Polisens möjlighet att använda DNA-baserade släktforskningsdatabaser

Vid vissa typer av synnerligen grova brott, där gärningspersonen inte har kunnat identifieras med tillgängliga utredningsåtgärder, anser polisen att det borde blir möjligt att använda DNA-baserade släktforskningsdatabaser för att identifiera förövaren.

För att säkerställa den juridiska bedömningen har Polismyndigheten lämnat in en begäran om förhandssamråd till Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) inför ändrad personuppgiftsbehandling vid Nationellt forensiskt centrum.

‒ I vissa fall, avseende mycket grova brott med omfattande utredningar, kan möjligheten att söka efter nära släktingar till en misstänkt gärningsperson vara avgörande exempelvis som vid dubbelmordet i Linköping 2004. Genom det arbetet kunde vi, efter 16 år, gripa och lagföra personen som hade mördat två personer, säger Jan Staaf kommissarie och medlem i arbetsgruppen för metodens införande.

IMY har nu återkommit med ett besked och de anser, i motsats till Polismyndigheten, att den planerade behandlingen skulle innebära att personuppgifter behandlas i strid med lag. IMY råder därför Polismyndigheten att inte fortsätta med arbetssättet om att söka i DNA-baserade släktforskningsdatabaser.

‒ Vi har emottagit IMYs yttrande och analyserar detta. I nuläget är det svårt att uttala sig om vilka konsekvenser detta kan få men naturligtvis är det ett bakslag för arbetet med att identifiera okända förövare inom vissa väldigt allvarliga brottstyper , säger Ricky Ansell, verksamhetsexpert vid NFC.