Tjänstefel

2024

September

Polis döms för tjänstefel (2 fall)

En polis åtalades för att i samband med en trafikincident som han själv var delaktig i ha utfärdat en ordningsbot som han delgav den andra föraren i vilken det under anteckningar stod ”orsakat trafikolycka med polisbil…".  Strax efter olyckan kastade en 13-åring en snöboll mot polisen varpå denne tog ett grepp kring barnets hals, knuffade eller drog omkull honom och svepte undan hans ben varvid barnet föll till marken och fick smärta och ryggstelhet.

Inledningsvis prövade tingsrätten om polisen gjort sig skyldig till tjänstefel genom att ha utfärdat en ordningsbot trots att han själv var delaktig i trafikhändelsen och därför var jävig samt trots att skuldfrågan inte var tillräckligt klarlagd och det inte fanns förutsättningar att utfärda ett föreläggande om ordningsbot.

Tingsrätten konstaterade att eftersom polisen var part eller hade del i saken var han också jävig. Eftersom han var jävig fick han inte vidta någon åtgärd eller fatta beslut med anledning av trafikolyckan. Det var inte fråga om en så brådskande åtgärd att han hade rätt att vidta åtgärden trots jäv. Genom att ändå utfärda ordningsboten ansågs polisen ha åsidosatt vad som gällt för tjänsteuppgiften. Det konstaterades även att utfärdande av föreläggande om ordningsbot utgör myndighetsutövning. Polisen ansågs därför ha gjort sig skyldig till tjänstefel. Vad gäller påståendet att skuldfrågan inte var tillräckligt klarlagd fann tingsrätten det ytterst tveksamt om det över huvud taget hade funnits förutsättningar att utfärda ett föreläggande om ordningsbot men ansåg att utredningen inte gav tillräckligt stöd för en fällande dom i den delen.

Angående det påstådda våldet konstaterade tingsrätten att det varken varit nödvändigt eller proportionerligt och att polisen därmed inte hade handlat inom ramen för sin laga befogenhet. Däremot ansågs inte polisen ha handlat med uppsåt varför han inte kunde dömas för misshandel eller ofredande. Han dömdes på grund av sin oaktsamhet istället för tjänstefel även i denna del. 

Straffpåföljden bestämdes till 70 dagsböter om 600 kronor, totalt 42 000 kronor.

Av PAN:s yttrande framgick att polisen inte skulle komma att skiljas från sin tjänst om han dömdes för enbart tjänstefel. Anspråken om skadestånd avslogs.

Polis döms för tjänstefel

En polis åtalades för att ha åsidosatt vad som ålegat honom i tjänsten genom att bruka våld mot två målsägande, vilket bestod i att han med kraft lagt dem ner, vilket varit såväl obefogat som oförsvarligt samt vid båda tillfällena anbringat handfängsel på målsägandena trots att detta varit såväl obefogat som oförsvarligt.

Tingsrätten konstaterade inledningsvis att agerandet vid det första tillfället varit helt obefogat och oförsvarligt givet situationen, men att det inte kunde styrkas att polisen haft uppsåt. Han dömdes därför för tjänstefel av oaktsamhet. Även i det andra fallet, som skedde i en arrestlokal, ansågs polisen ha agerat uppenbart oförsvarligt och oproportionerligt. Att belägga målsäganden med handfängsel när han låg på golvet konstaterades även ha varit ”mer än” obefogat och dessutom sakna legalt stöd. Det konstaterades att även om polisen vid tillfället varit trött och kanske allmänt pressad måste det ha varit uppenbart för honom att han gick över gränsen för vad som var motiverat för situationen. Vidare konstaterades att det fanns andra alternativ. Straffpåföljden bestämdes till 70 dagsböter om 200 kronor, totalt 14 000 kronor.  Vid bestämningen av straffpåföljden togs hänsyn till PANs yttrande om att mycket talade för att polisen skulle komma att skiljas från sin anställning om han dömdes för uppsåtligt tjänstefel men inte om han dömdes endast för oaktsamt tjänstefel.

Vidare tillerkändes målsägandena 15 000 kronor respektive 17 800 kronor i skadestånd, vilket ålades staten genom Polismyndigheten att stå för. 

Polis döms för olovligt förfogande och tjänstefel men frikänns från brott mot tystnadsplikt och civilanställd frikänns från grovt tjänstefel

En polis åtalades för att ha underlåtit att rapportera ett grovt narkotikabrott, vilket fick till följd att förundersökning inte inleddes och inga utredningsåtgärder vidtogs. Han åtalades även för att ha tillhandhållit en skyddsväst som tillhörde Polismyndigheten till en person utanför myndigheten samt lämnat sekretessbelagda uppgifter om ett ärende till sin fru. Vidare åtalades en civilanställd för att ha uppmanat en person att radera viss information.

