08 januari 03.45, Misshandel, Gotlands län
En man misstänks för att ha misshandlat sin flickvän.
Polisen får larm om ett bråk i en bostad mellan en man och en kvinna.
När patrullen kommer till bostaden uppmärksammas flera skador på kvinnan och mannen grips misstänkt för misshandel.
Kvinnan förs till sjukhus.
Så utreder polisen brott i nära relationer
Polisen får oftast kännedom om ärendet först när någon gör en polisanmälan. Det kan till exempel vara personen som är utsatt, en granne eller en vän som ringer.
När polisen vid en akut anmälan kommer till platsen försöker man i första hand skilja parterna åt. Om det finns barn i bostaden som kan fara illa kontaktas Socialtjänsten. Den som är utsatt kan behöva komma till sjukhus.
Förhör och dokumentation görs på plats
Polisen gör ett första förhör på platsen och dokumenterar eventuella personskador och materiella skador, ofta på video. Den som blivit utsatt har med vissa undantag rätt att själv bestämma om egna skador ska dokumenteras eller inte. Även kriminaltekniker kan kallas till platsen för att säkra bevis av olika slag.
Förundersökning inleds
Brottsutredningen, som kallas förundersökning, är till för att samla in uppgifter om det som har inträffat. En åklagare är förundersökningsledare om brottet innefattar hot eller våld mot närstående eller tidigare närstående.
Under förundersökningen håller polisen förhör med brottsoffret, vittnen och den misstänkte. Det kan också handla om att samla in olika typer av stödbevisning.
Beroende på vad förundersökningen visar beslutar åklagaren om den misstänkte ska åtalas eller inte.
Åklagaren bedömer om häktning
Åklagaren bedömer om en misstänkt gärningsperson ska begäras häktad. Domstolen fattar sedan själva beslutet. Om den misstänkte blir häktad ska brottet utredas omgående av polisen. Under tiden förhörs den misstänkte, brottsoffret och eventuella vittnen.
Hot och riskbedömning
Om den misstänkta släpps på fri fot från arrest eller häkte, till exempel på grund av bristande bevis, ska polisen, åklagaren eller Kriminalvården informera den som har blivit utsatt.
Polisen kan göra en hot- och riskbedömning för att se vilka former av skydd den utsatta behöver, till exempel kontakt med en kvinnojour respektive mansjour, skyddat boende eller överfallslarm.