Miljöbrott

Miljöbrott begås oftast i syfte att tjäna pengar, men miljöbrott kan även begås på grund av bristande kunskap om de regler som gäller.

Exempel på brott som regleras i miljöbalken är

• illegala avfallsdumpningar
• miljöfarlig kemikaliehantering
• brott mot områdesskydd
• artskyddsbrott
• otillåten miljöverksamhet
• otillåten avfallstransport och nedskräpning.

Polisen och Åklagarmyndigheten i Sverige handskas med ungefär 4 000 brott mot miljöbalken varje år. När tillsynsmyndigheterna misstänker att någon begått ett miljöbrott är det skyldiga att anmäla det till polisen. Utredningar om miljöbrott görs vanligtvis i nära samarbete med tillsynsmyndigheter, som kommunernas miljökontor och länsstyrelsen.

Ett vanligt miljöbrott är när någon dumpar eller släpper farliga ämnen i naturen på ett sätt som bryter mot miljöbalken. Det gör de oftast för att undvika kostnaderna för att ta hand om och ta bort avfallet på ett korrekt sätt. Ett annat exempel är när någon bedriver en verksamhet som kan skada miljön utan att ha de tillstånd som krävs.

Miljöbrott begås ibland medvetet för att tjäna pengar, men det händer även på grund av bristande kunskap om de regler som gäller.

• Miljöbalken, Sveriges riksdag
• Artskyddsbrott, miljöbalken 29 kapitlet 2b §, Sveriges riksdag
• Jaktlag (1987:259), Sveriges riksdag

Artskyddsbrott är också ett miljöbrott, men skiljer sig från de mer typiska miljöbrotten.

Artskyddsbrott innebär att man bryter mot någon av de regler som finns till skydd för vilda djur och växter. Det kan exempelvis handla om att skada fridlysta djur eller växter i den svenska naturen. Det kan även handla om att importera, köpa eller sälja arter som är skyddade enligt internationella regler.

Lagar och andra regler om artskyddsbrott

• I Sverige regleras artskyddsbrott i 29 kapitlet 2b § miljöbalken (1998:808) och artskyddsförordningen (2007:845).
• Inom EU styrs artskyddsbrotten i första hand av rådets förordning (EG) 338/97.

Artskyddsbrott

Varje år stoppar Tullverket stora mängder farligt avfall. Det handlar om cirka 600–1 000 ton avfall varje år. Det kan vara gamla bildelar, elektronikskrot och kylskåp med farliga ämnen som freon. Slutdestination för det farliga avfallet har då ofta varit länder i Afrika och Asien. Polismyndigheten stoppar allt oftare illegala avfallstransporter vid kontroller på väg, ofta i samarbete med länsstyrelsen.

Avfall som transporteras olagligt över gränserna är ett globalt miljöproblem som fått stor uppmärksamhet de senaste åren.

Även om det finns många regler och förbud på området, är det fortfarande ett problem att farligt avfall från rika länder transporteras till fattiga utvecklingsländer. Där blir det inte hanterat på ett säkert sätt för miljön. Det får allvarliga konsekvenser för miljön och människors hälsa i mottagarländerna.

Lagar och andra regler om illegala gränsöverskridande avfallstransporter

• Baselkonventionen och EG-lagstiftningen är regler som finns för att skydda människors hälsa och miljön och förhindra olagliga transporter av avfall.

Det finns också andra regler som styr hur avfall hanteras. Till exempel finns

• en förordning som heter avfallsförordningen
• en lag som heter smugglingslagen
• en förordning om bilskrotning
• ett direktiv som heter WEEE-direktivet.

Reglerna finns för att göra återvinningen mer effektiv och minska exporten av avfall.

Om någon bryter mot miljöbalken kan de få böter eller bli dömda till högst sex års fängelse. Om brottet begås i ett företag kan företaget tvingas betala en företagsbot. Företagsboten kan som lägst bli 5 000 kronor och som högst 10 miljoner kronor.

Sedan 2020 finns även möjligheten att påföra en förhöjd företagsbot när det handlar om större företag och allvarligare brottslighet (upp till 500 miljoner kronor). EU:s Miljöbrottsdirektiv och annan EU-lagstiftning har en stor påverkan på svensk miljöstraffrätt.

Ibland kan tillsynsmyndigheterna ge en miljösanktionsavgift om överträdelsen inte är så allvarlig. Om det har skett en miljöskada är det oftast kommunen som ansvarar för saneringen. Den som har orsakat skadan måste betala för saneringen.

Brå för statistik över brott mot miljöbalken. Statistiken visar hur många som blir personligt straffade för brotten, men den visar inte hur många företag som får böter. Den vanligaste påföljden för ett miljöbrott är företagsbot, vilket alltså inte syns i BRÅ:s statistik. Under senare år har mellan 10 och 15 miljoner kronor utdömts varje år i form av företagsbot för brott mot miljöbalken.

Statistik över miljöbrott, Brå

Oftast upptäcks och polisanmäls inte miljöbrotten av enskilda personer utan av olika tillsynsmyndigheter, som kommunernas miljökontor och länsstyrelsen.

Särskilt utbildade poliser utreder miljöbrott

Det finns ett antal särskilt utbildade poliser och civilanställda specialister som utreder miljöbrott. De regionala miljöbrottsgrupperna samarbetar med en särskild enhet inom Åklagarmyndigheten. Den heter Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål (REMA).

En åklagare leder förundersökningar om miljöbrott.

Brottsförebyggande arbete

Miljöbrott påverkar ofta flera länder och många olika myndigheter, både i och utanför Sverige. För att förstå varför miljöbrott begås, samarbetar polisen med andra myndigheter och även andra aktörer. Till exempel samarbetar polisen med Tullverket, Kustbevakningen, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen. Polisen deltar även i Interpols arbete för att bekämpa miljöbrott.