Jul, en tid för glädje – eller tårar och rädsla

Hemmets lugna vrå blir inte sällan till en riskzon under högtiderna. En riskzon för att utsättas för våld eller hot i hemmet, oavsett om man är vuxen eller barn. 

Julen nalkas och kan, som många andra högtider, också innebära ångest, panik, rädsla och sorg. Mitt i allt står just barnen. De som borde kunna känna sig trygga med mamma och pappa i sitt eget hem. De som borde kunna se fram emot julgodis och klappar under granen – inte storbråk, slag och tårar. Något som inte är ovanligt, kanske inte minst när det kommer till ökad alkoholanvändning under högtiderna när man är hemma och ledig.

– Så är det ju. Det är inte ovanligt att alkohol och drickande är inblandat. Det kan finnas en del missbruksproblematik i botten ibland, men inte alltid. Det behöver inte vara en faktor för att det ska mynna ut i våld i hemmet, men det förekommer, säger Thérése Herbertsson, utredare på avdelningen för brott i nära relation i Eskilstuna.

Hon menar att den ökade lediga tiden kan vara en riskfaktor i sig.

– Det är ju en stor del av barnens skyddsnät som försvinner när de inte är i skolan. De blir mer isolerade hemma utan utomstående vuxna som kan se och agera. De är hemma dygnet runt utan insyn i långa perioder under loven, säger Thérése Herbertsson.

Barnen som brickor

Hon berättar också att det är vanligt att barnen blir som pjäser i ett internt spel mellan mamma och pappa. Man använder helt enkelt barnen för att kontrollera sin partner. Man använder dessutom barnens samvete och rädsla för att kontrollera situationen.

– Man säger till dem att de inte får berätta. De är ofta väldigt tystade. De är så pass rättslösa och hamnar i en lojalitetskonflikt. De älskar sin mamma och pappa oavsett vad. De vill bara ha ett förlåt. De vill inte att mamma eller pappa hamnar i fängelse. 

Fler anmälningar

Samtidigt är känslan att anmälningarna om våld och hot i hemmet ökar under och efter högtiderna. Kanske för att fler börjar bli medvetna om vikten att anmäla – kanske för att fler utsätts.

– Jag har inte de exakta siffrorna men vi på polisen har sett att den här typen av ärenden tenderar att bli fler i samband med storhelgerna, säger Thérése Herbertsson. 

Finns det några indikationer på varför det ser ut såhär?

– Det skulle ju kunna handla om att man är hemma mer tillsammans de dagarna. Man är ledig från jobb och skola. Man är mer samlade och går lite mer ”på” varandra än annars, säger Thérése Herbertsson.

”Var lyhörd”

Just rädslan för att förlora sin familj kan vara en faktor till att barn inte berättar för någon, kanske inte ens för sina närmaste vänner.

– Det är då ännu viktigare att vara lyhörd som förälder, när det kommer till sina barns kompisar. Man kan säga till exempel ”du ser lite ledsen ut idag, har det hänt något?”. Försök att bygga en relation. Man får fråga dem hur de mår och ser man något blåmärke eller liknande på dem så kan man fråga hur det hänt. Det är bara viktigt att finnas där och vara uppmärksam.

I mångt och mycket handlar det om att våga se och våga fråga. Det finns inget fel i att ringa om man hör stök och bråk från grannarna, tvärtom.

Det är just det samtalet som i förlängningen kan rädda liv.

– Man behöver inte veta med säkerhet att någonting hänt. Det räcker med en misstanke. Det viktiga är att man ringer polisen så att vi får åka ut till platsen och prata med parterna och se om det är någonting som hänt där. Om det sedan visar sig inte vara något så är det ju bara bra. Det är fortfarande viktigt att ringa, säger Thérése Herbertsson.

112 vid akuta fall

Vid en akut situation ska man alltid ringa 112.  För inte akuta fall går det bra att göra en orosanmälan via socialtjänsten. En anmälan till Socialtjänsten går att göra anonymt och behöver inte bygga på fakta. Det kan räcka med en känsla.

– Det handlar om att göra skillnad. Det där samtalet kan bli en förändring för någon. Det är jättestort att våga ringa och uppmärksamma oss eller Socialtjänsten på att någonting är fel. Det kan göra all skillnad, avslutarThérése Herbertsson.