Polisen Dilnia: ”Olikheter gör oss starkare”

I tre år har ingripandepolisen Dilnia arbetat i skift – dag, kväll och natt – i lokalpolisområde Västerås, för att göra samhället tryggt och säkert. Ibland på midsommar, andra gånger på julafton, eller som idag – en vanlig tisdag. Hennes arbete handlar om att förebygga, förhindra och utreda brott. Att stå till tjänst för andra, vara redo för det värsta och ständigt närvarande – oavsett om situationen är extrem eller till synes liten.

Om hon trivs som polis?

– Jag älskar mitt jobb. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval.  

Som barn flyttade Dilnia från Kurdistan till Sverige. Ett nytt land, nya människor och intryck. Som ung väcktes tanken på att bli polis, en tanke som aldrig riktigt försvann.

– Jag vill hjälpa andra människor och göra en positiv skillnad i samhället. I ett spännande jobb med stor variation. Att vara polis uppfyller det.

Åren gick. Dilnia utbildade sig till undersköterska och arbetade inom hemtjänsten. Men tanken om att bli polis fanns kvar.

– Jag kunde inte släppa det, men gjorde heller inget för att komma vidare.

Tills en dag.

– Då tog jag bara tag i det och skickade in ansökan. Det var tur att jag gjorde det – för se så bra det blev.

Dagen hon fick beskedet om antagning till polisutbildningen minns hon väl. Hon visste exakt när posten skulle komma och åkte hem från jobbet för att titta i brevlådan.

– Jag öppnade brevet och såg att jag hade blivit antagen. Det var en känsla av lycka.

Hon ringde familj och vänner direkt för att berätta.

– Alla var glada för min skull. De har alltid uppmuntrat mig och sagt att jag passar som polis.

Efter två års studier och sex månaders aspiranttjänstgöring var hon färdig polis.

– Polisutbildningen var rolig och givande. Jag hade fantastiska klasskamrater och lärare. Det var aldrig några problem att be om hjälp för att utvecklas och klara av olika moment.

–  Polisutbildningen var kul och givande. Jag hade fantastiska klasskamrater och lärare. Det var aldrig några problem att be om hjälp för att utvecklas och klara av olika moment.

Och polisyrket då?

– Det är ännu mer stimulerande än jag tänkte från början. Jag har fantastiska kollegor och varierande arbetsuppgifter. Det är ett spännande yrke med möjlighet att göra en positiv skillnad för andra.

Som den gången polisen letade efter en försvunnen äldre kvinna med demens i Västerås. När kvinnan hittades var hon förtvivlad och pratade kurdiska.

– När jag kom till platsen och hon förstod att jag kunde kurdiska sken hon upp. Vi kunde prata med varandra, och genom det fick vi kontakt med anhöriga och hjälpte henne hem.

Det finns fler tillfällen när Dilnia märkt att hennes bakgrund och språkkunskaper gjort skillnad.

– Jag har träffat unga personer med utländsk bakgrund som vänt sig till mig och berättat om hederskultur inom familjen. Min uppfattning är att jag tack vare min bakgrund snabbare kan bygga upp förtroende i sådana situationer.

Vad tänker du om att du har en annan bakgrund och andra språkkunskaper än många kollegor?

– Alla poliser har olika erfarenheter och egenskaper och bidrar i olika situationer. Min bakgrund är inte mer värdefull än någon annans. Ingen klarar det här yrket själv. Det är när vi gör saker tillsammans och tar till vara på våra styrkor som vi skapar bäst förutsättningar att klara de utmaningar vi ställs inför.

Dilnia gör sina sista arbetspass i lokalpolisområde Västerås. Men inte för att sluta som polis. Hon kommer framöver jobba dag, kväll och natt i en annan stad. Ibland på midsommar, andra gånger julafton, eller som idag – en vanlig tisdag. Där hon och hennes kollegor outtröttligt fortsätter förebygga, förhindra och utreda brott. För ett tryggt och säkert Sverige.