Javascript är inte påslaget i din webbläsare. Vi rekommenderar att javacsript är aktiverat i webbläsaren, för bästa användning av webbplatsen.
Sök på polisen.se

15 månader i samhällets tjänst

En reflektion över min tid som polisvolontär.

Slutet på en lång resa

Under en kall vinterdag är det ovanligt mycket folk ute, det är musikhjälpen i Malmö och stortorget är fullt med folk som står och tittar på en stor glasbur.

Jag och min kollega kommer gående från Gustav Adolfs torg mot Stortorget när en av musikhjälpens egna väktare kommer fram till mig och ber om hjälp. Han pekar på en obemärklig man som står i en hörna för sig själv. Han är kläd i enkla träningskläder, alldeles för kallt för väderleken. Vakten berättar att han har uppehållit sig på torget i flera timmar och vankat av och an, när vakten försökte prata med honom fick han inga svar. Det enda han fick fram var ”polis”.  Jag tackar för informationen och vi går mot mannen, mannen noterat att vi är på väg mot honom och backar lite. När vi frågar vad han vill får vi inget svar, vi får samma korta svar, ”polis” på knackig engelska. Mannen kan inte svenska eller engelska och ser ut att komma från mellanöstern. Jag frågar på engelska om han pratar ”Arabia” (arabiska) och får ett ”yes” samtidigt som mannen verkar lättad, men mer vill han inte säga, bara ”polis”.

Min kollega och jag försöker förklara att vi är från polisen och pekar på texten på våra västar, men han vägrar. Vi ringer då vår polispatrull för kvällen och förklarar läget, när vår patrull anländer börjar mannen prata och allt klarnar. Mannen är flykting och har precis tagit sig in i landet och söker asyl. Efter en stunds samtalande med patrullen visar det sig att han inte är ensam, ur skuggorna dyker hans fru och barn upp. Vår patrull lastar in dem i bilen och kör dom till migrationsverkets anläggning i Burlöv.  Min kollega och jag går vidare på vårt pass med förhoppning om att mannen fått ett positivt första intryck av oss som Sveriges och svenska polisens ambassadörer.

När alkoholen går in, går vettet ut

Det är en vanlig lördag på stan, förutom att det är ungdomsdisco på Slaghthuset. Min kollega och jag promenerar ner från Davidshall mot Slaghthuset utan några problem. När vi har passerat Centralstationen möts vi av en syn som bara kan toppas av valborg i Lund. Efterhand som tåg och bussar anländer väller ungdomar ut med sin alkohol i högsta hugg. De flesta har druckit ansenliga mängder och tror att allt dem passerar är en papperskorg eller en pissoar.

Vi tar ett snabbt varv runt Slaghthuset och det går inte många meter mellan de gömda och dumpade påsarna med sprit och blandvatten. I varje vrå som kan anses vara lite i skymundan sitter ungdomar och halsar det sista dem har av spriten innan dem ställer sig i kön i förhoppning om att komma in.  Kvällens vakter är på helspänn och gallrar bra mellan de som är redo för fest och de som är redo för kudden.

Min kollega och jag utökar vårt område och börjar söka av närliggande parkeringar och industriområden. Vi ser hur några tjejer gömmer sig bland bilarna och går fram till dem. Två kompisar försöker få rätt på en tredje. Vi ser snabbt att den tredje kompisen har druckit för mycket alkohol och är mer än spyfärdig. Vi pratar med de mindre fulla kompisarna och får efter en stunds diskussion kompisarna att ringa ett samtal som alla föräldrar bävar för. Dem ringer flickans föräldrar och berättar att deras dotter är redlös och behöver hämtas. Efter en stund kommer mamman och hämtar henne.

Men det är inte slut där. Vi hinner lämna över den första flickan och gå knappt 30 meter innan vi en bit bort ser hur någon verkar gömma sig bakom en bil. Vi går raskt dit och ger tjejerna lite skrämselhicka när vi dyker upp. På marken ser vi en tjej sitta i sina egna spyor. Två kompisar försöker dölja henne. Vi sätter oss på huk och försöker prata med henne. Vi får ingen kontakt. Då beslutar vi oss för att resa på henne och hjälpa henne bort till en av de poliser som befinner sig vid Slaghthuset. Vi går sakta med vars en arm i stadigt grepp, efter några meter kvicknar hon till och börjar prata med oss. När vi når fram sätter vi henne ner och ska precis vinka till oss en polispatrull, då svimmar flickan av och trillar ihop på sidan. Omedelbart lägger vi henne i sidoläge och ringer efter ambulans. Under tiden har kompisarna ringt flickans föräldrar. Att bli väckt mitt i natten av ett samtal från polisen att ens minderåriga dotter är på väg i ambulans till sjukhuset för alkoholförgiftning kan inte vara annat än en mardröm, en fullkomligt horribel situation. Precis innan ambulansen anländer återfår flickan medvetandet och vi känner en liten lättnad när ambulansen kör iväg.

