Frågor och svar

Att skicka oönskade nakenbilder eller sprida bilder vidare kan vara brottsligt. Vet du inte säkert att det du blivit utsatt för är ett brott hjälper polisen dig. Det är därför viktigt att du anmäler. Här har vi samlat några vanliga frågor och svar.

Det finns flera saker som är bra med att polisanmäla. Dels för din egen skull, för att det som du har utsatts för är ett brott och inte alls okej. Det du berättar för oss kan också vara en viktig pusselbit i en pågående utredning. Genom att anmäla kan du samtidigt hjälpa andra.

Det är också viktigt att du och andra berättar och visar för omvärlden att det här händer barn och unga. Det är inte okej och det är absolut inte ditt fel.

Du kan ringa 11414 och berätta vad som hänt eller så kan du gå in på en polisstation. En del tycker att det känns bra att ha med en vuxen, men det behövs inte för vår del. Där kommer vi lyssna på dig och skriva en polisanmälan. Sedan gör en polis bedömningen om det som hänt ska utredas eller inte. Du behöver alltså inte själv veta om det du har varit med om är ett brott, det vet vi och hjälper dig med.

Ta hjälp och berätta för familj, vänner, lärare eller någon annan du litar på.

Om att göra polisanmälan

Hjälp och stöd för dig som utsatt för brott

För att kunna utreda brott behöver vi samla in bevis.

Ett råd vi brukar ge är att du ska försöka behålla alla samtal, meddelanden, bilder och chattar.

Det allra bästa är om du kan låta allt vara orört, men om det inte går så kanske du kan skärmdumpa bevisen. Alla pusselbitar är bra! Om du är osäker på vad du ska spara och hur du ska spara bevisningen så kan polisen hjälpa till. Det är viktigt att veta att även det du berättar för oss är en viktig pusselbit, allt handlar inte om teknisk bevisning.

Du behöver inte själv veta om det du har varit med om är ett brott, det vet vi och hjälper dig med. Kontakta oss och låt polisen bedöma om det ska utredas eller inte.

Det kan till exempel vara:

  • Att tjata på, pressa eller hota dig till att ta avklädda bilder eller filmer på dig själv.
  • Att någon lockar med pengar eller saker i spel för att du ska skicka bilder.
  • Att någon sprider nakenbilder på dig till andra, på eller utanför nätet.
  • Att någon skickar nakenbilder till dig som du inte vill ha.

Vissa kallar det för att man blir byxmyndig när man är 15 år. Det är för att skydda barn mot sexuella övergrepp. Det är alltså förbjudet för en person över 15 år att ha sex med ett barn under 15 år. Det gäller även om barnet ville eller tog initiativet.

Lagen gäller också på nätet. En person över 15 år får alltså inte be dig, om du är under 15 år att skicka nakenbilder eller att onanera framför en webbkamera.

Finns det undantag?

Ja, i vissa fall om det är frivilligt. Det som avgör är:

  • Åldersskillnaden mellan personerna
  • Skillnaden i utveckling mellan personerna

Vad påföljden blir för den som skickat bilderna beror på omständigheterna och hur gammal personen är. Handlar det om enstaka fall så blir påföljden sannolikt böter men om det är mer omfattande eller om bilderna som skickas är på barn så kan personen få fängelsestraff.

Om du är under 15 år kan du inte bli dömd i domstol. Då får socialtjänsten bestämma vad som ska hända. För ungdomar mellan 15 och 17 år finns särskilda påföljder. Ett exempel är ungdomsvård som är ett åtgärdsprogram från socialtjänsten. Ett annat är ungdomstjänst som liknar vuxnas samhällstjänst.

Tänk på det här:

  • Tar du bilden för att någon annan vill det eller för att du vill? Det är DU som bestämmer. Tänk på att en vuxen som ber ett barn om en nakenbild kan begå ett brott.
  • Vill den som du tänkt skicka bilden till verkligen ha den? Är du inte helt säker - avstå.
  • Att skicka en bild eller film till någon annan kan innebära att den delas vidare till andra.
  • Om du känner dig osäker eller orolig – låt bli att skicka bilden.