Tingsrätten konstaterade att polisen i vart fall någon gång från en viss tidpunkt rimligen borde ha insett risken för att hans egen källa deltog aktivt i hanteringen av transporterna av narkotika från ett lager. Inget hade framkommit i utredningen om att polisen vidarebefordrade dessa uppgifter till sin förman. Genom denna underlåtenhet hade polisen i vart fall genom oaktsamhet åsidosatt vad som gäller för uppgiften om hans rapporteringsskyldighet vid sin myndighetsutövning. Tingsrätten konstaterade därefter att åtalet för grovt tjänstefel, som förutsätter uppsåt, inte var styrkt. I stället fälldes polisen till ansvar för tjänstefel i enlighet med åklagarens andrahandspåstående om att han begått gärningen av oaktsamhet.

När det sedan gäller åtalet för olovligt förfogande konstaterade domstolen att det var ostridigt att polisen på i åtalet angiven tid och plats hade överlåtit en kasserad skyddsväst tillhörande Polismyndigheten till sin källa som tack för samarbetet men även av välvilja eftersom denne nyligen hade blivit misshandlad av en kroggäst i sin anställning som entrévärd. Domstolen konstaterade att eftersom polisen kände till alla relevanta omständigheter kring överlåtelsen av skyddsvästen, utom möjligen att det är straffbart även att ge bort kasserade skyddsvästar tillhörande Polismyndigheten utan lov, hade han enligt tingsrättens uppfattning haft erforderligt uppsåt till själva gärningen. Därför fälldes polisen till ansvar för olovligt förfogande.

Gällande brott mot tystnadsplikt konstaterade tingsrätten att polisen inte hade haft uppsåt och därför frikändes han i den delen. Straffpåföljden bestämdes till 90 dagsböter om 600 kronor, totalt 54 000 kronor.

När det slutligen gäller åtalet mot den civilanställda för grovt tjänstefel fann tingsrätten att hans invändning om att han inte hade handlat vid myndighetsutövning när han informerade källan om att radera allt på luren inte var motbevisad eftersom han inte hade något med utredningen mot källan att göra vid gärningstillfället. Tingsrätten konstaterade även att de bägge personerna var släktingar vilket i någon mån kunde förklara den civilanställdas agerande i den delen. Åtalet för grovt tjänstefel ansågs mot bakgrund av detta inte vara styrkt och mannen frikändes därför.

Juli

Åklagare frikänns från ansvar för tjänstefel

En åklagare åtalades för tjänstefel efter att som ledamot vid Tjänsteförslagsrådets (TFR) sammanträde ha deltagit vid handläggningen av ett tjänstetillsättningsärende trots att han vid och innan beslutet i TFR hade haft en privat och förtroendeskadlig relation – och tidigare en mera utpräglad kärleksrelation – med den åklagare som föreslogs till en anställning som senior åklagare. Tingsrätten konstaterade att tillsättningen av en tjänst vid en statlig myndighet utgör myndighetsutövning. Vidare gjorde tingsrätten bedömningen att åklagaren hade varit jävig att delta i handläggningen och beslutsfattandet vid sammanträdet och att han genom att göra detta hade åsidosatt vad som gällt för uppgiften. Tingsrätten konstaterade emellertid att det var svårt att se att åklagarens deltagande hade fått någon direkt påverkan för utgången i ärendet eller att det hade medfört skada för någon enskild. Vid en samlad bedömning menade tingsrätten därför att gärningen skulle bedömas som ringa och inte medföra straffansvar.

Polis döms för tjänstefel men frikänns för brott mot tystnadsplikt

En polis åtalades för tjänstefel och brott mot tystnadsplikt. Enligt åtalet hade polisen, efter att en polisiär förundersökningsledare hade beslutat att inte inleda förundersökning för smitning vid en trafikhändelse, inlett förundersökning mot en av de inblandade för olovlig körning emanerande från trafikhändelsen. Polisen hade sedan kontaktat misstänkt och uppgett att han kunde ”dra ett streck” eller liknande över misstänkts olovliga körning om denne tog tillbaka den anmälan där han själv var målsägande eller liknande. Vidare hade polisen enligt åtalet uppgett att han ansåg att det var misstänkt som hade vållat trafikolyckan, att denne inte skulle få ut något på sin försäkring om han som här hade gjort sig skyldig till olovlig körning samt att aktuellt samtal aldrig skulle behöva ha ägt rum (om någon annan person frågade) eller liknande. Vidare kontaktade polisen i sin yrkesroll det försäkringsbolag som hanterade misstänkts försäkringsärende och uppgav att det fanns ett vittne till trafikolyckan vars uppgifter kunde ha betydelse för försäkringsärendet och att misstänkt saknade körkortsbehörighet vid trafikhändelsen.

