På spaning efter bedragare

Förmiddag i centrala Södertälje. Spanaren Niclas står i trappuppgången och lyssnar utanför en lägenhet. Det hörs inga ljud. Han går ut och meddelar läget via radion till en handfull kollegor som är utplacerade i området. Förhoppningsvis ligger 24-åringen som bor där bara och sover fortfarande. I värsta fall är han inte hemma.

– Vi lyssnar igen om en stund, säger Peter, operativ förundersökningsledare, från en bil på innergården.

– Uppfattat, svarar gruppchef Martin Fälling, i en bil lite längre bort.

Spanarna tillhör polisens bedrägerisektion i Stockholm och har bevakat den unga mannen i ungefär en vecka. Den här dagen i april planerar de att gripa honom, helst när han självmant lämnar lägenheten.

– Vi kan inte knacka på och chansa utan måste veta att han är hemma. Tar vi honom inte nu kan han försvinna, berättar Martin Fälling.

Det var svårt att hitta honom från början så det vill polisen inte riskera. Mannen är utländsk medborgare och bor inte på den adress han uppgett. En månad tidigare gick bedrägerisektionen ut i tv-programmet Efterlyst med övervaknings- bilder på mannen klädd i orange arbetsjacka och munskydd. De fick in tips och grävde vidare tills de kom honom på spåren.

Mannen är misstänkt för att ha medverkat i ett femtontal fall av så kallad fysisk vishing, eller falsk bankman.

Bedragare har ringt till äldre och lurat av dem kontokort och kod, sagt att kortet blivit kapat och att en polis eller bankanställd måste hämta det för att åtgärda felet. Polisen tror att 24-åringen är den som har hämtat korten, gjort uttag i bankomat och handlat varor.

Några månader tidigare greps fyra personer i Umeå misstänkta för att ha begått samma typ av brott både i polisregion Nord och på flera håll i Stockholm. Sandra Djukic, civil utredare på bedrägerisektionen, arbetade med utredningen. Den här dagen är hon med som ansvarig för beslagen vid husrannsakan.

– Två av dem som greps i Umeå var kvinnor, varav en 17-åring. De hade färdiga manus i sina mobiler på vad de skulle säga till de äldre på telefon. Vi tror att 24-åringen har koppling till samma grupp av bedragare, säger hon.

Spanarna har sett att mannen brukar sova till lunch, men vissa dagar har han åkt iväg till ett arbete där han kör grävmaskin. Därför var några av dem här tidigt i morse. Spanaren Jessica bevakar porten men har inte sett honom gå ut. Hon ska larma när han lämnar huset. Följer han mönstret går han till sin bil på innergårdens parkering där spanarna kan omringa honom. Går han istället till minilivsaffären tvärs över gatan för att köpa frukost ska de vänta tills han kommer ut.

När det har gått en halvtimme lyssnar Niclas vid dörren utanför lägenheten igen. Fortfarande inga ljud.

Egna spanare – bara i Stockholm

Martin Fälling öppnar bilfönstret på glänt och sätter solglasögonen i pannan. Han var drivande i arbetet för att bedrägerisektionen skulle få egna spanare. Det är region Stockholm ensamma om i landet. Han såg att det behövdes för att komma vidare i utredningar samtidigt som regionens andra spanare hade fullt upp med mord och grova narkotikabrott. Med tiden lyckades de övertyga den strategiska ledningen.

– Brotten är grova och finansierar ofta annan kriminell verksamhet, som vapen och narkotika. Bedragarna blir allt mer avancerade, säger han.

I flera ärenden har spaning varit avgörande. Spanarnas iakttagelser kan komplettera teknisk bevisning från datorer och telefoner. Till exempel har de kunnat visa att en misstänkt befann sig i en lägenhet vid vissa tidpunkter, utan sällskap av andra, och begick brott därifrån.

De har också lokaliserat misstänkta som varit svåra att hitta. Ledtrådar från bland annat övervakningskameror, sociala medier, telefontömningar och parkeringsböter hjälper polisen att ringa in områden som är intressanta att leta i.

– Många tror att de är säkra för att de inte bor där de är skrivna, har ansiktsmask när de begår brott och ringer med kontantkort. Men det är svårt att vara helt osynlig. Vi vill att de ska känna sig påpassade, säger Martin Fälling.

Att utreda bedrägerier kan vara tekniskt svårt. Dels att förstå hur bedragarna har gått tillväga i komplicerade ärenden och sedan förklara så att domstolen förstår.

De kriminella kan ha använt någon annans bank-id eller datorer. För polisen gäller det att tänka ut vilka hinder de kan möta i utredningen och vilka bevis som behövs.

– Trots att jag har arbetat med det i flera år kräver vissa ärenden all min tankekraft, säger Martin Fälling.

Timmarna går och Martin Fälling börjar tveka på att mannen är hemma. Det är för nedsläckt. Sandra Djukic, som sitter bredvid i bilen, tror att han fortfarande sover. I polisradion säger någon att de sett en kvinna som liknar 24-åringens sambo, men hon kom inte ut från porten. Flera unga killar rör sig på gatan, misstänkt nervösa, men här bor också andra kriminella. Några av dem sneglar på spanarnas bil.

Det ringer på Sandras mobil och när hon svarar är det en person som bryter på engelska och vill investera hennes pengar.

