JavaScript är inte påslaget i din webbläsare. Vi rekommenderar att javacsript är aktiverat i webbläsaren, för bästa användning av webbplatsen.
Sök på polisen.se

En volontärs verklighet i Vietnam

Lilly Daosen flyttade till Sverige från Vietnam 1987. Här berättar hon om de stora skillnaderna mellan att vara volontär i Vietnam och att vara polisvolontär i Sverige.

De utsatta barnen
Vietnam är ett land som präglats av att de starka individerna hjälper de svaga. Som volontär i Vietnam arbetade Lilly mycket med barn och ungdomar som råkat illa ut, ofta var de hemlösa och helt i avsaknad av egna tillgångar. Under åren 1980-1981 hade barn i Vietnam inte mycket rättigheter. Det var Lillys drivkraft att hjälpa utsatta barn och ungdomar som gjorde henne till volontär i sitt hemland. Ett krigshärjat land där fattigdom och många sjukdomar var en tragisk verklighet.

När Lilly arbetade som volontär i Vietnam fick hon ingen ersättning och eftersom männen sällan engagerade sig i hjälpande verksamhet var de flesta volontärer kvinnor. Volontärernas arbete var väldigt värdefullt eftersom den i stort sett var den enda hjälp som gick att få. För att överleva var de hemlösa ofta tvungna att tigga mat vilket kunde leda till att de blev illa slagna och ibland till och med ihjälslagna.

Något Lilly aldrig kommer glömma är när hon såg barn med stora sår på kroppen, infekterade och fulla med flugor. Volontärerna hjälpte barnen bland annat genom att gå runt till olika restauranger, marknader och affärer och fråga om de kunde ge barnen mat och kläder som de fick över och tänkte slänga. Volontärerna hjälpte även till med att bygga ”kojor” som de hemlösa barnen kunde ta skydd under.

Erkännande av samhället
Med tiden blev volontärernas arbete allt mer uppskattat av samhället och hjälp strömmade till från olika håll. Hjälpen kunde bland annat bestå i byggnation av enklare bostäder eller tält som behövande kunde bo i. Lilly berättar att många i Vietnam hade låg bildningsnivå vilket kunde innebära att många trodde att det var onda andar som härjade bland de barn som drabbades av sjukdomar.

Lilly och de andra volontärerna informerade flickor i landet om deras rättigheter. Ett exempel på detta kunde vara att berätta om att de inte skulle behöva gifta sig med någon pojke/man som de inte ville gifta sig med.

Hjälp med skolarbetet
Under åren 1985-1986 försökte volontärerna få barn och ungdomarna att gå i skolan så att de lärde sig räkna och läsa. Detta arbete var svårt eftersom många föräldrar inte ville att barnen skulle gå i skolan, barnens arbetsinsatser behövdes i hemmen. Eftersom volontärerna inte fick alla barn till skola, så hjälpte de barnen att lära sig läsa och räkna på kvällarna med de begränsade tillgångar i form av skolmaterial som fanns att tillgå.

Empati och medmänsklighet
Volontärerna i Vietnam var mestadels kvinnor som startade och drev sin hjälpverksamhet utan stöd från något samhällsorgan. Empati och medmänsklighet var själva grundidén i volontärverksamheten och viljan att hjälpa de som hade det svårt stod i centrum. För att sprida information om volontärverksamheten och för at få flera att hjälpa till skrev volontärerna handskrivna informationslappar som delades ut i samhället där de berättade om sitt arbete bland fattiga och hemlösa.

Skillnaden mellan att vara volontär i Vietnam förr och polisvolontär i Landskrona idag
Lilly tycker att volontärerna i Landskrona idag får mycket hjälp och information från polisen. I Vietnam fick volontärerna ingen hjälp från någon myndighet och volontärerna fick själva försöka klara av att genomföra sina idéer om hur de skulle kunna hjälpa behövande. Till skillnad från Vietnam, där volontärarbetet innebar mycket risktagande, känner Lilly sig trygg när hon arbetar som polisvolontär i Landskrona där arbetet präglas av trygghet och nära samarbete med polisen.

Lilly kommer aldrig ångra att hon blev volontär i Vietnam och inte heller i Sverige. Hon tycker att det är bra. Lilly flyttade till Sverige år 1987, och det var även därför hon lämnade volontärverksamheten i Vietnam. När det regnar mycket här i Sverige så tänker hon ofta tillbaka på de hemlösa barnen i sitt hemland som var tvungna att vara ute i regnet.

 

Till toppen