Javascript är inte påslaget i din webbläsare. Vi rekommenderar att javacsript är aktiverat i webbläsaren, för bästa användning av webbplatsen.
Sök på polisen.se

"Min vardag är någon annans värsta mardröm"

Louise Heimner, utredare

När hon började på stationen i Eskilstuna var hon yngst. Nu har hon hunnit jobba som polis i 12 år och är den som välkomnar nya aspiranter till stan.

– Här får jobba med allt. Sker det ett rån eller mord så får du åka på det, säger Louise Heimner.

Hon älskade polisserier som ung och hon brukar skämta om att hennes favoritlåt var Bad boys, med Inner Circle. Louise Heimner har alltid velat bli polis men trodde länge att det inte var möjligt.

– Jag såg poliser som övermänniskor, ingenting som jag skulle kunna bli, säger Louise.

Men det blev hon. Och som alla nyblivna poliser började Louise som ingripandepolis men sedan 2007 utreder hon så kallade mängdbrott. Det är vanliga brott som förekommer ofta, till exempel: rån, grovmisshandel, misshandel, ofredande, snatterier, våldsamt motstånd etcetera.

Ser människan

Tidigare deltog Louise Heimner i ett projekt mot livsstilskriminella, där polisen fokuserade på ett tiotal väldigt brottsaktiva personer. Louise höll i utredningar och förhör och hade motiverande samtal.

Många av dem som begår många brott är uppvuxna i en miljö där föräldrar, släkt och vänner håller på med brott. De kanske inte haft en ärlig chans i livet.

– Det gäller att förstå och se det samtidigt som man så klart inte accepterar deras brottsliga handingar. Jag bryr mig om personen och är intresserad av varför det har blivit så här.

Tanken med projektet var att försöka få dem att förändra sin livsstil, vilket var svårt eftersom det var deras vardag. Genom sitt bemötande fick hon ändå god kontakt med många inblandade vilket gjorde att de alltid kom när hon kallade till förhör och svarade på hennes samtal.

Utreder så långt det går

Ett brott har begåtts. Antingen har någon gripits på plats eller så finns ett erkännande. Då är det enkelt, men tyvärr inte så vanligt. Kanske finns ett bra signalement eller så, då går det också relativt enkelt att få fram en gärningsperson. Annars är den tekniska bevisningen viktigast: en kniv med dna från gärningsmannen, fingeravtryck, blod eller fingeravtryck på en fönsterruta.

– Vem som gjort det är viktigt, men att utreda brottet så långt man kan och hjälpa målsäganden är minst lika viktigt, säger Louise.

Louise Heimner håller förhör med vittnen, målsägare och misstänkta, på stationen, på telefon eller någon annanstans. Hon gör ibland husrannsakningar och fotograferar på brottsplatser, tar fram kartor, beskriver resvägar och annat som behövs för att göra klart ärendet för åtal.

Hon hanterar ungefär 20 till 30 ärenden samtidigt

– Det är stimulerande och varierande. Kan jag hjälpa en målsägande att må bättre eller lyckas med ett ärende så att någon faktiskt blir dömd då känns det bra, säger Louise Heimner.

Hennes vardag är någons värsta mardröm

Att se till att målsägaren blir sedd och hörd är väldigt viktigt för Louise.

– De kanske har blivit utsatta för det värsta de någonsin har upplevt och kommer att uppleva i hela sitt liv. Även om jag är med om det i mitt jobb varje vecka måste jag ändå ta mig tid, lyssna, kanske sitta med dem en timme och prata för att de ska känna sig trygga.

Hon tycker om att hjälpa människor, det har hon alltid gjort. – Om jag kan förändra något ger det mig något tillbaka. Det är inte för lönen jag blev polis, säger hon.

Hjälper de nya på plats

När hon kom till polisstationen som aspirant var hon 25 år och yngst. Hon tycker att hon blev väl mottagen. Även om det alltid kan bli bättre, tycker hon. Vilket nu är hennes ansvar som aspirantansvarig.

– De flesta som kommer hit nu är mellan 20-30 år. De kan förvänta sig att få vara med om allt. Det händer mycket här, säger Louise Heimner.

Fakta om Louise

Ålder: 37
Arbetar: Utredare inom mängdbrott i Eskilstuna
Antal år i polisyrket: 12

Fler poliser berättar

Till toppen