Vad först gäller kontakterna med den misstänkte fann tingsrätten det visat att polisen uppsåtligen hade uttryckt sig som åklagaren påstått med undantag för yttrandet att samtalet aldrig skulle ha ägt rum. Enligt tingsrätten hade han därigenom gjort sig skyldig till tjänstefel som inte var ringa. Tingsrätten konstaterade vidare att det var utrett att polisen hade lämnat uppgift till försäkringsbolaget om ett för bolaget okänt vittne och att handlandet inte kunde bedömas som annat än tjänstefel som inte var ringa. Avseende brott mot tystnadsplikt konstaterade tingsrätten att polisen inte hade uppgett mer än att ett icke namngivet vittne fanns och att det måste godtas att han inte hade röjt uppgiften med uppsåt, utan av oaktsamhet. Med hänsyn till att skaderisken hade varit tämligen liten bedömde tingsrätten gärningen som ringa, varför åtalet för brott mot tystnadsplikt ogillades. Polisen dömdes för tjänstefel. Påföljden bestämdes till 50 dagsböter om 500 kronor, totalt 25 000 kronor.

Juni

Polis döms för grovt tjänstefel och olovligt förfogande men frikänns från bedrägeri, brukande av falska pengar och olovlig befattning med falska pengar

En polis kom i besittning av en bunt om minst 60 stycken falska 500-kronorssedlar, vilka kunde misstänkas vara förfalskade eller i vart fall misstänkas komma från brottslig verksamhet. Han åtalades för att ha underlåtit att rapportera brott och ta bunten med 500-kronorssedlar och en strumpa i beslag alternativt underlåtit att ta hand om godset som hittegods och utan dröjsmål se till att godset registrerades. Istället behöll han sedlarna i sitt hem och betalade med två av dessa för drivmedel på en bensinstation. Tingsrätten konstaterade att mannen uppsåtligen genom sin underlåtenhet att rapportera brott och ta godset i beslag vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften. Åtalet för tjänstefel var således styrkt. Brottet ansågs grovt eftersom mannen haft för avsikt att tillägna sig godset och han ansågs därigenom allvarligt ha missbrukat sin ställning som polis. Även åtalet för olovligt förfogande konstaterades vara styrkt men åtalen om bedrägeri, brukande av falska pengar och olovlig befattning med falska pengar ogillades eftersom han inte haft kännedom om att sedlarna var förfalskade. Straffpåföljden bestämdes till villkorlig dom. Hänsyn togs till PAN:s yttrande om att han skulle komma att skiljas från sin anställning om han dömdes för något i åtalet angivet brott samt att han varit frihetsberövad under kort tid. Han ålades även att betala 1 000 kronor i skadestånd till bensinstationen.

En polis döms för tjänstefel men frikänns från grovt tjänstefel och tagande av muta. Den andra polisen döms för dataintrång (3 fall), medhjälp till tjänstefel och brott mot tystnadsplikt men frikänns från grovt tjänstefel och från ett fall av dataintrång

En polis åtalades för att ha hållit förhör i en mordutredning som han inte var involverad i. Varken åklagaren eller någon annan som var involverad i utredningen hade gett direktiv/instruktion till polisen att hålla förhöret. Förhöret ägde rum vid försvarens kontor och dokumenterades inte. Polisen använde också medvetet oriktig uppgift vid förhöret genom att säga att han arbetade med polisens underrättelseverksamhet trots att det inte var sant. Åklagaren informerades inte heller om förhöret i efterhand. Vidare åtalades polisen för grovt tjänstefel genom att i samförstånd med en annan polis bl.a. inte ha protokollfört eller på annat sätt antecknat det beslag som gjordes och inte heller ha informerat åklagaren. Han åtalades även för tagande av muta då han mottagit och begärt otillbörliga förmåner från försvararen. 

