Polisens deltidsutbildning, DPU - tredje gången gillt

Många år senare dök möjligheten att söka en komprimerad form av polisutbildningen upp, den så kallade funktionsinriktade polisutbildningen. – Jag som länge arbetat med undervisning i förskolan kände att jag ville ta nya steg. Barns rättigheter och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på har alltid varit tongivande för mig. Med ökad internationalisering, psykisk ohälsa och gängkriminalitet som sjunker i åldrarna måste samhället ta ett större ansvar.

Vill göra skillnad

Alla som arbetar i förskola har anmälningsplikt vid oro eller misstanke att barn far illa. Sedan tar det stopp. Socialtjänsten hämtar in uppgifter och utreder. Jag vill göra mer skillnad. Under åren hade också frågan om jag gjort rätt val gnagt. Borde jag inte ha gått polisutbildningen ändå? Så jag sökte igen, och kom in. Men, jag var på en plats i livet som varken fungerade ekonomiskt eller praktiskt med studier den här gången heller. Planerna på att bli polis sattes för andra gången på paus. 

Nu, efter 9 år som rektor, med en annan livssituation och en arbetsgivare som främjar personlig utveckling har Helene äntligen kunnat ta det avgörande steget. I höstas påbörjade hon polisens deltidsutbildning, DPU, med det bestämda målet att bli polis på sin hemort. I utbildningsformatet ingår endast vissa utvalda orter.

– Jag har minst 10 år kvar att arbete och funderade på vad jag ville göra med den tiden? Det här känns verkligen som rätt beslut. Vi måste ta ansvar för det samhälle vi har idag, det tycker jag att polisen står för och det vill jag vara del av. 

Polismyndigheten är en föredömlig och modig arbetsgivare som vågar och vill satsa på olika kompetenser, åldrar och bakgrund. Som visar att det finns en plats för alla, där vi kan bidra till att göra skillnad. Det är jag ett bevis på. Lokalpolisområdet Motala har visat ett stort engagemang och ger mig och mina kurskamrater stöd och vägledning, berättar hon.

Praktiska moment och öppna dialoger

Under deltidsutbildningen fortsätter Helene jobbet som rektor på cirka 80 procent, resten av tiden går till distansstudierna. En del av utbildningen som rör praktiska moment exempelvis bilkörning, vapenhantering, akutsjukvård med mera är förlagd på campus i Malmö. Utbildarna är måna om att ha öppna dialoger med oss studenter och vill anpassa utbildningen efter våra förutsättningar, förklarar hon.

­– Vi har en fin sammanhållning i klassen där det stora åldersspannet är en tillgång. Från mig som är 55 år till den yngsta som är runt 20. Alla med olika erfarenheter, från hemtjänst, hästgårdar och Försvarsmakten till ambulansförare och butiksbiträden. Det är jättekul. Somliga har gått ner i arbetstid för att plugga, andra jobbar natt och pluggar på dagen. Hur man vill lägga upp det är individuellt. Studietakten är ungefär 75% av den ordinarie polisutbildningen, men vi lär oss exakt samma saker. Antagningsprocessen ser också lika dan ut. Du måste passera nålsögat på Plikt-och prövningsverket för att bli antagen, både fysiskt och psykiskt. Och precis som i grundutbildningen avslutas studierna med sex månaders aspirant.

Ett viktigt val på riktigt

De flesta är positiva men ibland får jag frågan varför jag valt att satsa på att bli polis nu? Svaret är för att jag kan och vill. Jag har fått fin stöttning av min arbetsgivares ledningsgrupp som tycker att det här är superspännande. Det kanske finns någon som tycker att jag är lite galen, men man måste våga leva. För mig är det här valet viktigt på riktigt.

Min 16-åriga son tycker att jag är modig och är mest orolig över att jag inte gillar donuts. Han har nog tittat på lite för många amerikanska tv-serier. Tanken med DPU är sedan att börja jobba där man bor. Utbildningen genomförs bara i regioner och på orter där polisen har svårt med bemanning. För min del innebär det Motala. Det ser jag fram emot och hoppas kunna vara en förebild.

Helene, rektor och DPU-student

Plugga till polis på deltid