Brott mot tystnadsplikt

2025

Juni

Civilanställd döms för brott mot tystnadsplikt och dataintrång

En civilanställd vid Polismyndigheten åtalades för att ha gjort olovliga sökningar på en person. Hon åtalades även för att ha röjt uppgifter rörande personen. Tingsrätten konstaterade att det stod klart att kvinnan gjort sig skyldig till uppsåtligt dataintrång och även till uppsåtligt brott mot tystnadsplikt. Vidare konstaterade tingsrätten att kvinnan inte tycks ha sålt uppgifterna för egen vinning utan gjorde slagningarna på grund av egen nyfikenhet. Men uppgifterna var hemliga och kunde åtminstone delvis uppfattas som integritetskänsliga, men hon tycktes inte genom slagningarna ha stört polisens arbete med att utreda eller förebygga brott eller liknande. Av PAN:s yttrande följde att hon skulle kunna komma att skiljas från sin anställning. Påföljden bestämdes till 50 dagsböter om 90 kronor, totalt 4 500 kronor.

Polis dömdes för fyra fall av brott mot tystnadsplikt

En polis åtalades för brott mot tystnadsplikt efter att ha lämnat uppgifter som omfattades av förundersökningssekretess till en utomstående person, som dessutom var misstänkt i det ärende uppgifterna hade lämnats från. Han åtalades även för att till samma person ha röjt uppgifter om polisaktiviteter som syftade till att upptäcka och förebygga brott kopplade till pågående polisinsatser och verksamhet.

Tingsrätten konstaterade att det var klarlagt att polisen vid fyra tillfällen hade lämnat ut information som omfattades av tystnadsplikt som han var skyldig att hemlighålla. Polisen dömdes för fyra fall av brott mot tystnadsplikt. Då utlämnandet skett uppsåtligen konstaterade tingsrätten att det inte kunde vara fråga om ringa brott. Påföljden bestämdes till 80 dagsböter om 360 kronor, totalt 28 800 kronor. Av PAN:s yttrande framgick att polisen skulle komma att skiljas från sin anställning om han dömdes för uppsåtligt brott.

Polis frikändes från åtal för brott mot tystnadsplikt alternativt tjänstefel i fyra fall och tjänstefel i två fall

En polis åtalades för fyra fall av brott mot tystnadsplikt alternativt tjänstefel genom att uppsåtligen och olovligen vid flera tillfällen ha skickat uppgifter till IVO, bl.a. bilder och en ljudfil, brottsmisstankar och information om ett kontaktförbud, trots att uppgifterna omfattades av sekretess. Han åtalades även för två fall av tjänstefel bestående dels av att han skulle ha underlåtit att vidta en erforderlig och nödvändig sekretessprövning, dels att han hade skickat olika slags uppgifter till IVO trots att det inte ingick i hans arbetsuppgifter.

Tingsrätten konstaterade vad gällde brott mot tystnadsplikt alternativt tjänstefel att det avseende bilderna och ljudfilen var oklart i vilken utsträckning uppgifterna varit sekretessbelagda. Avseende kontaktförbudet konstaterade tingsrätten att polisen hade gjort överväganden i samband med utlämnandet och att han därför inte kunde anses ha uppsåtligen eller av oaktsamhet röjt en uppgift som han var skyldig att hemlighålla. Avseende brottsmisstankarna som lämnades till IVO var polisen i det ena fallet i kontakt med förundersökningsledarna om uppgiftslämnande. De hade inte angett något hinder mot att lämna över uppgifter. I det andra fallet hänvisades till 10 kap. 2 § OSL som anger att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Tingsrätten slog fast att även om bestämmelsen ska tillämpas restriktivt kunde den anses tillämplig i detta fall. Polisen kunde därför inte heller avseende brottsmisstankarna anses vare sig uppsåtligen eller av oaktsamhet ha lämnat ut uppgifterna.

Avseende tjänstefelet där polisen hade skickat olika slags uppgifter till IVO trots att det inte ingick i hans arbetsuppgifter, konstaterade tingsrätten att det inte kunde anses styrkt att polisen hade gått utöver vad som angetts vara hans arbetsuppgifter på ett sätt som skulle föranleda straffrättsligt ansvar. Avseende tjänstefelet bestående i att polisen skulle ha underlåtit att vidta en erforderlig och nödvändig sekretessprövning konstaterade tingsrätten att åklagaren särskilt hade pekat på att polisen hade meddelat ett beslut efter mycket kort tid, vilket skulle tala för att prövningen inte var tillräckligt noggrant avvägd. Tingsrätten konstaterade att det föreligger ett skyndsamhetskrav i förhållande till sekretessprövningar och bedömde därför att det förhållandet att beslutet lämnades snabbt inte kunde utgöra ett tjänstefel. Vidare talade efterföljande beslut inom myndigheten för att polisen hade gjort en korrekt bedömning. Att Polismyndigheten efter en tid hade gjort en annan bedömning avseende visst material gjorde inte att det kunde sägas att polisen uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som krävts av honom så att han skulle ha gjort sig skyldig till tjänstefel.