Den andra polisen åtalades för att ha gjort otillåtna slagningar på en nära anhörig i polisens it-system PIL (polisens informationslösning). Hon åtalades även för att ha förmått den förstnämnda polisen att begå det grova tjänstefelet som avsåg förhöret. Vidare åtalades hon för grovt tjänstefel genom att i samförstånd med kollegan bl.a. inte ha protokollfört eller på annat sätt antecknat det beslag som gjordes och inte heller ha informerat åklagaren. Hon åtalades även för att ha röjt uppgifter i mordutredningen som hon varit skyldig att hemlighålla.

Tingsrätten dömde den ena polisen för grovt tjänstefel (2 fall) men frikände honom för tagande av muta. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 160 dagsböter om 400 kronor, 64 000 kronor. Vid straffmätningen togs hänsyn till PAN:s yttrande om att han skulle komma att skiljas från sin anställning vid händelse av en fällande dom för grovt tjänstefel. Han hade även stängts av från sitt arbete vid polisen i avvaktan på dom.

Den andra polisen dömdes för tre fall av dataintrång, anstiftan av grovt tjänstefel, grovt tjänstefel och brott mot tystnadsplikt, men hon frikändes från ett fall av dataintrång. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 160 dagsböter om 340 kronor, totalt 54 400 kronor. Vid straffmätningen togs hänsyn till att polisen sagt upp sig med anledning av brottsmisstankarna mot henne.

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så vis att den första polisen dömdes för tjänstefel i ett av fallen istället för grovt tjänstefel. I det andra fallet ogillades åtalet för grovt tjänstefel. Hovrätten upphävde även tingsrättens förordnande att den villkorliga domen skulle förenas med dagsböter.

Gällande den andra polisen ändrade hovrätten tingsrättens dom på så vis att hon dömdes för medhjälp till tjänstefel (av tingsrätten bedömt som anstiftan av grovt tjänstefel). Hovrätten ogillade även åtalet för grovt tjänstefel och bestämde straffpåföljden till villkorlig dom och 30 dagsböter om 340 kronor, totalt 10 200 kronor.

Maj

Civilanställd frikänns från tjänstefel

En civilanställd handläggare åtalades för att brustit i sin myndighetsutövning då hon förvarat 1500 kronor i hittegods i receptionen och inte i kassaskåpet. Det fick till följd att pengarna försvann. Tingsrätten konstaterade att det inte hade framkommit uppgifter om att kvinnan hade brutit mot de rutiner och riktlinjer som gällde för hennes arbetsuppgifter. Åtalet ogillades därför.

Polis döms för tjänstefel men frikänns från vållande till kroppsskada

En polis åtalades för att ha genomfört ett förföljande av en person som färdades på ett tvåhjuligt motorfordon trots att sådana synnerliga skäl som krävs för ett sådant förföljande inte förelåg. Personen, som förföljdes, åsamkades en kroppsskada som inte ansågs ringa. Tingsrätten konstaterade att polisen åsidosatt vad som gällt för uppgiften och att han därför gjort sig skyldig till tjänstefel. Däremot ansåg inte tingsrätten att det var styrkt att polisen gjort sig skyldig till vållande till kroppsskada. PAN yttrade att polisen inte skulle komma att skiljas från sin anställning i händelse av en fällande dom. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 470 kronor, totalt 18 800 kronor. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Mars

Polis döms för tjänstefel

En polis åtalades för att i samband med ett ingripande ha använt pepparspray samt riktat sitt tjänstevapen mot en av personerna eller i vart fall haft sitt tjänstevapen i handen med höjd beredskap. Tingsrätten bedömde att polisen haft laga stöd för ett ingripande och att han haft fog för uppfattningen att de två personerna försökte undkomma polisens ingripande för misstanke om brott. Polisen ansågs ha hamnat i flera situationer där han riskerat att komma till fysisk skada med anledning av den ena personens agerande. Mot den bakgrunden ansågs polisen ha varit berättigad att använda visst våld i den mån andra medel var otillräckliga. Med hänsyn till omständigheterna ansågs det våldet ha varit försvarligt. Vidare konstaterade tingsrätten att möjligheten till överväganden varit begränsad under pågående hotfull situation. Användandet av OC-spray ansågs därför försvarlig. Polisens användning av vapnet bedömdes dock inte ha varit befogad eller försvarlig. Då agerandet ansågs bero på hans oerfarenhet i polisyrket i kombination med en helt oväntat komplicerad situation kombinerat med avsaknad av uppsåt eller likgiltighet ogillades åtalet i sin helhet. Hovrätten konstaterade till skillnad från tingsrätten att våldet som polisen använde var uppenbart oförsvarligt och att han gjort sig skyldig till tjänstefel. Dock var det inte bevisat att han riktat sitt tjänstevapen mot personen. Hovrätten ändrade domslutet och dömde polisen för tjänstefel. Straffpåföljden bestämdes till villkorlig dom med 60 dagsböter om 300 kronor, totalt 18 000 kronor. Dessutom förpliktigades han att betala skadestånd om 15 900 kronor.

