Idag fyller Interpol 100 år

Jubilaren föddes 7 september 1923. Då hölls en internationell kriminalpoliskongress i Wien för deltagare från 20 länder, bland annat Sverige. Tillsammans beslutade de att inrätta Interpol, för att underlätta polissamarbete över gränserna. Hundra år senare ingår 195 länder i samarbetet och det gör Interpol till världens största internationella polisorganisation.

– Internationellt polissamarbete är en förutsättning för framgångsrik brottsbekämpning. Att använda Interpols databaser i det dagliga polisarbetet ökar effektiviteten och lagföringen, säger Håkan Wall, chef för Internationella enheten på Polismyndigheten.

Annette Alenius, chef för det svenska Interpolkontoret, säger att Interpols viktigaste uppgift är just att knyta ihop medlemsländerna.

– Vi kan på ett säkert sätt kommunicera snabbt och enkelt, och dela information globalt om gränsöverskridande brottslighet. Det blir kraftfullt när vi använder allt som Interpol erbjuder. Räckvidden är fantastisk, säger hon.

Interpols databaser innehåller bland annat information om internationellt efterlysta personer, vapen, stulna/förlorade/återkallade resedokument, stulna fordon, dna- och fingeravtrycksregister, stulna kulturarvsföremål och en bilddatabas för att identifiera brottsoffer och gärningsmän i utredningar om sexuella övergrepp mot barn.

De olika ländernas kontor är den gemensamma nämnaren som driver Interpols verksamhet framåt, tillsammans med Interpols huvudkontor. Annette Alenius är kontakten mellan svensk polis och Interpols generalsekretariat och hennes uppdrag är att se till att verksamheten fungerar och att sprida kunskap nationellt om Interpols verktygslåda.

–  Det som Interpol främst är känt för är den röda notisen, som används för att efterlysa personer. Men det finns ytterligare sju notiser, alla med olika syften. Förutom notissystemet finns det 18 andra databaser som svensk polis kan bidra med data till, och få information från. Det finns också olika analysfiler och arbetsgrupper. Interpol samordnar också regionala och globala operationer av olika slag.

Annette Alenius säger att hon upplever att det är mer fokus på Europol än Interpol, men att förståelsen för Interpols viktiga roll har ökat de senaste åren

– Europol är en stark regional organisation, men vi får inte glömma att det finns ytterligare cirka 150 länder i världen som Europol inte täcker. Interpol behövs i allra högst grad eftersom den gränsöverskridande kriminaliten inte avtar utan fortsätter breda ut sig och blir än mer komplicerad.

Mångfalden som finns inom Interpol är stor, med olika kulturer, religioner, språk, lagstiftningar och regelverk. Annette Alenius säger att samarbetet fungerar bra, att länderna har samma målsättning: att genom brottsbekämpningen bidra till en säkrare värld.

– Vi tar del av varandras utmaningar och möjligheter och skapar förståelse för olika synsätt och metoder, vilket också berikar arbetet. När det gäller språk så har Interpol fyra officiella språk: engelska, franska, spanska och arabiska.

Interpol arbetar kontinuerligt med att vidareutveckla metoder för brottsbekämpning och för att effektivisera sitt arbete.