Iris Ahlström – pionjären som banade väg för kvinnliga poliser
En envis ung kvinna följer sin dröm om att bli polis och blir en förebild för andra kvinnor. Läs berättelsen om Iris Ahlström, hennes resa inom polisen och kampen för jämställdhet.
Iris Ahlström (tidigare Iris Bergström) föddes 11 januari 1925 i Hallsberg. 1954 började hon på polisskolan, i en klass med 81 män och 2 kvinnor.
Innan hon antogs till konstapelkursen på polisskolan, arbetade hon bland annat som biträde på landsfiskalskontoret i Hallsberg. Där arbetade landsfiskalen, som fungerade som åklagare, polismästare och utmätningsman. På arbetet hade Iris samma uppgifter som de utbildade tjänstemännen, men sämre villkor, exempelvis lön, än sina manliga kollegor.
En dag blev Iris inkallad på kontoret av landsfogden, som var chef för bland annat polisen i länet. Han frågade om hon kunde tänka sig att ta över efter kontorspolisen i Hallsberg. Hon tyckte hon passade för uppdraget och tackade genast ja.
På sitt nya jobb hade Iris titeln kanslibiträde, då hon som kvinna saknade möjlighet att bli kontorspolis. Det innebar bland annat en betydligt sämre lön än den tidigare manliga kontorspolisen hade fått, trots att hon i stort sett utförde samma arbetsuppgifter. Något som Iris vägrade acceptera och ville göra något åt. Hon drömde om att bli polis.
Antogs till konstapelkursen
En dag tog Iris sig mod och frågade landsfogden om han kunde rekommendera henne till konstapelkursen på polisskolan. Det kunde han göra men skickade samtidigt med att han trodde att det skulle dröja länge innan hon kom in. Något som skulle visa sig inte stämma, då hon kom in på första försöket.
För att bli accepterad på polisskolan upplevde Iris att hon var tvungen att göra allt lite bättre än de manliga polisstudenterna. Iris gick ut skolan med högsta betyg och blev kursetta, vilket hon av någon anledning inte fick veta direkt.
År 1954 började Iris Ahlström på polisskolan, i en klass med 81 män och 2 kvinnor (sittandes i mitten). Bild: VLT:s arkiv
Telefonsamtalet som fick männen att häpna
En tid efter avslutad polisutbildning ringde polisskolans rektor till Iris arbetsplats och frågade efter henne. De manliga poliserna häpnade och tyckte det var sensationellt att polisskolans rektor ville prata med henne. I samtalet fick en stolt Iris veta att hon som ensam kvinna klarat polisutbildningen och dessutom blivit kursetta, vilket hennes kollegor tyckte var kul men samtidigt hade svårt att förstå.
Den 1 maj 1955 började Iris på polisen i Västerås. Ett år senare blev hennes titel extra ordinarie poliskonstapel. Det skulle ändå dröja till 1958 innan hon fick bära polisuniform, då det innan dess varit förbjudet för kvinnor att göra det. Kvinnor i polisuniform blev ett diskussionsämne i samhället. Till exempel skrev media rubriker som fokuserade mer på kvinnors utseende och uniformskjolar, än deras faktiska arbete som polis.
Briljerade i pistolskytte
Iris var en erkänd duktig pistolskytt vilket förbryllade hennes manliga kollegor, som hade svårt att förstå att en kvinna kunde prestera bättre i skytte. För sina utmärkta prestationer i skytte fick hon smeknamnet ”Pistol-Iris” och framgångarna uppmärksammades av media.
Iris framgångar i pistolskytte uppmärksammades av media. Bild: VLT:s arkiv.
Kämpade mot andras fördomar och tvivel
Senare i poliskarriären arbetade Iris som första poliskonstapel, kriminalassistent och avslutningsvis kriminalinspektör. Som en av få kvinnor i polisyrket upplevde hon sina manliga kollegor som mestadels vänliga. Hon var driven, professionell och omtyckt, men fick trots det möta många fördomar och kämpa för att bli accepterad som kvinna och polis.
Vid ett tillfälle när Iris skulle köra polisbilen, vägrade en manlig kollega att sitta i framsätet bredvid henne. Istället satte han sig i baksätet och sa att han satt säkrare där. En annan gång var Iris på plats på ett inbrott i en affär. Förbi kom en man och undrade vad hon gjorde där mitt i natten. Hon berättade att hon var polis, vilket mannen inte trodde på. Han ringde till poliskontoret och berättade om inbrottet, och att det stod en kvinna med ficklampa i affären som sa att hon var polis, något som han inte trodde var sant.
Iris arbetade på polisen i Västerås fram till 1990 när hon gick i pension. Hennes polisresa och beslutsamhet är fortfarande ett viktigt steg i arbetet med jämställdhet. Mycket har hänt sedan 1954 och idag är cirka 35 procent av alla poliser kvinnor i Sverige.
Iris Ahlström avled den 8 juli 2024, hon blev 99 år gammal. Hon må ha varit den första kvinnan som gick ut konstapelkursen på polisskolan – men är långt ifrån den sista kvinnliga polisen.
Texten om Iris är skriven utifrån Per Ahlströms (polis och son till Iris) berättelser och en intervju (vlt.se) med Iris från 2012.
Sonen Per Ahlström berättar
Per Ahlström, som idag arbetar som polis på grova brott i Västmanland, berättar om hur Iris under sina sista år pratade om tiden som polis:
”Iris var stolt över sitt yrkesval som polis. Hon var stolt över att hon lyckades gå ut som kursetta på polisskolan. Hon var stolt att hon under sin poliskarriär fortsatte bana väg för kvinnliga poliser, trots en konstant kamp för lika lön för likvärdigt arbete och rättvisa bedömningar vid tjänstetillsättningar.
Av det Iris berättade, så förstår jag att Polismyndigheten kunde vara minst sagt fyrkantig i sin hållning mot kvinnor. En hållning som med åren blev bättre men som i början av Iris arbetsliv inte var så lätt att kämpa mot.
In i det sista hade Iris ett stort intresse för polisen. Hon fortsatte att prenumerera på Polistidningen och var mycket intresserad av hur mitt arbete som polis fortskred genom åren.
Mamma Iris ärlighet, envishet, engagemang och professionalism har inspirerat mig under hela min uppväxt. Redan när jag var 14 år visste jag att jag skulle följa hennes fotspår och bli polis”.