Våld är inte en privatsak

Fler måste lägga sig i och samverkan mellan olika samhällsfunktioner är avgörande.

Den grövsta formen av våld i nära relation är dödlig. Varje år sedan 2000 har mellan 10 och 15 kvinnor dödas av sin partner. Den här brottsligheten är ofta minst lika grov som den som kriminella nätverk står för i gatumiljö. I flera polisregioner är mäns våld mot kvinnor dödligare än det nätverksrelaterade våldet.

Våld i nära relation innefattar fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt, materiellt och digitalt våld. Var fjärde kvinna har någon gång utsatts för våld i sin relation. I polisregion Bergslagen (Örebro, Värmland och Dalarnas län) hanterar polisen varje vecka cirka 100 anmälningar om brott i nära relation. Men mörkertalet är mycket stort. Brottsförebyggande rådet (Brå) uppskattar det till 96 procent.

Kartläggning av de allra farligaste

I hela landet kartlägger polisen så kallades högriskaktörer; individer som är kända av polisen och som bedöms löpa stor risk att utöva grovt våld mot - och till och med döda - sin partner.

- I nuläget har vi identifierat ett 50-tal högriskaktörer i polisregion Bergslagen, säger Hanna Tollström, som är förundersökningsledare för brott i nära relation i polisområde Dalarna. Individerna är relativt jämt fördelade över våra tre län. Siffran kommer att förändras över tid. Det kan bland annat bero på att vi får kännedom om aktörer från andra funktioner i samhället, att vi får ytterligare information om individer som redan är kända av oss eller att vi utvidgar kartläggningen till att omfatta fler eller andra parametrar. Individer som slutar utöva våld mot sin partner kan förstås också innebära att siffran minskar.

Kartläggningen av högriskaktörer bygger på forskning på dödligt våld, analyser av polisiära ärenden med dödlig utgång och sökningar i polisens system, bland annat efter riskfaktorer som indikerar kraftigt ökad risk för dödligt våld. Några av de farligaste faktorerna i relationsvåld är: 

• uttalade självmordstankar hos våldsutövaren,
• strypvåld (även i samband med sex, det finns inget säkert sätt att strypa någon)
• separation,
• dödshot mot målsäganden och
• målsäganden uttalade rädsla.

Individuella åtgärder

Mot högriskaktörer riktas åtgärder för att stoppa våldet och förebygga fortsatt brottslighet. För varje individ krävs en individuell bedömning för beslut om åtgärder. 

- Det kan till exempel handla om att prioritera utredningar mot individen (både relationsbrott och andra brott personen är misstänkt för), följa upp kontaktförbud, göra orosanmälan till socialtjänsten, dra in vapenlicens, erbjuda riskreducerande/motiverande samtal eller andra åtgärder i samverkan med andra aktörer, till exempel socialtjänsten eller frivården, berättar Hanna.

Det är inte alltid polisen som kan eller ska vidta åtgärder. I vissa ärenden kan det vara mer lämpligt att sjukvården eller kommunen gör det. Det kan till exempel handla om samtalsstöd och/eller behandling vid missbruk eller psykisk ohälsa. Polisen ska förstås alltid utreda de brottsmisstankar som finns mot individen. 

Många går under polisens radar

- Mörkertalet är oerhört stort när det gäller de här brotten, betonar Hanna. Många farliga personer kan gå helt under polisens radar. För att kunna hitta dessa och ha en chans att förebygga och stoppa våld behöver vi allmänhetens hjälp och tät samverkan med andra samhällsfunktioner.

Det kan finnas signaler på våldsutövning och våldsutsatthet som når andra samhällsfunktioner, eller vänner/grannar/kollegor, utan att det finns någon polisanmälan. Genom samverkan kan mörkertalet minska och chanserna att hjälpa, både den våldsutsatta och våldsutövaren, öka.

- Redan idag har polisen ett starkt samarbete med många funktioner i samhället, säger Hanna. Under hösten/vintern och kommande år jobbar vi för att ta fram en ny arbetsmetod som innebär ännu tätare samverkan. Det kommer att göra det möjligt att kartlägga fler våldsutövare och vidta åtgärder mot fler; inte bara de allra farligaste.