Festen fortsätter i spritens tecken och gömda spritpåsar trängs med urinerande tonåringar i buskarna. Polisen har fullt upp och strömmen av fulla ungdomar verkar outtömlig. Vi avslutar vårt pass 45 minuter försenat klockan 02:15 och beger oss hem i lite dyster tankeverksamhet om ens egna barn.

På flykt

Under ett pass går vi från Stortorget ner längs med Hamngatan mot Malmö Centralstation. När vi närmar oss ser vi hur en kille och en tjej i 20 års åldern bråkar i en högljudd diskussion. Första tanken är kärleksbråk, men är det något jag lärt mig under mitt år som volontär så är det att inte ta saker för vad det ser ut som, utan att bemöta en situation med öppet sinne.

När vi närmar oss och tjejen får syn på oss vänder hon sig till oss och frågar om vi kan hjälpa henne. Killen blir lätt irriterad över vår närvaro och börjar vrida på sig i försök att gå där ifrån. Tjejen berättar att det är hennes bror, och att han har varit på rymmen utan att höra av sig sedan sommaren (det är nu sen höst). När killen hör sin syster berätta detta för oss blir han arg och börjar skrika på oss och sin syster att vi är volontärer och inte kan göra ett skit och att hon ska ge fan i och prata med oss. Vi går mellan och förklarar att hon får prata med vem hon vill. Nu vänder sig killen om och vinglar iväg en bit, men nära nog för att höra vår konversation. Systern berättar då att hennes bror är knarkare och definitivt är påverkad nu och hon har pratat med sin mamma som vill ha hem sin son. Hon undrar om vi kan hjälpa henne. Vi förklarar våra befogenheter och säger att vi ska prata med vår polispatrull. När jag håller på att slå numret i mobilen ser vi en piketbil komma körande och vinkar in den.  Nu sticker brodern bort längs med alla bussar. Vi förklarar snabbt för patrullen att han är på rymmen, narkotikapåverkad och troligen har narkotika på sig. Men samtidigt får patrullen ett larm som dem bedömer ha högre prioritet och kör iväg på utryckning. Kvar står vi med en gråtande uppgiven syster. Brodern har nu försvunnit i folkmängden och förblir på rymmen. Vi står kvar länge och pratar med systern och får höra en historia som påverkar oss starkt. Vi lämnar systern med en kompis och en förhoppning om att allt ska lösa sig för hennes familj.

Denna kväll åker vi hem från vårt pass illa till mods. Ikväll var vi otillräckliga. Vi hade velat göra mer…

Youtube nästa

Vi är ute på nattpasset en löningshelg och det är gott om folk ute.
Det är en paus i snöandet och det är lagom kallt. Vi går från centralen ner mot Gustav Adolfs torg på Kalendegatan och passerar Mattssons musikpub med lite äldre besöksklientel. Här är folk glada och högljudda i sin berusning. Vi fortsätter ner mot Paddy´s och Restaurang Hipp. Det är mycket folk i rörelse och taxibilarna lämnar av folk i strid ström.

Precis när vi passerar Hipp kommer en äldre herre fram till oss och säger med irriterad röst att vi ska gå runt hörnan där två tjejer sitter och kissar helt öppet. Vi går fram och ser då två tjejer som precis drar upp byxorna. Dom blir lite skrämda av att se oss i våra västar och misstar oss för polisen och ursäktar sitt beteende. När vi säger att det inte ser så trevligt ut och att folk beklagat sig blir de märkbart skärrade. Dom är ångerfulla och säger att en äldre man kom fram och skrek på dem, innan de hinner resa sig tar mannen fram sin mobil och börja fotografera eller filma tjejerna när dem kissar. Vi tänker direkt på mannen som kom fram till oss och vänder oss om för att se om vi kan lokalisera vart han tog vägen, men han är borta. Tjejerna är mycket oroliga för att han ska lägga ut något på Youtube eller något annat media. Vi förklarar att mannen troligen gjort sig skyldig till ofredande/sexuellt ofredande och att de får göra en polisanmälan om de känner sig kränkta.
Vi förklarar för tjejerna att det är böter på offentlig urinering och uppmanar dem att inte göra det igen.

Här skulle kanske en erfaren polis ha memorerat den äldre herrens kläder och utseende, men en novis polisvolontär minns tyvärr inte mer än en mörk rock och tunt hår vilket passar in på många den natten. Det är tydligen vanligt att den skyldige är den som är mest angelägen om att visa polisen vart de ska gå eller hur någon såg ut för att själva komma undan. Resten av kvällens pass tittade vi misstänksamt på alla äldre i långa rockar, Förlåt ni oskyldiga… 

Bakom pennan

Micke
Polisvolontär från Malmö

 

Till toppen