– You’re definitely calling the wrong person, säger hon och lägger på.

Nästa steg – lura ut mannen

Gruppen bestämmer sig för att ta nästa steg – ringa in och se om 24-åringen är hemma. Förundersökningsledare Peter gör sig redo att slå ett nummer som polisen har till mannen sedan tidigare. Spanaren Niclas ska lyssna i trappuppgången. Hör han signaler ska han ge tummen upp i gruppens chatt.

Men de går bet. Abonnenten går inte att nå. Peter provar några av numren som mannen använt för att begå brott. På det ena svarar en kvinna, men Niclas hör inga ringsignaler från lägenheten. De andra numren är avstängda.

– Häng kvar fem minuter till och lyssna så gott du kan, få se om vi får någon indikation, säger Peter.

Nu står spanarnas hopp till 24-åringens bil som står kvar på innergården. Det tyder på att han trots allt är hemma. Audin i fråga ägs av en annan person och Peter ska ringa ägaren, säga att bilen står på en hyrd parkeringsplats och behöver flyttas omedelbart, annars bogseras den bort. Förhoppningen är att ägaren ringer 24-åringen och ber honom flytta den.

Peter provar fem nummer och på det sista svarar ägaren. Han säger att han ska säga åt den som använder bilen. Nu gäller det. Om bara några minuter borde 24-åringen dyka upp.

Martin Fälling kör sin bil närmare infarten till innergården, för att kunna blockera om det behövs. Stämningen är koncentrerad. Om 24-åringen mot för- modan inte är hemma kan han komma i någon kompis bil. Genom fönstren i backspegeln håller Martin koll på både bilar och personer som passerar. Är det 24-åringen som går där borta? Nej, ögonbrynen stämmer inte.

– Man känner alltid nerv i de här situationerna, säger han.

Snart har det gått tio minuter. Frustrationen växer.

– Var fan är han? frågar någon på radion.

Då meddelar Jessica att hon ser mannen gå ut ur porten. Planen har gett napp.

– Han rundar hörnet nu, svarta kläder och en huvtröja, säger hon.

Sekunderna senare är den gängliga 24-åringen i Martins synfält. Han kör sakta efter honom mot innergården. När Peter och en annan kollega går upp intill mannen och griper honom hoppar Martin ur bilen och hjälper till. Han ser 24-åringens mobil på marken och plockar snabbt upp den.

– Koden, koden! Vad är koden till mobilen? frågar han på engelska.

Mannen ser chockad ut och rabblar upp siffrorna. Sedan får han sätta sig i baksätet på en av spanarnas bil och åka till arresten på Kungsholmen.

Letar bevis i lägenheten

Från fönstret i lägenheten ropar Peter att lägenheten är säkrad och tom. I den lilla, stökiga tvårummaren är högar med kläder spridda på golvet och över stolar. I köket ligger en möglig limpa. På golvet i vardagsrummet har någon gjort en sovplats av en tunn bäddmadrass, kuddar utan örngott och ett rosa överkast i plysch.

Sandra Djukic tar fram ett häfte med övervakningsbilder från utredarna i ärendet. Tillsammans med spanarna letar hon efter kläder som matchar dem på bilderna för att kunna koppla mannen till brotten.

De går igenom klädhögar och garderober och hittar ett par mjukbyxor från Armani, några jackor och skor som stämmer.

Sedan letar de andra viktiga bevis som mobiler och datorer. Några nycklar går till ett vindsförråd men där finns inget intressant. Batteriet på 24-åringens mobil har börjat ta slut och efter en stund hittar de rätt laddare.

Arbetar strategiskt – griper brottsaktiva

Spaningsgruppens uppdrag brukar sträcka sig över några veckor, i enstaka fall någon månad eller två. Sektionen arbetar med strategisk utredning, med fokus på brottsaktiva personer och ärenden som ger stor påverkan. De arbetar offensivt med att frihetsberöva så många som möjligt, så snart utredarna har tillräckligt med underlag.

– Vi riktar in oss på att komma åt mellanskiktet av bedragare, målvakterna, men även utförarna. Genom att söndra deras organisation kan vi i bästa fall nå personerna högre upp i leden, tack vare telefontömningar och annat, säger Martin Fälling.

Att bara leta huvudgärningsmännen skulle kräva mycket resurser och inflödet av nya ärenden är stort i region Stockholm – nästan 20 000 ärenden per år.

Men för att komma åt kriminella nätverk är det effektivt om polisen kan stoppa bedrägerier. Brotten är ett enkelt sätt för gängen att få in pengar som kan betala lyxresor och prylar till personer som står för musklerna och utför olika uppdrag åt dem. Till exempel fick ett känt nätverk i Järvaområdet sitt pengaflöde strypt när polisen grep en person bakom många bedrägerier.

I lägenheten är husrannsakan klar och spanarna kan rulla tillbaka till Stockholm. Trots att de fick vänta gick gripandet väldigt bra tycker Martin Fälling.

– Det bästa är när vi kan gripa dem ”off guard” på det här viset, bara gå upp bakom dem. Blir det drama hinner de tänka på hur de ska agera.

Mannen som greps i Södertälje dömdes senare av Södertörns tingsrätt till två års fängelse för tio fall av grovt bedrägeri och ett fall av försök till grovt bedrägeri.