Vad krävs för att brottet ska kunna utredas av polisen?

Bild: Ett exempel på underrättelse om beslut till målsägare.

I beslutsunderrättelsen får du veta varför förundersökningen lagts ner (skäl). Detta utvecklas med en motivering. Du får också veta att du kan överklaga (överpröva) beslutet.

Underrättelsen om beslut innehåller alltså tre huvuddelar:

• Beslut: En kort sammanfattning som säger om polisen kommer att utreda ärendet vidare eller inte.
• Skäl: Den juridiska grunden för beslutet, ofta med hänvisning till specifika paragrafer i rättegångsbalken.
• Motivering: En förklaring av hur ärendet har bedömts. 

Bevisningen som finns räcker inte för att någon ska åtalas eller dömas för brottet. 

Nedläggningsgrunden förklaras ibland mer utförligt med en motivering. Här får du veta vad de vanligaste betyder.  

Objektiva rekvisit

Med objektiva förutsättningar menas händelser och fakta som går att se och dokumentera.

Exempel: En butik har via en övervakningskamera observerat hur en person plockar på sig varor. Personen identifieras på något sätt. Personen syns på bild när hen plockar på sig varor och försvinner sedan ur bild. Personen går ut ur butiken några minuter senare och försvinner från platsen utan att någon betalning har skett. Personen stoppas inte vid utgången. Om inga andra omständigheter finns så är det inte säkert att brott går att bevisa. Om det inte går att följa stölden från det att personen tar på eller med sig saker till dess att personen går ut genom kassorna eller dörrarna från butiken (fullbordanspunkt), så är det inte säkert att brottet kan bevisas. Den som beslutar i ärendet bedömer att brottet inte kan bevisas med det underlag som finns, exempelvis vittnesuppgifter eller teknisk bevisning, och att fortsatt utredning troligen inte förändrar den brist i bevisningen som finns.  

Uppsåt

Med uppsåt menas att den misstänkte är medveten (insikt) om att det hen gör är brottsligt men ändå väljer (avsikt) att fullfölja handlingen.  

Exempel: En person handlar i butik och har med sig en barnvagn. Under tiden i butiken lägger personen ner en vara i barnvagnen och betalar sedan för andra varor i kassan. Personen glömmer att betala för varan som lagts i barnvagnen och går ut ur butiken. Utanför butiken stoppas personen och en anmälan om ringa stöld upprättas. Personen säger att hen glömde att betala för varan. Även om det är bevisat att varan har lämnat butiken utan att betalning har skett så måste utredningen också visa att personen hade avsikt att stjäla varan. Brottet kräver en medvetenhet (uppsåt) som ska kunna bevisas. Den som fattar beslut bedömer att fortsatt utredning inte kommer ge mer bevis för att någon ska kunna dömas till ett straff. 

Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen.

Nedläggningsgrunden förklaras ibland mer utförligt med en motivering. Här får du veta vad de vanligaste betyder. 

Ej spaningsresultat

Med de uppgifter som polisen utrett har det inte gått att hitta någon misstänkt.

Ej anledning att anta

De uppgifter som finns i ärendet stöder inte att det som hänt är ett brott som polisen ska utreda.

Exempel: En person i en butik plockar på sig varor i sina fickor. Avsikten är att dölja varor och stjäla. Personal i butiken uppmärksammar personen inne i butiken och varorna återlämnas. Brottet som är aktuellt är en ringa stöld. Brottet är inte fullbordat då personen inte passerat kassorna eller sista betalningsmöjlighet. Försök till ringa stöld är inte straffbart enligt svensk lag. Det saknas anledning att anta det finns ett brott, även om beteendet är oönskat och har en tydlig brottslig avsikt. Byggstenarna för att beteendet skall var ett brott är inte uppfyllt.

Nödvärn

Den misstänkte har handlat för att skydda sig själv eller någon annan (självförsvar/nödvärn). Utredningen visar inte att det har gått till på något annat sätt.

Gärningsman

Det går inte att bevisa vem som har begått brottet.

Ett brott kan ha begåtts men de uppgifter som polisen har räcker inte för att komma vidare i utredningen. Om nya uppgifter framkommer kan utredningen öppnas igen.

Förundersökningsbegränsning innebär att polisen har möjlighet enligt lag att lägga ner vissa ärenden istället för att utreda dem. Nedläggningen får inte leda till betydande skada för målsägaren eller samhället i stort. Syftet med förundersökningsbegränsning är bland annat att polisens resurser ska kunna användas för att utreda brott med högre straff.

Här beskrivs de två vanligaste grunderna till förundersökningsbegränsning. 

Bötesfall

Bötesfall innebär att brottet har ett lågt straffvärde (böter) och att inget annat talar för att brottet ska utredas. Nedläggningen får inte leda till betydande skada för målsägaren eller samhället i stort.

Exempel: En person går in på ett avspärrat område för att rädda någon som har skadats. Personen som gått in på det avspärrade området bryter då mot en regel eller begår ett mindre brott, men handlingen kan ändå bedömas som försvarbar eftersom den räddar liv men innebär ingen betydande skada för målsägaren eller samhället i stort.

Exempel där viktiga intressen åsidosätts: En person kör bil kraftigt över hastighetsgränsen för att komma snabbare till ett möte. Då riskeras trafiksäkerheten, som är ett viktigt allmänt intresse. 

I korthet innebär uttrycket att man bedömer om en handling eller ett beslut skadar viktiga intressen hos samhället eller enskilda personer. 

Döms för annat

Den misstänkte har redan straffats eller kan komma att straffas för andra brott. Straffet kommer inte att bli högre på grund av det nya brottet i det här ärendet. Nedläggningen får inte leda till betydande skada för målsägaren eller samhället i stort.

Beslutet innebär att polisen inte längre kommer att arbeta med utredningen. Ett beslut om nedläggning kan alltid omprövas. Ibland kan en utredning öppnas igen om det kommer in nya bevis eller uppgifter. 

Ett brott kan ha begåtts men polisen saknar tillräckligt underlag, till exempel bevis, vittnen eller tekniska spår, för att knyta en misstänkt person till brottet. Om nya uppgifter framkommer kan utredningen öppnas igen.

Rapporteftergift betyder att det aktuella brottet läggs ned för att brottet är lindrigt (obetydligt).

Exempel: En person gör en mindre trafikförseelse som är obetydlig i sammanhanget. Polisen kan då välja att inte rapportera brottet vidare och ge rapporteftergift. Om det står att ärendet har lagts ned eller att förundersökning inte har inletts på grund av rapporteftergift, betyder det vanligtvis att polisen har valt att inte gå vidare med ärendet eftersom det bedömts som så pass ringa att ytterligare åtgärder inte anses behövas. Det är alltså inte samma sak som att man har bevisat att inget hänt. Det betyder snarare att polisen har valt att inte driva saken vidare.