Sammantaget var det inte styrkt att polisen hade gjort sig skyldig till brott mot tystnadsplikt eller tjänstefel och åtalet ogillades i sin helhet.  

Maj

Polis döms för ett fall av tjänstefel men frikänns för brott mot tystnadsplikt

En polis åtalades för tjänstefel och brott mot tystnadsplikt. Bakgrunden var följande:

Den 2 maj 2022 inträffade en trafikolycka mellan en motorcykel som framfördes av X och en traktor. X blev skadad men lämnade platsen direkt efter händelsen med hjälp av en annan motorcyklist och uppsökte sjukhus.

Den 3 maj 2022 upprättades en polisanmälan gällande smitning från trafikolycksplats. Misstänkt i det ärendet var X. Samma dag beslutade en polisiär förundersökningsledare att inte inleda en förundersökning gällande den misstanken.

Den 20 maj 2022 upprättades en polisanmälan gällande bl.a. vållande till kroppsskada. Målsägande i ärendet var X och misstänkt den då okände person som framfört traktorn. Den i målet åtalade polisen tillsattes som förundersökningsledare.

Den 9 mars 2023 inledde samma polis förundersökning mot X gällande olovlig körning, med anledning av att X inte hade haft giltigt körkort när denne framförde motorcykeln vid tidpunkten för trafikolyckan i maj 2022. Polisen var alltså förundersökningsledare gällande vållande till kroppsskada och olovlig körning.

Enligt åtalet hade polisen kontaktat X och uppgett att han kunde ”dra ett streck” eller liknande över X:s olovliga körning om denne tog tillbaka den anmälan där han själv var målsägande. Vidare hade polisen enligt åtalet uppgett att han ansåg att det var X som hade vållat trafikolyckan, att denne inte skulle få ut något på sin försäkring om han som här hade gjort sig skyldig till olovlig körning samt att aktuellt samtal aldrig skulle behöva ha ägt rum (om någon annan person frågade) eller liknande. Vidare kontaktade polisen i sin yrkesroll det försäkringsbolag som hanterade X:s försäkringsärende och uppgav att det fanns ett vittne till trafikolyckan vars uppgifter kunde ha betydelse för försäkringsärendet och att X saknade körkortsbehörighet vid trafikhändelsen.

Genom att agera på detta sätt hade polisen enligt åtalet uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften bl.a. genom att utan laga grund ägna sig åt s.k. plea bargaining och inte heller i övrigt förhålla sig objektiv enligt 23 kap. 4 § RB, bland annat genom att lämna uppgifter som kunde vara till men för X till försäkringsbolaget och lägga sig i dess handläggning på ett sätt som inte följer av uppgiften som förundersökningsledare. 

Enligt åtalet hade polisen vidare gjort sig skyldig till brott mot tystnadsplikt genom att lämna de aktuella uppgifterna till försäkringsbolaget.    

Vad först gällde kontakterna med X fann tingsrätten det visat att polisen uppsåtligen hade uttryckt sig som åklagaren påstått med undantag för yttrandet att samtalet aldrig skulle ha ägt rum. Enligt tingsrätten hade han därigenom gjort sig skyldig till tjänstefel som inte var ringa. Tingsrätten konstaterade vidare att det var utrett att polisen hade lämnat uppgift till försäkringsbolaget om ett för bolaget okänt vittne och att handlandet inte kunde bedömas som annat än tjänstefel som inte var ringa. Avseende brott mot tystnadsplikt konstaterade tingsrätten att polisen inte hade uppgett mer än att ett icke namngivet vittne fanns och att det måste godtas att han inte hade röjt uppgiften med uppsåt, utan av oaktsamhet. Med hänsyn till att skaderisken hade varit tämligen liten bedömde tingsrätten gärningen som ringa, varför åtalet för brott mot tystnadsplikt ogillades. Polisen dömdes för tjänstefel. Påföljden bestämdes till 50 dagsböter om 500 kronor, totalt 25 000 kronor.

Hovrätten, som endast hade att pröva den del av åtalet som avsåg tjänstefel, bedömde att åtalet gällde två gärningar och ogillade åtalet för tjänstefel vid ett av dessa tillfällen, nämligen när polisen kontakaktade försäkringsbolaget och uppgav att det fanns ett vittne till trafikolyckan vars uppgifter kunde ha betydelse för försäkringsärendet och att X saknade körkortsbehörighet vid trafikhändelsen.

