Javascript är inte påslaget i din webbläsare. Vi rekommenderar att javacsript är aktiverat i webbläsaren, för bästa användning av webbplatsen.
Sök på polisen.se

Fiktion kontra verklighet

En ensam polis springer efter farliga personer i mörka lagerlokaler. Du känner säkert igen situationen från ett antal deckare. Men går det till så på riktigt?

Filmklappa

Knarkbeslag

I fiktionen - ett stycke ur en deckare

Martin sätter handfängsel på den gripne mannen. Han genomför sedan rutinmässigt kroppsvisiteringen. Hittar en liten påse vitt pulver i den slitna jeansfickan. Han öppnar påsen och doppar tungan i pulvret för att avgöra vilken substans det rör sig om. Heroin. Helt klart heroin.

I verkligheten - så funkar det

Om polisen hittar en påse vitt pulver som misstänks innehålla en drog, ska den påsen beslagtas och dokumenteras i utredningen. Påsen skickas sedan till Nationellt forensiskt centrum (fd SKL) för analys. Efter någon eller några veckor kommer svaret på vilken substans det kan röra sig om

Gripa efterlysta

I fiktionen - ett stycke ur en deckare

De tre männen springer in i en lokal i utkanten av industriområdet. Pia är säker. Det är samma män hon såg på bild av efterlysta personer under morgonmötet. Pia springer efter, klackarna klapprar mot asfalten. Dörren är tung. Hon håller emot för att den ska gå igen så ljudlöst som möjligt. Pia hinner se att den nya kappan fått en oljefläck innan det blir svart. Det tar någon minut innan ögonen vänjer sig vid det dunkla ljuset, sedan ser hon att de befinner sig i ett slakteri. Hon står tryckt mot väggen, andas. Sedan slänger hon sig runt hörnet med sin osäkrade pistol i utsträckta armar. Ingen där.

I verkligheten - så funkar det

När en polis, tillsammans med sin kollega, ser efterlysta personer gå in i en lokal stannar de utanför och har uppsikt från var sin sida av lokalen så att de ser om någon lämnar platsen. De kallar på förstärkning medan de bevakar byggnaden. När flera patruller är på plats, och eventuellt insatsstyrkan är förvarnad, förbereder sig poliserna för att gå in.

Biljakter

I fiktionen - ett stycke ur en deckare

Signalerna ljuder dovt från mobiltelefonen i fickan. Martin fiskar upp den och lyssnar, blicken mot Knut som kör.

- Någon har kört in med bil i guldsmedsaffären på Storgatan.

Knut slår på blåljus och siren. Precis när de rundar hörnet på Drottninggatan ser de hur passagerardörren slår igen på en flyktbil som står parkerad intill guldsmedsaffären. Knut tar upp jakten och snart ligger stadskärnan bakom dem. Flyktbilen har hög fart, men Knut trycker inte hårdare på gasen. Han känner vägen utan och innan och vet att det snart blir en skarp kurva. I strålkastarnas sken ser Knut och Martin hur flyktbilen voltar ut på åkern. Martin är först ur bilen, hinner lätt ifatt föraren och lägger på handfängsel. Knut tar hand om passageraren.

Inne på polisstationen kommer två kollegor, nickar igenkännande och tar över. Martin hinner precis låsa upp handfängslet på den gripne mannen när hans mobil ringer. Det är en av hans informatörer. Han lyssnar uppmärksamt. Det här har han väntat på.

- Knut, en uppgörelse på gång. Knarkkungen är i farten!

De joggar ut mot bilen som står illa parkerad utanför polisstationen. Blåljusen snurrar i natten, ljudtutan tjuter.

I verkligheten - så funkar det

Efterföljande med blåljus, utryckningar och dramatiska gripanden händer även i verkligheten, men oftast inte flera gånger under samma dag. Det kanske inte ens händer flera gånger under samma månad. Poliser som följer efter en bil blir ofta avbrutna. Det sker när det anses bli för farligt för allmänheten, poliserna eller dem som jagas.

När en person gripits måste allt dokumenteras noggrant. Poliserna sitter kvar vid datorn och skriver klart innan de åker iväg på nya uppdrag. Dokumentationen vid datorn tar nästan alltid längre tid än själva ingripandet.

Spaning

I fiktionen - ett stycke ur en deckare

Pia öppnar dörren och hoppar in i polisbilen med nyinköpt kaffe, langar över en mugg åt Martin.

- Är det riktigt kaffe eller är det brygg? Martin ler. Kaffet är ett stående skämt.

- Har du träffat Stina sedan sist? frågar Pia nyfiket.

