Kommentar till Katastrofer skapar sug efter fakta och journalistik

Även om polisens uppdrag i huvudsak är att bekämpa brottslighet har vi också som mål att skapa trygghet i samhället. Det uppnås bland annat genom information till medborgarna. I detta har vi tre prioriteringar:

1. Att bidra till att en misstänkt gärningsman kan gripas och lagföras.
2. Att se till de inblandades (offers, misstänkt gärningsmans, anhörigas) integritet.
3. Att informera allmänheten.

Alltid i den ordningen, aldrig i den omvända.

Det kan få till följd att det ibland dröjer längre än vi skulle önska innan vi kan informera allmänheten i den omfattning vi skulle vilja.  Detta för att inte försvåra brottsutredningen eller bidra till att de som drabbats av händelsen lider än mer skada än de redan gjort. Det kan till exempel handla om att det kan ta tid innan vi kan bekräfta att ett offer har avlidit, på grund av att vederbörandes anhöriga ännu inte kunnat underrättas. För mig handlar detta om anständighet och respekt. Respekt för den mamma som ännu inte nåtts av beskedet om sin sons död. För den dotter som ännu inte fått berättat för sig att hennes mamma inte längre lever. Det ställningstagandet tror jag att Sydsvenskans läsare kan förstå, även om informationen till media, och därmed allmänheten, dröjer.

Jonas Kanje skriver om hur statligt finansierade informatörer får organisationer att sluta sig. Jag skulle säga att det är precis tvärtom. Vi finns till för att hjälpa organisationen att öppna upp, för att Jonas Kanje och hans kollegor ska kunna utföra sitt viktiga journalistiska uppdrag. Vi finns till för att avlasta en verksamhet som i en händelse som den på Latinskolan måste fokusera all kraft på sitt grunduppdrag; att skydda, hjälpa och ställa till rätta. Vi finns till för att skapa förståelse i vår organisation för vikten av att vara transparent och öppen, att berätta så mycket som situationen bara tillåter, och för att lotsa Jonas Kanje och hans kollegor rätt när de ringer för att kontrollera fakta i de händelser som sker. De kommer tyvärr inte alltid att få svar i den takt och omfattning de önskar. Ibland för att svaren ännu inte finns, eftersom även vi måste se till att den information vi förmedlar är korrekt och riktig. Ibland för att svaren skulle påverka våra möjligheter att lagföra den som misstänks för brottet. Och ibland för att skydda de som drabbats.

Samtidigt är det viktigt att dialogen om transparens och tillgänglighet förs, och att vi utifrån våra olika roller reflekterar över hur vi på bästa sätt verkar tillsammans. För även om förutsättningar och uppdrag skiljer sig åt, verkar båda parter på samma demokratiska plan – med medborgarnas bästa för ögonen.

Charlotte Hansson
Kommunikationschef,
Polisen i region Syd