”Jag är inte klar som polis än på långa vägar”

– Jag känner mig inte klar än på långa vägar. Det finns så mycket att göra inom det här yrket, säger han.

Brott i nära relation är en vanlig typ av brott, och det förekommer inom alla samhällsgrupper. Men exakt hur vanligt det är, det vet ingen. Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, anmäler endast 25 procent av alla som blivit utsatta.

– Både fysisk och psykisk misshandel från en partner är något som ofta trappas upp och blir normaliserat för den utsatta. Det blir lätt att bagatellisera, och många är rädda för vad som händer om man anmäler. När vi träffar målsäganden är det ofta inte första gången de har råkat ut för brott även om det var första anmälan, säger Christoffer Hjälmroth, gruppchef för brott i nära relationer Stockholm Syd.

Fick tidigt en positiv bild

Med båda föräldrar anställda inom polisen har yrket varit närvarande för Christoffer Hjälmroth sedan barnsben.

– Min pappa var polischef och mamma var civilanställd, så mycket av min uppväxt kretsade kring polisen. Och mycket av det jag såg tilltalade mig, bland annat bredden i yrket. Jag fick tidigt en väldigt positiv bild, säger han.

2008 var han färdigutbildad och började jobba inom ingripandeverksamhet i Skärholmen. Därefter har det bland annat blivit en vända på Gotland innan han hamnade på brott i nära relationer 2016.

– Min plan var att jobba som polis i 10 år och sedan bli lärare. Men jag känner mig inte klar än på långa vägar, det finns så mycket man kan göra inom polisyrket.

Förhör stor del av arbetet

Som gruppchef inom brott i nära relation består en stor del av arbetet av förhör.

– Om man tycker att det är roligt med förhör är brott i nära relation en bra arbetsplats. Och man behöver inte vara utbildad polis för att jobba här: ungefär 40 procent av vår arbetsstyrka är civila utredare.

Vilka egenskaper behöver man ha för att jobba med brott i nära relation?

– Det är viktigt att man är trygg i sig själv, har ett någorlunda stabilt psyke och är stresstålig. Och att man klarar av att lämna jobbet på jobbet.

Kan hjälpa andra – och göra skillnad

Det svåraste med jobbet är känslan av otillräcklighet, berättar Christoffer Hjälmroth.

– Vi önskar att vi var fler, att vi kunde göra mer. Man ser att det finns ärenden som vi skulle behöva jobba mer med, men så dyker det upp nya ärenden som vi måste prioritera. Det är frustrerande, det är ju människor bakom diarienumren.

Samtidigt får man också emellanåt känna att man gör skillnad och hjälper någon, tillägger Christoffer Hjälmroth.

– Att kunna hjälpa människor, att jag har stora möjligheter att påverka min arbetsdag och att få jobba med ett gäng otroligt kompetenta och duktiga kolleger är de bästa sakerna med mitt jobb.