Alla lämnar digitala spår efter sig, man kan inte gömma sig helt. Däremot kan det vara väldigt svårt att utreda ärenden där gärningspersonen jobbat hårt för att anonymisera sig, men det är inte omöjligt.

Det kan du vara men om du vill vara anonym så kommer viktiga pusselbitar att saknas och då blir det svårt att utreda brottet. Då blir det mer som ett tips.

Det går inte att ta tillbaka det du redan har berättat men om du känner att du inte vill berätta mer så är det upp till dig. Du och ingen annan bestämmer vad du vill berätta i förhör och inte.

Vi utreder brottet. Bilderna och filmerna tar vi i beslag och det innebär att det bara är vi som har tillgång till dem. Vi får inte sprida, titta på, visa upp eller spara bilderna om det inte finns skäl att göra det för att kunna utreda brott.

Polisen har inte möjlighet att till exempel ta bort bilder från internet, det kan barnrättsorganisationen Ecpat hjälpa till med. 

I de flesta fall måste de det eftersom vi måste få deras okej att prata med dig. De har också rätt att veta vissa saker, som vilket brott det handlar om. Det betyder inte att de måste få reda på alla detaljer och allt du berättar för oss. Är du osäker på vad de kommer få reda på så kan du fråga oss. Vi finns här för dig och de poliser du kommer träffa är specialutbildade för att prata med unga om sådana här frågor.

Om du vill prata med någon om vad du varit med om finns det flera organisationer som kan hjälpa till.

  • ECPAT är en organisation som jobbar mot sexuell exploatering av barn. De har mycket erfarenhet och erbjuder en stödlinje för dig som behöver någon att prata med: Ring 020 112 100 eller besök ecpat.se/stodlinje
  • Hos Bris kan du som är under 18 år prata med en kurator eller andra unga i Forum om vad du vill: Bris webbplats för unga
  • Barnahus värnar om barnens rättigheter i samband med våld och övergrepp: Kontaktuppgifter till barnahus
  • Ta hjälp från familj, vänner, lärare eller andra du litar på. Det hjälper att prata med någon.

Det stämmer inte. Däremot ökar tyvärr den här typen av brott varje år. Därför är det extra viktig att vi får in alla viktiga bevis och pusselbitar som gör att vi kan utreda de här brotten mot barn och unga.

Polisen eller åklagaren gör ibland bedömningen att det saknas pusselbitar som gör att vi inte kommer vidare. Ibland kan det saknas bevis och ibland så kan det vara så att det inte handlar om ett brott. Det betyder inte att det du har varit med om inte har varit både jobbigt och kränkande, eller att det inte skulle ha hänt. Om din anmälan läggs ner så är det inte samma sak som att det var meningslöst att anmäla eller att polisen eller åklagaren inte tror på dig! Det du berättar kan bli viktiga pusselbitar senare. Ärenden som har lagts ner kan tas upp igen, om det kommer in nya anmälningar och nya uppgifter.

Så småningom kommer man kunna anmäla fler typer av brott på nätet än vad som är möjligt idag och det är naturligtvis efterlängtat. Det som är svårigheten när det gäller bildhantering i de här ärendena är att vissa bilder är olagliga och får därför inte skickas över nätet.

Det bästa sättet är att du tar med dig din telefon/dator till polisstationen eller vid förhörstillfället så hjälper vi dig att spara ner bilden eller filmen.

Om du vill prata med någon om vad du varit med om finns det flera organisationer som kan hjälpa till.

  • ECPAT är en barnrättsorganisation som jobbar mot sexuell exploatering av barn. De har mycket erfarenhet och erbjuder en stödlinje för dig som vill prata eller chatta anonymt: Ring 020 112 100 eller besök www.dittecpat.se/stodlinje
  • Hos Bris kan du som är under 18 år prata med en kurator eller andra unga i Forum om vad du vill: Bris webbplats för unga
  • Ungaboj.se, chatta eller ring 116 006.
  • Socialtjänsten: Kollpasoc.se