När orden gjorde ondare än slagen

När orden gjorde ondare än slagen. Det var när mamma träffade ny kille som det började. Jag var i tonåren och han gillade inte mig. Han ville ha mamma för sig själv, jag var i vägen. Mamma och jag hade bott själva ett tag och hade det bra. Men så flyttade han in hos oss och allt förändrades. Mamma blev annorlunda, det var inte som när hon var tillsammans med pappa. Hon var förälskad och nu kom jag alltid i andra hand. Han höjde henne till skyarna, till en början. Men han ställde också krav och ville ha hennes uppmärksamhet. I början var det kanske charmigt men jag kände tidigt hans aggressiva sida.

En kväll när hon inte kom hem den tid hon hade sagt, så blev han arg, på riktigt. Han skrek åt henne att hon var en gammal hora som han inte ville ha. Och så fick hon en örfil. Jag skrek att jag hatade honom. Han bad mig hålla käften och inte lägga mig i. Dagen efter bad han henne om ursäkt och hon stannade, hon var fortfarande kär. Varje gång hon gjorde något han ogillade så kom nya skällsord. Och fler slag. Jag mådde väldigt dålig och när jag var 17 år flyttade jag hemifrån. Det tog flera år innan mamma bröt sig loss. Jag var rädd och orolig men till slut vågade jag prata med en släkting. När orden gjorde ondare än slagen, gick hon till slut.