Sök
Stäng Meny

Samarbete för att nå unga i riskzon

Hela samhället behöver hjälpas åt för att hindra att barn och unga rekryteras till kriminella nätverk. Så här samarbetar polisen och andra myndigheter.

Bild 1/4
En polos och en person från socialtjänsten på väg till ett möte med föräldrar
Bilden är arrangerad.
Bild 1/4
En skylt som säger "Samtalsrum"
Bild 1/4
En polis och ett barn gör en high-five
Bilden är arrangerad.
Bild 1/4
Ett barn kikar fram bakom ett hörn. En sparkcykel ligger slängd.
Bilden är arrangerad.

En del i polisens brottsförebyggande arbete är samtal med vårdnadshavare, så kallade orossamtal. En annan del är olika former av samarbeten med kommunerna.

Tipsa polisen

Att rektyrera unga till kriminalitet är ett brott

Det är straffbart att involvera barn och ungdomar i brottslig verksamhet. Om du tror att ett barn blir utnyttjat för kriminella handlingar är det viktigt att polisanmäla det. Det kan även vara straffbart att hjälpa kriminella att begå brott.

Tipsa polisen

Misstänker du att ditt barn eller någon du bryr dig om är på väg att dras in i en kriminell miljö?  Tipsa polisen på webben. Du kan också ringa 114 14. Säg "tips" i talsvaret för att komma vidare. 

Tipsa polisen

Stöd till familjen

Som förälder eller vårdnadshavare kan man ibland behöva stöd från andra i sin roll. Det är vanligt så var inte rädd för att be om hjälp om du känner dig orolig.

Information om stöd till familjer brukar finnas på kommunens och sjukvårdsregionens webbplats. Ta också hjälp av andra vuxna du litar på: lärare, familj, grannar och vänner.

Prata och samarbeta med polisen eller kommunernas socialtjänst. Be om råd, lyssna och var öppen. Vi har samma mål: Att alla barn och ungdomar ska må bra och slippa hamna i kriminalitet.

Vad är polisens orossamtal?

Orossamtal är ett sätt att förebygga kriminalitet. Samtalet kan rädda både barnet och andra från att råka illa ut i framtiden. Orossamtalen kan se olika ut i landet men de sker ofta med socialtjänsten, skolan eller båda. De kan genomföras som hembesök eller så kallas föräldrarna till skolan, socialtjänsten eller polisstationen.

Socialtjänstens roll är att fånga upp oron och ansvara för en eventuell fortsättning. Orossamtal är ofta en del av ett strukturerat och långsiktigt samarbete mellan polisen och kommunen.

Hur går ett orossamtal till?

Polisen kan exempelvis göra ett hembesök för att prata med både barn och föräldrar. Ofta följer någon från socialtjänsten eller skolan med. 

Vid samtalen med barnen brukar man fokusera på barnets positiva egenskaper och möjligheter. Samtalet med vårdnadshavarna är mer problemorienterat där man informerar om konsekvenser av brottslighet och normbrytande beteende.

Vad är syftet med orossamtal?

Syftet med samtalet är att få en gemensam bild av den unga personen. Vi vill fånga upp barn och ungdomar i riskzonen, ge en tydlig reaktion och upplysa om konsekvenser av att begå brott. 

Vi delar med oss av vår polisiära kunskap om lägesbilden i lokalsamhället och kopplar barnets situation dit för att skapa en förståelse hos alla inblandade. 

Samtalet kan göra att du som förälder eller vårdnadshavare blir mer medveten om vilken miljö ditt barn växer upp i. Under samtalet pratar vi om barnets situation och behov, för att kunna lösa eventuella problem. Det är vanligt med ett uppföljande samtal.

Vad blir effekten av ett orossamtal?

I de flesta fall gör orossamtalet att läget lugnar ner sig och att barnet förändrar sitt beteende på ett positivt sätt. I en del fall sätter socialtjänsten in åtgärder och i övriga fall har polisen fått en bättre lägesbild tack vare orossamtalet.

Vad gör kommunens socialtjänst?

Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. Kommunens socialtjänst bedömer om ett barn kan behöva skydd eller stöd och tar reda på vad som är bäst för barnet och familjen.
Socialtjänsten finns till för att stötta familjerna och skydda barnen. Om socialtjänsten behöver utreda en situation så får föräldrar och barn vara delaktiga och berätta.

Vad är en orosanmälan?

Om du tror att ett barn far illa kan du anmäla det till kommunens socialtjänst. Det kallas orosanmälan. I anmälan ska det stå namn på barnet, iakttagelser som gjorts och vilken slags oro som finns kring barnet. Samstämmig information från olika källor ökar socialtjänstens möjlighet att få en klar bild av barnets situation.

Personal inom polis, skola, hälso- och sjukvård och tandvård är enligt lag skyldiga att omgående anmäla om de i sitt arbete misstänker att ett barn under 18 år far illa.

Olika samarbetsformer

Polisen och kommunen samarbetar strukturerat för att hjälpa unga som misstänks använda droger, begå brott eller ha kontakt med kriminella.

Här ges några exempel på vanliga samverkansformer:

Skola, socialtjänst, polis och fritidssektor, SSPF

Samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritidssektor, SSPF, ska förhindra och förebygga att ungdomar hamnar i kriminalitet, rekryteras till kriminella gäng och/eller inleder missbruk. Målet är att ungdomarna ska ha en fungerande skolgång och ett liv fritt från kriminalitet och droger.

Sociala insatsgruppen, SIG

Kommunernas sociala insatsgrupp, SIG, är ett samarbete mellan polis och socialtjänst med målet att stoppa nyrekryteringen av barn och ungdomar till kriminella nätverk. Insatsgruppen kan också ge stöd till den som vill lämna en kriminell livsstil.

Berörda personer måste först tillåta att myndigheterna delar med sig av information till varandra, för att kunna hjälpas åt.

Avhopparverksamhet

Socialtjänsterna bedriver även avhopparverksamhet. Det skiljer sig mellan kommunerna hur mycket verksamheten är utbyggd. På statlig nivå samarbetar Polismyndigheten, Statens Institutionsstyrelse, Socialstyrelsen och Kriminalvården för att utveckla avhopparverksamheten och få fler att hoppa av. 

En avhoppare är en individ som har valt att lämna organiserad brottslighet och som bedöms vara i behov av samhällets stöd och skydd för att fullfölja det. Både barn och vuxna kan räknas som avhoppare. 

Ett avhopp kan ske från lokala kriminella nätverk, en hederskontext, en våldsbejakande extremistisk miljö eller en löst sammansatt kriminell gruppering. Det är en förutsättning att det finns en hotbild, antingen löpande eller i samband med avhoppet.

Befinner du dig i en sådan situation och vill hoppa av, men behöver hjälp? Då kan du kontakta polisens regionala eller lokala avhopparsamordnare eller socialtjänsten i din kommun.