Sök
Stäng Meny

Människohandel – polisens arbete

Människohandel är ett prioriterat område för polisen. Målet är att göra Sverige till en oattraktiv marknad för den organiserade brottslighet som ofta ligger bakom den här typen av brott.

Den övergripande strategin

Polisens övergripande strategi för att komma åt människohandeln är dels att bekämpa de organiserade nätverk som redan finns i Sverige, dels att arbeta förebyggande så att nya nätverk inte vill etablera verksamhet i landet.

Målet är att göra Sverige till en oattraktiv marknad för den organiserade brottslighet som oftast står bakom den här typen av brott.

Människohandlare ägnar sig ofta åt flera typer av brottslighet. För att komma åt de nätverk som redan etablerat sig i Sverige försöker polisen att lagföra medlemmarna för deras samlade brottslighet. Ambitionen är att komma åt de pengar som går in i verksamheten.

Antalet fall av människohandel och koppleri de senaste åren har lett till att svensk polis har relativt god erfarenhet av att jobba mot denna brottslighet.

Samverkan med andra myndigheter

Ett viktigt led i arbetet mot människohandel är samverkan med andra myndigheter. Polisen samarbetar bland annat med Jämställdhetsmyndigheten, Migrationsverket, socialtjänsten, Arbetsmiljöverket, Åklagarmyndigheten och Skatteverket.

Efterfrågan är ett problem

Efterfrågan på sexuella tjänster och billig arbetskraft är också en stor del av problemet och mycket av det förebyggande arbetet handlar om att påverka inställningen hos dem som köper tjänster av personer som utnyttjas av människohandlare.

Manual vid misstanke om människohandel

Jämställdhetsmyndigheten ansvarar sedan den 1 januari 2018 för samordningen av Sveriges arbete mot prostitution och människohandel. Som ett led i detta arbete har myndigheten publicerat en manual: Manual vid misstanke om människohandel - En stöd- och skyddsprocess för offer för människohandel i Sverige 

Manualen ger stöd och praktisk väg ledning till yrkesverksamma som kan komma i kontakt med personer som utsatts för människohandel och tydliggör vilket ansvar olika myndigheter har, vilket metodstöd de har tillgång till via Jämställdhetsmyndigheten samt hur de kan agera och samverka vid människohandelsärenden.