Martin har nyligen inlett en romans med en kollega vilket Pia pikar honom för så ofta hon får chansen. Martin ler gåtfullt och vänder blicken mot huset de spanar på. Plötsligt spärrar han upp ögonen.

- Shit, det är Marco! Nu kommer han inte undan, nu har vi honom!

Portdörren slår igen och Marcos mörka silhuett syns i trappuppgången när lamporna tänds. Pia och Martin kastar sig ut, tar trapporna i några få raska steg och griper honom i bostaden.

I verkligheten - så funkar det

Spaningsarbete är långsamt och ensamt. En polis sitter nästan alltid själv i bilen, många timmar i sträck, varje dag. Flera av polisens spaningsbilar har bara gått några få mil när de skrotas. Det beror på att förarstolen är nedsutten och inredningen sliten av frukost, lunch och middag. Spaningsarbete kan även ske på andra sätt, men kräver alltid gott tålamod och ett sinne för detaljer. När spaningen ger resultat, efter flera dagar eller veckor, planeras och genomförs ett gripande.

Brottsutredningar

I fiktionen - ett stycke ur en deckare

Martin lyfter blicken över det öppna kontorslandskapet. Knut sitter mitt emot. Det är ljust och fräscht i lokalen.

- Har du fått dna-svaret?

- Ja, det kom precis, svarar Knut.

I ögonvrån uppfattar Martin hur Pia öppnar glasdörren till sitt privata kontor och går mot kaffeautomaten, fjärde espresson idag. Han kallar på hennes uppmärksamhet.

- Pia, kan du kolla upp den här Benny Carlsson åt mig? Jag tror det är han som misshandlade och hotade Mira.

- Visst, om du fixar tårta om det blir napp.

Martin ger henne en menande blick, men återgår snabbt till datorn. Pia går småleende in på kontoret, ganska säker på att Martin har rätt. Det finns hopp om tårta i morgon.

Efter några minuter öppnas dörren på nytt. Pia tar några raska steg mot Martin och Kurt.

- Ni hade rätt, det är Benny. Jag har adressen.

Bilen rullar, Pia trycker gasen i botten så att Martin och Knut far hit och dit i sätena på Volvon.

- Nu jäklar ska han gripas! tänker Knut.

I verkligheten - så funkar det

Flera poliser sitter många, långa timmar framför datorn och läser igenom olika typer av information. Ofta kontaktas ett företag som haft övervakningskamera för att få tillgång till en film vid misstänkt brottstillfälle. Mycket information ska granskas, jämföras och stämmas av.

Ärenden tar förstås betydligt längre tid att utreda än vad som visas på film eller skildras i böcker. Det finns också många fall som inte är särskilt spektakulära. De flesta brott som anmäls kräver inte en grupp av utredare, utan sköts av en person. De som jobbar som utredare åker inte själva ut och griper personer, det gör uniformerade poliser i yttre tjänst.

Förhör

I fiktionen - ett stycke ur en deckare

Knut försöker smälta in i baren. Han har just beställt en öl. Lättöl. Han får genast syn Marco, men står kvar och låtsas vänta på någon medan ölskummet sakta sjunker i glaset. Musiken dunkar, det är något modernt han inte begriper sig på. Marco har sin vanliga skinnjacka och sitter längst ner i hörnet av lokalen med fyra personer, cigaretter och öl. Det står många tomma glas på bordet.

Han ser hur Marco reser sig och går mot toaletten. Knut lämnar ölen och följer efter. Han sliter upp toalettdörren, möter Marcos blick när han hastigt vrider upp huvudet från aktiviteten vid pissoaren.

- Var finns Angelo? frågar Knut.

- Vem är det? Hånflin. Marco drar igen dragkedjan i byxorna.

- Du vet mycket väl vem jag pratar om. Knut höjer rösten. Var fan är han? Svara!

Marco drar upp mungiporna till ett hånflin. Örfilen viner genom luften, kinden svider och börjar genast hetta.

- Ta det lugnt! Jag säger ju att jag inte vet vem du pratar om.

En dov duns hörs när huvudet slår mot kaklet. Blod rinner sakta från Marcos näsa.

- Helvete! vrålar Marco. Ja, jag träffade honom igår. Inne på industriområdet..

I verkligheten - så funkar det

Om polisen spanar på någon rör de sig i alla möjliga olika miljöer. De är civilklädda, men använder inte våld för att pressa fram ett erkännande. Det strider mot svensk lag och är straffbart. Polisen får använda våld i flera olika situationer för att kunna utföra sitt uppdrag, men bara när de själva möts av våld eller när en tredje part blir utsatt. Exempelvis för att avbryta en pågående misshandel.

Till toppen