Med barnens upprättelse som drivkraft

Brott mot barn. Många skulle rygga tillbaka, tänka att det där är för tungt för mig, det skulle jag inte orka med. Men Maja ryggar inte tillbaka. Hon jobbar som barnutredare och beskriver lättnaden hon upplever hos ett barn som äntligen har fått berätta.

Maja, utredare

– Många har en föreställning om att det är jobbigt att hålla förhör med ett barn om en svår händelse. Personligen tycker jag inte det. När jag träffar ett barn har det hemska redan hänt. Mitt fokus blir att skapa ett förtroende så att barnet kan formulera sin berättelse, känna sig sedd, lyssnad på och betrodd. Den stora lättnaden som många barn känner är påtaglig. Och förtroendet som barnet gett mig är ett privilegium som är svårslaget.

Möta misstänkt som medmänniska

Polisen strävar efter att barn ska förhöras så få gånger som möjligt. Förhöret spelas in för att visas under en eventuell rättegång. Därför har Maja kort tid på sig att skapa nog med tillit för att få barnet att berätta sin historia. Samtidigt utreder hon brottet, som ofta begåtts av en närstående till barnet.

– För att jobba som barnutredare behöver du kombinera social fingertoppskänsla med analytisk skärpa. Du måste vara ödmjuk inför människorna du träffar och inte bara vara din profession utan också visa din egen personlighet, säger Maja.

Detsamma gäller vid mötet med en misstänkt förövare.

– Jag måste bemöta den misstänkte som en medmänniska. Utan ett respektfullt bemötande är det svårt att vänta sig att någon skulle vilja berätta om den här typen av skamfyllda brott.

Maja minns särskilt ett ärende där en man misstänktes för våldtäkt mot barn och att ha utnyttjat barn för sexuell posering via sociala medier. Mannen erkände sina brott under samtal med Maja och har aktivt sökt hjälp för sitt beteende. Det är sådant som gör skillnad i längden, menar hon.

När våld blivit normalt

En av de större utmaningarna i jobbet upplever Maja då verkligheten är mer komplex än juridiken. För att få delge misstanke om misshandel måste barnet till exempel själv uttrycka att det gjorde ont. Utan det är det svårt att komma vidare. Men barn kan ha svårt att beskriva smärta, särskilt om den blivit normaliserad. Barn som upplevt våld under en längre tid har också svårt att skilja ut specifika händelser.

– Och ibland kommer vi inte dit att utredningen kan leda till åtal, trots att barnet lämnat en detaljerad och fyllig berättelse. Då kan man såklart känna sig maktlös. Men vi har bra samarbete med socialtjänst, sjukvård och barn- och ungdomspsykiatrin så vi vet att någon fortsätter att arbeta med familjen och att barnet får stöd och samtal. Då känns det lättare.

Kollegor med samma drivkraft

Maja lyfter samhörigheten med kollegorna som en av jobbets största kvaliteter. De som arbetar med brott mot barn har aktivt sökt sig dit och Maja är övertygad att det gör något med arbetsmiljön. Hon upplever att det finns en gemensam strävan mot att förändra samhället.

– Alla kan identifiera sig med ett barn, så drivkraften för barnens upprättelse är lättväckt. Det här jobbet är verkligen meningsfullt varenda minut av dagen.

Till toppen