Poliser döms till fängelse för brott mot tystnadsplikt, grovt tjänstefel och tjänstefel

En polis åtalades för grovt tjänstefel genom att bl.a. ha påverkat en person till att infiltrera och ge information om brottslig aktivitet/brott i en brottslig organisation trots att det fanns en hotbild mot personen innebärande risk för dennes liv och hälsa. Han åtalades även för brott mot tystnadsplikt genom att ha spelat upp en ljudfil i en förundersökning för en person där en målsägande blivit hotad med pistol eller pistolliknande föremål, vilket omfattades av sekretess. Den andra polisen åtalades också för brott mot tystnadsplikt då han skickat ett sms med foto av en person till en annan person som inte var anställd inom Polismyndigheten. Poliserna åtalades även för grovt narkotikabrott och i andra hand för grovt tjänstefel och i tredje hand för tjänstefel då de olovligen mottagit, transporterat, förpackat och förvarat narkotika. En av poliserna åtalades även för ringa narkotikabrott.  

Tingsrätten dömde den ena polisen för två fall av grovt tjänstefel, tjänstefel och brott mot tystnadsplikt. Som försvårande omständigheter beaktade tingsrätten att polisen hade påverkat en mycket ung person att återgå till ett kriminellt nätverk och därmed riskerat att denne utsattes för stor fara. Avseende narkotikan beaktade tingsrätten att det rört sig om en större mängd och en längre tid som denna förvarades i en privatbostad.

Straffpåföljden bestämdes till fängelse i två år. Av PAN:s yttrande framgick att han skulle komma att förlora sin anställning som polis ifall han fälldes för brott, vilket beaktades vid straffmätningen. Den andra polisen dömdes för ett fall av grovt tjänstefel, tjänstefel och brott mot tystnadsplikt. Även i detta fall beaktade tingsrätten som en försvårande omständighet att det rört sig om en större mängd narkotika och att den förvarades i en privatbostad under en längre tid. Straffpåföljden bestämdes till fängelse i ett år och sex månader. Vid straffmätningen beaktades att polisen skulle komma att förlora sin anställning och att han i viss utsträckning hade medverkat till utredningen av brottsligheten. 

Februari

Polis döms för tjänstefel

En motorcykelpolis åtalades för att ha förföljt en person som färdades på moped. Tingsrätten konstaterade att synnerliga skäl att förfölja motorfordonet inte hade förelegat, eftersom mopedisten bland annat endast var misstänkt för bötesbrottslighet. Men då förföljandet inte pågick mer än några minuter samt att polisen inte hade prejat eller på något annat sätt riskerat mopedistens liv eller hälsa fann tingsrätten att handlandet utgjorde en gärning som var att anse som ringa och ogillade därför åtalet. Hovrätten konstaterade liksom tingsrätten att det inte hade förelegat synnerliga skäl för ett förföljande och att polisen varit oaktsam. Däremot bedömde inte hovrätten gärningen som ringa och dömde därför polisen för tjänstefel. Straffpåföljden bestämdes till 60 dagsböter om 210 kronor, totalt 12 600 kronor.

Polis döms för tjänstefel

En motorcykelpolis åtalades för att ha förföljt en person som färdades på moped utan att det förelegat synnerliga skäl, vilket krävs för ett förföljande av tvåhjuliga motorfordon. Tingsrätten konstaterade att synnerliga skäl inte hade förelegat, bland annat då mopedisten endast var misstänkt för bötesbrottslighet. Men eftersom förföljandet inte pågick mer än några minuter samt att polisen vid flera tillfällen hade fått mopedisten att stanna mopeden utan att preja eller på något annat sätt riskera dennes liv eller hälsa fann tingsrätten att handlandet utgjorde en gärning som var att anse som ringa och ogillade därför åtalet. Hovrätten konstaterade liksom tingsrätten att det inte hade förelegat synnerliga skäl för ett förföljande. Enligt hovrätten hade polisens agerande inneburit risker för såväl allmänheten som mopedisten. Hovrätten ansåg därför att gärningen inte kunde bedömas som ringa och dömde polisen för tjänstefel. Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om 210 kronor, totalt 12 600 kronor.

