Rissa, områdespolis
Rissa berättar
"Vi hade parkerat radiobilen vid kanten av fältet och började patrullera till fots. Skogsdungar, små gångstigar – det här området känner jag utan och innan. Längre bort såg vi två killar. Inget särskilt egentligen. Vi hälsade bara i förbifarten, men deras reaktion var allt annat än neutral. Snabba rörelser, viskningar. Något var fel. Vi stannade till för lite småprat. De svarade på svenska, men började snabbt prata med varandra på spanska. De visste inte att jag förstod.
-Har de fattat något?
-Nej, vi har inget på oss.. De får inte se var vi grävt.
Jag lät dem prata. Kollegorna bad dem artigt att tala svenska, för att kunna hänga med. De visade legitimation, vi visiterade dem. De hade inget på sig, men nerverna låg utanpå.
-Det ser inte bra ut…tänk om de hittar det?
-Det är inte vårt, det var X som bad oss gräva ner det. Du får ta på dig det, om vi åker fast...
-Vi säger inget. Snart släpper de oss.
Då log jag lite, lutade mig fram och sa, på klingande spanska:
-Jag vet att ni grävt ner det. Visa oss var, det blir enklare så!
Deras miner… total chock. Det hade de inte räknat med.
-Shit, hon är från Kuba!
Det är jag inte, men vi hittade gömman. Hasch, kokain, alltihop. Killarna greps, en av dem saknade tillstånd att vara i landet.
Att kunna flera språk är inte bara en tillgång – det kan vara avgörande. Ibland är det just den detaljen som gör att vi kan förhindra brott. Och även om det var ett lite komiskt ögonblick, känns det allra mest fint att få göra skillnad. På riktigt".