Polisen är på rätt väg

I polisreformen 2015 slogs 21 länspolismyndigheter, Statens kriminaltekniska laboratorium och Rikspolisstyrelsen ihop till en myndighet. Det skulle ge ökad kvalitet, kostnads­effektivitet, flexibilitet och även väsentligt förbättrade resultat. Riksrevisionen har nu granskat reformen och funnit att intentionerna inte har uppnåtts. 

Det är alltid värdefullt att få ett genomarbetat utifrånperspektiv på verksamheten. Samtidigt kan myndigheten konstatera att Riksrevisionen i sin rapport saknar en beskrivning av hur säkerhetsläget och brottsligheten i grunden har förändrats under granskningsperioden. Båda delarna har avsevärt förändrat polisens operativa förutsättningar och fortsatta utveckling från 2015 fram till dagens verklighet. Den skiljer sig i centrala delar från den tid då reformen tänktes ut och formulerades. 

– Man kan säga att kartan och de förväntningar som ritades fram vid reformen, och som revisionen har som sin centrala utgångspunkt, inte stämmer särskilt väl med den framtida terräng som den var tänkt att återspegla. En analys som inte tar hänsyn till förändringar i den verkligheten som ju är uppdraget för polisen saknar en central utgångspunkt, säger Micael Säll Lindahl, chef för polisregion Nord.

Utvecklingsarbetet pågår redan

Riksrevisionens rekommendationer bedöms likväl som relevanta. De har också uppfattats av myndigheten och omfattas därför redan av polisens pågående utvecklingsarbete.

– Rikspolischefen Petra Lundh startade ett mer genomgripande arbete i princip samma dag som hon tillträdde i december 2023. Sedan dess har vi jobbat strukturerat och långsiktigt med att få fler poliser i lokalsamhället, att förbättra våra utredningsresultat och i grunden ändra vår styrning för att kunna öka de brottsbekämpande effekterna av polisens arbete. Jag kan på goda grunder säga att vi har blivit väsentligt bättre inom alla de områdena de senaste åren, även om det förstås finns mer att göra, säger Micael Säll Lindahl.

Är mer effektiva

Han tycker att det finns delar i Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer som myndigheten behöver intensifiera. Exempelvis att fortsätta förenkla den inre byråkratin, att styra mer med principer och mindre med riktlinjer, att göra stödverksamheten mer verksamhetsnära och integrerad med det operativa flödet samt att nå ut med innebörden av den nya styrningen till medarbetarna. Samtidigt påpekar han att polisen i de flesta delar redan har genomfört eller påbörjat de förändringar som Riksrevisionen nu föreslår.

– Jag var chef i myndigheten redan innan polisreformen trädde i kraft och kan bara konstatera att vi hade rätt stora problem med att få allt att fungera de första åren. Vissa av styrningsidéerna som Genomförandekommittén beslutade för den nya Polismyndigheten visade sig fungera dåligt för en polisverksamhet som ska hantera en allt mer komplex operativ verklighet. Vi har själva sett det och mycket av det har vi sedan några år börjat ändra på, och vi har gjort stora framsteg på förhållandevis kort tid. Vi delar information, samarbetar och koordinerar den brottsbekämpande verksamheten på ett helt annat sätt och vi utvecklar betydligt mer relevant uppföljning, både när det gäller verksamhetseffekter och ekonomi. Det syns tydligt i det som är meningen med polisen – positiva brottsbekämpande effekter, säger Micael Säll Lindahl. 

– Jag vågar påstå att vår nya organisation – där vi är en gemensam polis – har varit en förutsättning för att vi ska kunna anpassa oss till den förändrade och allt grövre brottslighet vi tyvärr har sett de senaste tio åren.

Förmågan utvecklas snabbt

Sedan 2015 har samhället och brottsligheten förändrats i hög takt. Det som tidigare var en i huvudsak lokal företeelse har blivit betydligt mer nationell, internationell och i mycket stor utsträckning digital. De drivande aktörerna har samtidigt blivit mer hänsynslösa, arenan för den organiserade brottsligheten är spridd över ytan och involverar nya och tidigare okända utförare från hela landet och världen, inklusive statsaktörer, utan tidigare kontakt eller relation mellan beställare och utförare av brott. 

Brottsutvecklingen i Sverige saknar i det avseendet motstycke i övriga Europa. Den har därigenom blivit avsevärt mer komplex och kräver i dag betydligt mer omfattande utredningsinsatser samt andra kompetenser och metoder än tidigare. På det sättet är Riksrevisionens jämförelse av effektivitet under tidsperioden en jämförelse mellan olika saker. 

Polismyndighetens anpassning till denna utveckling har på senare år, trots utmaningarna, blivit allt mer framgångsrik. Stölderna sjunker för andra året i rad med historiskt höga siffror. Brottsvinsterna från bedrägeribrotten sjunker. Antalet skjutningar har minskat och polisen förhindrar ständigt fler grova brott. 

– Dessa mått på effektivitet är de mest relevanta, för de bästa brotten är förstås de som inte begås, konstaterar Micael Säll Lindahl. 

Verkligheten ser annorlunda ut

Uppklaringen av de dödliga våldsbrott som ändå sker har ökat betydligt. Internationellt ligger Sverige nu i framkant och andra länder vänder sig hit för att få del av erfarenheter och arbetsmetoder. Lagföringen av relationsvåld ökar för andra året i rad, både vad gäller antal brott och lagförda gärningspersoner. Utredningsbalanserna minskar i samma kategori vilket också är positivt. Alla dessa saker är viktiga förbättringar som gör skillnad för medborgarna.

Uppfattningen inom myndigheten är att denna utveckling inte hade varit möjlig om svensk polis fortfarande hade bestått av 21 länspolismyndigheter. Polisreformen 2015 var därför nödvändig och positiv, även om vi inte är framme och om vägen hit inte blev som det var tänkt när kartan ritades.