Polis döms för misshandel, tjänstefel och osant intygande (grovt brott)

En polis åtalades för att ha misshandlat en person genom att bland annat dunka hans huvud i asfalten och belägga personen med handfängsel. Polisen åtalades även för att ha angett felaktiga uppgifter om personens beteende i ett protokoll. Tingsrätten konstaterade att de objektiva rekvisiten för misshandel var uppfyllda, men att det inte kunde visas att polisen haft uppsåt till misshandeln. Tingsrätten ansåg dock att polisen genom sin oaktsamhet hade gjort sig skyldig till tjänstefel genom att vid ingripandet ha använt våld som med hänsyn till omständigheterna var obefogat och oförsvarligt. Däremot ansåg tingsrätten att polisen haft fog för att belägga personen med handfängsel. Åtalet för tjänstefel ogillades därför i denna del. Vidare konstaterade tingsrätten att det inte var visat att polisen uppsåtligen angett falska uppgifter i handfängselprotokollet. Åtalet för osant intygande ogillades därför. Polisen dömdes för tjänstefel. Påföljden bestämdes till 70 dagsböter om 290 kronor, totalt 20 300 kronor. Hovrätten fann däremot att det var ställt utom rimligt tvivel att polisen uppsåtligen hade misshandlat den andra. Polisen ansågs inte ha haft rätt att använda våld och han dömdes därför för misshandel. Hovrätten konstaterade även att det var utrett att det saknades grund att belägga personen med handfängsel, vilket polisen varit medveten om, och att det var styrkt att uppgifterna som hade angetts i fängelseprotokollet var felaktiga. Polisen dömdes därför även för tjänstefel och osant intygande, grovt brott. Straffpåföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst (120 timmar). Om fängelse istället hade valts som påföljd skulle fängelse i fyra månader ha dömts ut. Hänsyn togs till PAN:s yttrande om att polisen skulle komma att skiljas från sin anställning i händelse av en fällande dom i enlighet med åtalet. Polisen ålades även att betala skadestånd på 19 850 kronor.

Civilanställd döms för dataintrång, grovt tjänstefel och ringa stöld

En civilanställd åtalades för ringa stöld genom att olovligen ha tagit fyra förpackningar med blåbär till ett värde om 249 kronor på Ica Supermarket. Hon åtalades även för att ha gjort sökningar på ärendet avseende den ringa stölden i polisens utredningssystem Durtvå. Vidare åtalades hon för tjänstefel genom att ha kontaktat en åklagare och påstått att ärendet behövde kompletteras. När ärendet återfördes till polisen registrerade kvinnan i en åklagares namn att förundersökningen var nedlagd. Tingsrätten konstaterade att åtalet för ringa stöld var styrkt. Vidare fann tingsrätten att det måste ha stått klart för kvinnan, som arbetat många år inom polisen, att hon inte hade rätt att i it-systemet söka efter ett ärende som gällde henne själv, varför hon även dömdes för dataintrång. Därefter konstaterade tingsrätten att åtalet om tjänstefel var styrkt. Bland annat måste det ha stått klart för kvinnan att hon inte kunde fatta beslut i egen sak. Tjänstefelet ansågs som grovt eftersom kvinnan uppsåtligen missbrukat de befogenheter som hennes tjänsteställning gett henne och agerandet skadat allmänhetens tilltro till Polismyndigheten. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Eftersom PAN hade yttrat att kvinnan skulle komma att skiljas från sin anställning om hon dömdes för dataintrång och/eller grovt tjänstefel förenades inte den villkorliga domen med dagsböter.

Polis döms för tjänstefel (2 fall)

En polis åtalades för att felaktigt ha fått två personer lagförda för hastighetsöverträdelse trots att förutsättningar för att lagföra personerna inte hade förelegat. Polisen åtalades även för att i protokollet ha angett att han kontrollerat vägmärkena fast så inte var fallet. Tingsrätten konstaterade att graden av oaktsamhet som polisen visat inte var mer än ringa och därför frikändes han. Hovrätten konstaterade att polisen gjort sig skyldig till tjänstefel vid två fall och att gärningarna inte var ringa. Straffpåföljden bestämdes till 50 dagsböter om 350 kronor, totalt 17 500 kronor.