Enligt hovrätten utgjorde polisens agerande i den delen ett avsteg från den roll han hade som förundersökningsledare och ett frångående av de objektivitetskrav han hade att iaktta enligt 23 kap. 4 § RB. Enligt hovrätten talade dock inget för att det var fråga om ett medvetet åsidosättande utan gärningen begicks av oaktsamhet. Överträdelsen gällde inte någon tydligt angiven handlingsregel. Polisens agerande ansågs inte heller påverka försäkringsbolagets skadereglering och innebar ingen skada för X. Sammantaget fann hovrätten därför att gärningen skulle bedömas som ringa och inte föranleda ansvar.

Vad gällde det andra tjänstefelet fann hovrätten, i motsats till tingsrätten, att det även var styrkt att polisen hade fällt yttrandet att samtalet aldrig skulle ha ägt rum. 

Hovrätten ändrade även påföljden på så sätt att antalet dagsböter bestämdes till 40 och varje dagsbot till 420 kronor, sammanlagt 16 800 kronor.

Mars

Civilanställd döms för brott mot tystnadsplikt

En civilanställd vid Polismyndigheten åtalades för att ha kontaktat en anhörig till en person och vidarebefordrat information om att personen förekom i en förundersökning trots att det är en sekretessbelagd uppgift. I andra hand åtalades hon för att ha förmedlat informationen trots att hon själv inte haft någon del i den aktuella förundersökningen.

Tingsrätten kom fram till att kvinnan uppsåtligen hade röjt uppgifter som hon varit skyldig att hemlighålla enligt lag. Hon dömdes därför för brott mot tystnadsplikt i enlighet med åtalet.  

Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 420 kronor (16 800 kronor). Hänsyn togs till det faktum att hon skulle komma att skiljas från sin anställning om hon dömdes för uppsåtligt brott.

Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Åklagare döms för ett fall av uppsåtligt brott mot tystnadsplikt och ett fall av oaktsamt brott mot tystnadsplikt

En åklagare åtalades för att ha fotograferat en datorskärm vilken visat uppgifter om vem som vid tidpunkten var misstänkt för grovt vapenbrott, en uppgift som hon var pliktig att hemlighålla. Åklagaren har därefter röjt denna uppgift och i textmeddelanden röjt uppgifter om personens ålder och att personen var frihetsberövad. Röjandet har skett genom att hon från sin mobiltelefon skickat bilden och textmeddelandena till annan person som inte haft rätt att ta del av informationen.

Kvinnan åtalades även för att vid en annan tidpunkt ha röjt uppgifter från en pågående förundersökning avseende mord. Röjandet har skett genom att hon från sin mobiltelefon skickat textmeddelanden med uppgifter från förundersökningen till annan person som inte haft rätt att ta del av uppgifterna. Uppgifterna, som hon var pliktig att hemlighålla, avsåg förnamn och ålder på målsäganden, att denne blivit skjuten, detaljer om var på målsäganden skotten träffat, gärningsort och vilka åtgärder närstående till målsäganden gjort i omedelbar anslutning till gärningen, dels uppgift om målsägandens fullständiga namn och uppgift som bekräftar att det är han som blev dödad.

Tingsrätten konstaterade att det var utrett att de båda händelserna hade ägt rum. Vidare konstaterade domstolen att det råder ingen tvekan om att de enligt ovan röjda uppgifterna har ingått i pågående förundersökningar om allvarlig brottslighet och har omfattats av sekretess, vilket har inneburit att kvinnan i egenskap av åklagare och förundersökningsledare har varit skyldig att hemlighålla dessa. I båda fallen har röjandet av uppgifterna skett till närstående personer som inte haft rätt att ta del av informationen. Därmed - konstaterade domstolen - var de objektiva kriterierna för gärningen brott mot tystnadsplikt under åtalspunkterna 1 och 2 uppfyllda. Tingsrätten konstaterade vidare att kvinnan haft uppsåt till handlingarna och dömde henne för två fall av brott mot tystnadsplikt. Påföljden bestämdes till 50 dagsböter om 300 kronor, totalt 15 000 kronor. Vid bestämmande av antalet dagsböter togs hänsyn till att domen kunde få negativ konsekvens i ärendet hos Ansvarsnämnden rörande åklagarens anställning.  

Hovrätten ändrade tingsrättens dom avseende andra åtalspunkten på så vis att åklagaren dömdes för oaktsamhet istället för uppsåt. Hovrätten konstaterade att åklagarens invändning om att hon inte förstod att hon inte fick röja sådana uppgifter som redan var offentliggjorda