JavaScript är inte påslaget i din webbläsare. Vi rekommenderar att javacsript är aktiverat i webbläsaren, för bästa användning av webbplatsen.
Sök på polisen.se

Händelser i polisarbetet

Polisens arbete kan innehålla blåljus, liv eller död, men också bestå av väntan och en hel del tid framför datorn då händelser ska rapporteras.

Trafikolycka på väg

Trafikolycka

Caroline, polisassistent i Sundsvall

En rutinmässig trafikdirigering en vinternatt höll på att sluta illa. Caroline belyser vikten av att ständigt vara på tårna.

En lastbil hade vält och hamnat i diket. Det var mörkt och rått vinterväder som det kan vara på vintrarna. Det var ett rutinmässigt uppdrag där jag och mina kollegor stod och dirigerade trafiken. Vi hade reflexvästar på oss och för de mötande trafikanterna borde vi i princip ha varit omöjliga att missa. Vi hade stått där i några timmar och jag började känna mig en aning trött. Plötsligt ser jag hur en bil kommer mot mig i hög hastighet.

När bilen inte saktar ner inser jag att den inte har sett mig. Plötsligt tvärnitar föraren och bilen får världens kast och börjar sladda. Jag hade två val: att slänga mig i diket eller åt andra hållet. Jag slängde mig åt andra hållet och då såg jag hur bilen voltade och hamnade på exakt samma plats där jag hade stått. Allt inträffade inom loppet av några sekunder. Efter den händelsen har jag en helt annan inställning till trafikolyckor. Det är lätt att slappna av när man stått några timmar, men det gäller att hela tiden vara på tårna.

Brott i nära relation

Tobias, polisassistent i Gällivare

När barn far illa berör det Tobias extra mycket, speciellt efter att han själv blev pappa. Det gäller att försöka skaka av sig sådana händelser på väg hem efter jobbet.

För inte så länge sedan åkte jag och en kollega hem till en mamma som var hemma med sina fyra små barn. Vi möttes i hallen i hennes lägenhet. Pappan till barnen hade slagit henne och sedan åkt därifrån. Den äldsta pojken var bara fem år och han förklarade för oss vad som hade hänt eftersom han var den i familjen som kunde svenska bäst. Han visade med sina små armar hur pappan slagit omkring sig och hur det small. Han brydde sig om sina syskon och ville vara en stark storebror. Inga barn ska behöva uppleva sådant.

Det är alltid tungt när små barn är inblandade och efter att jag själv blev pappa berör det mig mer. Det gäller att försöka skaka av sig det på vägen hem. Jag och mina kollegor brukar ventilera händelser vi varit med om med varandra i bilen nästan varje dag och det känns skönt. Ibland vet jag kanske inte ens om att jag behöver det.

Ungdomsbrottslighet

Claes, polisinspektör/förundersökningsledare

Ibland får han ta emot spottloskor, fula ord och sparkar. Men Claes vet samtidigt att varje dag på jobbet kan innebära skillnad i en ung människas liv.

En orolig och frustrerad pappa kom in till oss på polisstationen med sin 15-åriga dotter. Hon var påverkad, men förnekade det. Det visade sig att hon redan vid 13-års ålder börjat umgås med killar som var 25-30 år. Tillsammans med några kompisar var hon ute och åkte med killarna på nätterna, tog droger och drack alkohol.

Pappan lyckades få dottern att följa med till polisstationen och testa sig för droger. När jag och min kollega träffade flickan gick hon även med på att följa med till tillnyktringsenheten. Pappan åkte hem. På väg mot tillnyktringsenheten ångrade hon sig, blev arg och sparkade en kollega flera gånger.

Nu har det gått några månader och flickan har frivilligt bott på ett HVB-hem och varit drogfri sedan dess. Hon berättar att hon har planer för framtiden, att hon börjat studera och att hon vill yrkesutbilda sig. Det verkar gå bättre för flickan. Men hon är fortfarande misstänkt för misshandel, snatteri och tre ringa narkotikabrott. Tillsammans med stöld och skadegörelse är det de vanligaste ungdomsbrotten.

Dödsbud

Sofia, polisassistent Uppsala

Sofias arbetsdag ser alltid olika ut. Ibland blir det snabba utryckningar och ibland möter hon människor i sorg.

En tidig morgon åkte jag och en kollega hem till en mamma för att lämna ett dödsbud. Under natten hade hennes son hoppat framför tåget. Han var ung och hade mått dåligt en längre tid. Vi ringde på och hon förstod nästan direkt vad det var som hade hänt. Hennes ögon fylldes med tårar när vi började berätta. Vi satt hos henne länge och hon sa att det var skönt att vi var där. Hon tyckte att sonen hade mått bättre den senaste tiden men att han nog hade bestämt sig. Varje dag är olik den andra och om man vill bli polis är det bra att förbereda sig på att möta människor i sorg.

Till toppen