Januari

Tullinspektör frikänns från tjänstefel

En tullinspektör åtalades för att ha hanterat ett beslag, som bestod av kontanter till ett sammanlagt värde om 207 000 kronor, på ett felaktigt sätt. Bland annat hade hon tagit emot kontanterna ensam, inte transporterat kontanterna på ett säkert sätt och efter transporten inte förvarat kontanterna på ett säkert sätt. Till följd härav hade beslaget felaktigt destruerats genom bränning. Tingsrätten konstaterade att det kunde röra sig om tjänstefel gällande punkterna om transport och förvaring av kontanterna. Vid bedömningen tog tingsrätten hänsyn till att tullinspektören inte utfört arbetsuppgifterna inom ramen för sina ordinarie arbetsuppgifter utan haft en tillfällig praktik. Det beaktades även att det var fråga om ett beslag som överförts från en myndighet till en annan, vilket medfört att regelverket inte kunde anses vara entydigt. Även om kvinnans handlande ansågs oaktsamt bedömdes gärningen som ringa. Åtalet ogillades därför.

Polis döms för tjänstefel men frikänns från vållande till kroppsskada

En polis åtalades för att ha genomfört ett förföljande av en person som färdades på ett tvåhjuligt motorfordon trots att skäl härför inte förelåg. Personen, som förföljdes, åsamkades en kroppsskada som inte ansågs ringa. Tingsrätten konstaterade att polisen åsidosatt vad som gällt för uppgiften och att han därför gjort sig skyldig till tjänstefel. Däremot ansåg inte tingsrätten att det var styrkt att polisen gjort sig skyldig till vållande till kroppsskada. PAN yttrade att polisen inte skulle komma att skiljas från sin anställning i händelse av en fällande dom. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 470 kronor, totalt 18 800 kronor.

2023

December

Poliser döms för tjänstefel

Två poliser åtalades för att på en brottsplats ha underlåtit att vidta erforderliga utredningsåtgärder såsom att inhämta uppgift från målsäganden om vad som inträffat gällande en misshandel eller i vart fall att uppta en polisanmälan. Tingsrätten konstaterade att det ålegat poliserna att självmant upprätta en polisanmälan, eftersom misshandel kunde ha utövats i fallet. Detta förhållande påverkades inte av att målsäganden inte önskade att anmäla det inträffade. Det föranledde inte heller någon annan bedömning att poliserna hade lämnat information till personal på ledningscentralen om att de bedömde att det rörde sig om ett ofredande. Mot bakgrund av det konstaterade tingsrätten att poliserna hade gjort sig skyldiga till tjänstefel. När det sedan gällde frågan om brottet skulle bedömas som tjänstefel av normalgraden eller ringa tjänstefel konstaterade tingsrätten att det inte var bevisat att poliserna fått någon kännedom om att våldet skulle ha varit av allvarligare slag. Vidare konstaterade tingsrätten att tjänstefelet inte hade lett till någon skada eller inneburit en påtaglig risk för skada eller olägenhet. Därmed skulle brottet bedömas som ringa och åtalet mot poliserna ogillades därför. Hovrätten bedömde däremot att det rörde sig om ett tjänstefel som inte var ringa och ändrade därför tingsrättens dom på så sätt att poliserna dömdes för tjänstefel. Avgörande för hovrättens bedömning var att det var fråga om ett uppsåtligt åsidosättande av centrala polisiära uppgifter som dessutom är av särskild vikt vid misstanke om våld i nära relationer. Straffpåföljden bestämdes till 40 dagsböter om 440 kronor, totalt 17 600 kronor för den ena och 40 dagsböter om 280 kronor, totalt 11 200 kronor, för den andra. 

Polis döms för dataintrång (2 fall)

En polis åtalades för att ha gjort olovliga slagningar på närstående i Polismyndighetens it-system. Tingsrätten konstaterade att slagningarna inte har varit nödvändiga för utförandet av polisens arbetsuppgifter. Vidare konstaterade tingsrätten att mannen, som arbetat som polis mycket länge, måste ha känt till att det finns ett regelverk kring slagningar i Polismyndighetens it-system som han hade att förhålla sig till och rätta sig efter. Tingsrätten fann åtalet styrkt och dömde mannen för två fall av dataintrång. Straffpåföljden bestämdes till 30 dagsböter om 130 kronor, totalt 3 900 kronor. Det hämtades inte in något yttrande från PAN då polisen självmant valde att avsluta sin anställning.

