Polisen Alex: ”Jag är varken kille eller tjej”

Polisen Alex

- Polisen är till för alla och ska representera alla i samhället. Därför är det viktigt för mig att vara öppen, säger Alex som jobbar som barnförhörsledare och utreder brott mot barn upp till 18 år. Bild: Polisen

Juridiskt sett finns det bara två kön. Men verkligheten är mer komplicerad. Vissa känner sig både som man och kvinna. Andra som varken eller. Så är det för Alex.

Alex föddes som kvinna, men kände tidigt att det inte stämde.

– Så länge jag kan minnas har jag varit öppen med att jag inte känt mig som en ”typisk” tjej, och förstod inte varför jag fick bröst och mens.

– Normen är att man formas och fostras in i det kön man föds till, men jag har alltid känt att jag stått utanför.

Det säger Alex, hen jobbar som barnförhörsledare i Uppsala, och utreder brott mot barn upp till 18 år.

När Alex i övre tonåren fick kunskap om vad trans innebar, att könet på ens kropp inte stämmer överens med det kön man känner sig som inombords, blev hen förvirrad.

De funderingarna fortsatte genom hela gymnasiet, och Alex hade ett stort stöd i sin familj.

– Min mamma har alltid sagt att hon älskar mig precis som jag är. Hon skojade om att hon hade två söner istället för en son och en dotter, fast nu i efterhand har hon sagt att hon egentligen hade svårt att sätta mig i facket kille. ”Jag ser dig bara som du”, säger hon, berättar Alex.

En tid efter att Alex tagit studenten frågade hens mamma: ”Har du funderat på att korrigera kön?”

 – Jag slog ifrån mig frågan. Att korrigera kön helt kändes så svart eller vitt, och i mitt huvud var det bara grått. Då hade jag inte den kunskap jag har idag.

Siktet inställt på att bli polis

Efter gymnasiet jobbade Alex bland annat inom vården, men hade siktet inställt på att bli polis, som sin styvfar och stora förebild. Och så blev det. 2012 började Alex på polisutbildningen. Då hade hen fortfarande sitt gamla namn, och var kvinna.

– Men mina killkompisar på skolan brukade skämta och säga ”du är en av grabbarna”.

Alex blev klar polis 2014 och fick tjänst i Stockholm. Ett år senare kom en vändpunkt.

– När jag träffade min dåvarande flickvän frågade hon vad jag ville bli kallad - hon, han eller hen?

 – Att hon bekräftade det jag känt inom mig, men inte kunnat verbalisera, var startpunkten för en process. Jag kände att nu måste jag ta tag i det här, det går inte längre.

Nu upptäckte Alex även termen icke-binär, och då började polletten trilla ned. Att vara icke-binär innebär att inte följa tvåkönsnormen. En del personer känner sig som både man och kvinna på en gång, eller mitt mellan. Andra känner sig, precis som Alex, som varken eller.

Kort därpå genomgick Alex en könsutredning och efteråt påbörjade hen hormonbehandling med testosteron.

Kom ut på jobbet

I september 2018 kom Alex ut officiellt på jobbet, och samtidigt privat i sociala medier. Fast för hens närmaste chef och kollegor var det ingen nyhet - de visste redan.

– Min chef hade redan förberett ett mejl till andra gruppchefer i polishuset, och sagt ”säg till när jag ska trycka på knappen”.

I mejlet stod det att Alex skulle genomgå en könsutredning, ville bli kallad hen eller han, och just hade bytt namn till Alex.

– Det var lite nervöst, men det kändes såklart mest skönt. Jag skulle jobba helgen efter, och när jag mötte jourhavande befäl sa han ”Hej Alex!”. Det kändes fantastiskt att direkt bli bekräftad!

– Jag har hela tiden haft väldigt bra chefer som frågat ”Vad behöver du?”, ”Vad kan vi göra?  De fixade direkt så att jag fick en egen plats att byta om på.

Har du mött några negativa kommentarer, eller avståndstaganden?

– Nej, däremot handlar det mer om att folk inte förstår vad icke-binär är. I början var det såklart svårt att vänja sig vid att säga ett nytt namn och ett annat pronomen. Men vi skrattade mest åt det och alla gjorde sitt bästa och påminde varandra.

Enligt en utredning från 2017* är transpersoner mer utsatta för kränkningar, hot och våld än andra. Men få polisanmäler, i många fall på grund av lågt förtroende för polisen.

Polisen är till för alla

– Polisen är till för alla och ska representera alla i samhället. Därför är det viktigt för mig att vara öppen, och därför väljer jag att vara med i den här intervjun. Vågar jag som polis vara öppen med att jag är trans har jag lättare att skapa förtroende hos andra transpersoner, inte bara de som blivit utsatta för brott, utan även de som vill söka till polisutbildningen.

De senaste månaderna har Alex blivit tillfrågad om att förhöra fyra brottsoffer som är trans, en vuxen kvinna och tre pojkar under 18 år.

– En av killarna var på ett skyddat boende. Han hade blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp och ville inte prata med polisen. Till slut bad jag personalen på boendet hälsa honom att jag också är trans. Då ville han prata med mig.

Alex råd till kollegor, som saknar kunskap om trans, är att våga fråga. Själv svarar hen gärna på frågor – så länge de ställs av välvilja, på ett sätt som visar att man vill lära sig.

Trots tuffa stunder beskriver Alex sin resa som guldkantad, tack vare mycket stöd och kärlek.

– Jag är säker på vem jag är och extremt stolt över att vara den jag är, det kan ingen ta ifrån mig!  

*Transpersoner i Sverige – förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor, SOU 2017:92 villkor, SOU 2017:92

Vad är trans?

Den vanligaste betydelsen av ordet trans är att bryta mot könsnormen. En transpersons könsidentitet och/eller könsuttryck stämmer inte helt eller delvis överens med det kön personen föddes med. Ett exempel är den som fötts till kvinna, men alltid har känt sig som man. Eller tvärtom. Personen är instängd i fel kropp.

En transperson kan vara antingen man eller kvinna, både man och kvinna, eller varken eller – oberoende av vilken kropp eller vilket juridiskt kön personen har.

En del transpersoner vill förändra sin kropp genom könsbekräftande vård. Att kalla det för att ”byta kön” är fel. Det handlar inte om att byta kön utan om att förändra kroppen, så att personen får sin rätta könsidentitet även på utsidan. En del kallar det könskorrigering.

Många som har gått igenom könsbekräftande vård definierar sig inte längre som transperson, utan som en person med transerfarenhet.

Andra vill inte förändra sin kropp, men gör kanske istället en förändring med hjälp av kläder och andra attribut. Trans har ingenting med en persons sexualitet att göra, utan det handlar om könsidentitet. Trans är inte en sexuell läggning.