är ofta som bäst när de arbetat ett par år. Få polishundar arbetar längre än tills de är tio år gamla. Förarna och hundarna utvecklar mycket starka band och oftast får hundarna gå i pension hos sina förare, som också måste fatta det tunga beslutet när det är dags för hunden att somna in.

- Det är fruktansvärt varje gång man behöver fatta beslutet. Våra hundar viger sina liv åt oss och är vår närmsta kollega.  Vi är tillsammans dygnet runt vilket gör att man utvecklar en närhet och känner varandra så väl, säger hundföraren Fredrik som nu arbetar med den treårige schäfern Jäger.

En av hundekipagens viktigaste uppgifter är att söka efter försvunna personer eller folk som gått vilse i terrängen. Även om det inte finns skog och mark i Malmö och den typen av ärende inte är så vanliga här, så används Malmös hundekipage vid räddningsärenden i övriga delar av regionen. Hundekipagen gör också brottsplatsundersökningar för att söka efter föremål som en misstänkt gärningsman tappat eller slängt ifrån sig, och de spårar också efter misstänkta gärningsmän.

- Det vanligaste ärendet för hundförarna i Malmö är nog inbrottslarm där man misstänker att gärningsmannen är kvar på platsen eller i närområdet, men vi är en fri resurs som ofta åker från ärende till ärende där det kan bli aktuellt med spårning eller sök, säger Martin.

Hundarna används också när mycket folk samlas på en plats, som vid demonstrationer och fotbollsmatcher. Där används hundarna som ett hjälpmedel vid stökiga situationer, för att skingra människor och skydda sina förare och andra poliser.  Även om skyddsaspekten är viktig ligger fokus för framtidens polishundar på nosen.

- Vi har gått från tänder till nos. I dag skulle jag säga att 95 procent av det vi gör är nosarbete, säger hundföraren Peter som arbetar i Malmö tillsammans med hunden Jaxx, en treårig malinois.

Polishundarna är hundar som behöver aktiveras och de mår bäst när de får arbeta tillsammans med sina förare, oavsett om det gäller att spåra efter en person, söka efter föremål eller vara med på fotbollsmatcher.

- Kiro vill ju följa med och är förväntansfull när han vet att vi ska jobba. Ju mer han har att göra desto bättre mår han, säger Martin.

Att vara hundförare är inget man provar på utan något man blir. Även om de lägger ner mycket tid på sin fritid och det ibland är känslomässigt jobbigt är hundförarna överens om att de inte skulle vilja arbeta med något annat:

- Som hundförare har du stor frihet, du får åka på ärenden med dignitet, utvecklas med din hund och så får du jobba med den bästa kollegan som finns, säger Martin.

Till toppen