Bedragarnas skamliga storverk – ett fortsatt närvarande samhällsproblem

De kriminella har gjort lukrativ verksamhet av att stressa, skrämma och förvirra inte ont anande invånare. Bedrägerier över telefon, sms och i hemmet har blivit deras storverk. Våra äldre drabbas värst. Målsägandena är många – och brottsvinsterna stora.

Man tar ett kort telefonsamtal med en påstådd tjänsteman om en hyrd bil, ett förestående brott eller en parkeringsbot som ska betalas in. Sen står man där, med flera släktklenoder som saknas och ett kontokort mindre. Samtidigt infinner sig en känsla av skam eller hjälplöshet. Bedragarna utger sig för att vara någon man kan lita på. En polis, en bankman eller någon ur hemtjänsten. Allt för att komma åt de mest värdefulla ägodelar man har.

Det är inte rättvist. Det är inte värdigt.

Att utsättas av listiga bedragare är nog knappast vad gemene man räknat med att behöva oroa sig för under pensionsåren. De här brotten är dock så pass framträdande idag, att det är den realitet vi befinner oss i just nu.

Förr var det bilstereon – nu mormors guldhalsband

Problematiken är närvarande i hela landet, och polisregion Öst avviker inte i statistiken. Det är långt ifrån första gången vi belyser detta, men behovet är fortfarande stort.

Jan Hofvenstam, operativt ansvarig chef vid polisens regionala driftcenter, har många års erfarenhet av att bekämpa och förebygga brott. För honom är det tydligt att det skett ett skifte i vilken typ av brott vanliga invånare utsätts för i högre grad:

- Vi lever alla i en mer eller mindre digital värld nu. Kriminella söker sig dit där det finns möjlighet att begå brott. Polisen har lyckats trycka tillbaka den här brottsligheten flera år i rad nu, men den ligger fortsatt på en för hög nivå.

Det är inte alltid möjligt för polisen att proaktivt varna för exakta tillvägagångssätt, eftersom bedragarna ofta hittar på nya knep för att vilseleda allmänheten. Det finns dock vissa förhållningsregler som man alltid ska ta i beaktande.

- Man ska aldrig lämna ut några koder, inte heller identifiera sig med bank-id på begäran av någon vars identitet eller avsikt man faktiskt inte kan styrka. Man ska absolut inte lämna guld till några "poliser" - för du kommer aldrig få besök av oss i den typen av ärende, säger Hofvenstam.

Det polisiära arbetet fortsätter med resultat

Polisen har i närtid arbetat intensivt på olika fronter för att spåra och lagföra individer som sysslar med den här typen av brottslighet. Jan Hofvenstam ser en viss ljusning i uppklarningen av bedrägeribrotten mot äldre:

- Vi jobbar operativt nationellt med det här och griper många fler än vi gjort under tidigare år. Polisen samverkar med bankerna, med telefonbolagen och gör allt för att försvåra den här organiserade brottsverksamheten. Samtidigt måste vi fortfarande ha allmänhetens hjälp för att försvåra bedragarnas framfart. Det är nya tillvägagångssätt hela tiden, så det är viktigt att vi hjälper våra äldre och pratar med varandra om det här.

Det sistnämnda vill polisen särskilt betona – allas vårt ansvar att prata med och hjälpa våra äldre vänner, släktingar och anhöriga. Hjälp dem att installera digitala spärrar hos banken. Hjälp dem att förstå hur bank-id och digitala tjänster fungerar. Ifrågasätt om de verkligen ska ha dyrbara guld- och värdeföremål hemma. Det kan vara bättre att förvara arvegodset och släktklenoderna i ett bankfack eller säkerhetsskåp än i en byrålåda där hemma.  Kontakta alltid polisen vid misstänkt brott. Om det är pågående – ring 112.