Hedersrelaterade brott – polisens arbete

Polisen har ett nationellt kompetensnätverk mot hedersrelaterade brott. Nätverket består av cirka 100 kontaktpersoner med specialistkompetens. Det finns kontaktpersoner i varje polisområde.

Inom polisen finns brottsoffersamordnare eller liknande som arbetar med brottsofferstödjande verksamhet. Polisen samarbetar dessutom med ideella organisationer som kvinno- och tjejjourer på många platser i landet. 

Om polisen bedömer att det rör sig om ett brott inleds en utredning med förhör med målsägande, vittnen och misstänkta. Polisen kan även samarbeta med skolpersonal, personer som arbetar inom Socialtjänsten och ibland med personal vid skyddat boende.

Hjälp och skydd till den utsatta

Hedersrelaterade brott ska utredas så snabbt som möjligt.

Ibland kan den som är utsatt behöva någon form av skydd, som till exempel larmpaket eller skyddat boende. Det gäller även under och efter en rättegång. Det är socialtjänsten som ansvarar för skyddat boende, oftast i samarbete med en ideell organisation.

Ibland behöver polisen anlita tolk. Tolken ska förhålla sig neutral i ärendet och har tystnadsplikt.

Hedersförtryck är ett brott

Hedersförtryck ett brott som kan ge fängelse i upp till sex år. Det kan handla om upprepade hedersrelaterade gärningar som misshandel, olaga tvång, ofredande eller brott mot kontaktförbud mot en och samma person. 

Ett motiv för brottet ska vara att bevara eller återupprätta en persons, familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. Den som begår gärningarna behöver inte vara närstående till den utsatta. Gärningar, som var och en för sig inte anses vara särskilt allvarliga, bedöms som grövre om de begås med en viss systematik och i en särskild hederskontext.

Var och en av gärningarna ska ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och varit ägnad att allvarligt skada personens självkänsla.

Brottet är undantaget kravet på dubbel straffbarhet. Gärningspersonen kan alltså dömas för ett brott i Sverige även om det begås i ett land där gärningen inte är olaglig. Även resor för omvändelseförsök och så kallade uppfostringsresor kan räknas som hedersförtryck.