Polis döms för tjänstefel

En polis åtalades för att ha underlåtit att till åklagaren eller förman anmäla att han gripit fyra personer (åtalspunkt 1) och för att ha utfört vissa tjänsteåtgärder trots att han varit jävig (åtalspunkt 2). Tingsrätten konstaterade att genom att med likgiltighetsuppsåt ha underlåtit att till åklagaren eller närmaste befäl åklagaren/förmannen om att han gripit fyra personer har han åsidosatt vad som gällde för genomförande av tjänsteuppgiften. Domstolen konstaterade att uppgiften att handlägga frågor angående frihetsberövanden är av sådan vikt att det finns anledning att ställa särskilda krav på en korrekt handläggning. Med hänsyn till detta och med beaktande om vad som framkommit i målet kunde den aktuella gärningen inte anses som ringa. Polisen dömdes därför för tjänstefel. Skadeståndsyrkandena mot polisen och mot Polismyndigheten avslogs i denna del. Gällande åtalspunkt 2 konstaterade tingsrätten att det var uppenbart att polisen varit jävig och att han inte haft rätt att vidta annan åtgärd än sådan som inte utan fara kunde uppskjutas. Han dömdes för tjänstefel även i denna del. Straffpåföljden bestämdes till 50 dagsböter om 400 kronor, totalt 20 000 kronor. Av PAN:s yttrande framgick att polisen inte skulle komma att skiljas från sin anställning vid en fällande dom.

November

Poliser döms för tjänstefel och osant intygande men frias från falsk tillvitelse

Två poliser åtalades för att ha genomfört en provokativ åtgärd utan att det redovisats samt låtit en person som inte var polis delta och närvara i provokationen. Tingsrätten dömde poliserna för tjänstefel och påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 340 kronor, totalt 13 600 kronor. Den tredje polisen dömdes för osant intygande och två fall av tjänstefel, men friades från åtalet om falsk tillvitelse. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Hänsyn togs till att polisen antagligen skulle komma att skiljas från sin anställning mot bakgrund av PAN:s yttrande. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Polis frikänns från tjänstefel

En polis åtalades för att i samband med ett ingripande ha använt pepparspray samt riktat sitt tjänstevapen mot en av personerna eller i vart fall haft sitt tjänstevapen i handen med höjd beredskap. Tingsrätten bedömde att polisen haft laga stöd för ett ingripande och att han haft fog för uppfattningen att de två personerna försökte undkomma polisens ingripande för misstanke om brott. Polisen ansågs ha hamnat i flera situationer där han riskerat att komma till fysisk skada med anledning av den ena personens agerande. Mot den bakgrunden ansågs polisen ha varit berättigad att använda visst våld i den mån andra medel var otillräckliga. Med hänsyn till omständigheterna ansågs det våldet ha varit försvarligt. Vidare konstaterade tingsrätten att möjligheten till överväganden varit begränsad under pågående hotfull situation. Användandet av OC-spray ansågs därför försvarlig. Polisens användning av vapnet bedömdes dock inte ha varit befogad eller försvarlig.

Då agerandet ansågs bero på hans oerfarenhet i polisyrket i kombination med en helt oväntat komplicerad situation kombinerat med avsaknad av uppsåt eller likgiltighet ogillades åtalet i sin helhet.

Gränskontrollant döms för tjänstefel

En gränskontrollant åtalades för att ha underlåtit att lämna fullständiga uppgifter om sina iakttagelser i samband med att en person varit föremål för viss inresekontroll. Underlåtenheten bestod i att gränskontrollanten inte upprättade en fullständig rapport genom att utelämna uppgift om passagerarens medresenär, som var en kollega till honom. Tingsrätten konstaterade att det var klarlagt att gränskontrollanten hade utelämnat uppgifter i sin rapportering. Däremot ansåg inte tingsrätten att han uppsåtligen utelämnat uppgifterna. Den oaktsamhet som gränskontrollanten hade uppvisat ansågs vidare inte vara så allvarlig att den skulle föranleda ansvar för tjänstefel, bland annat med hänvisning till att arbetssituationen varit pressad. Åtalet ogillades därför. Hovrätten konstaterade inledningsvis att den delade tingsrättens bedömning att gränskontrollanten på objektiva grunder gjort sig skyldig till tjänstefel. Till skillnad från tingsrätten konstaterade hovrätten att det var styrkt att gränskontrollanten måste ha förstått att hans uppgift var att lämna information om medresenären i rapporten och att han avsiktligt underlät att göra det. Därmed begick han gärningen uppsåtligen och gärningen ansågs inte som ringa. Därför dömde hovrätten gränskontrollanten för tjänstefel. Straffpåföljden bestämdes till 80 dagsböter om 270 kronor, totalt 21 600 kronor. Vid bedömningen av straffvärdet togs hänsyn till att gränskontrollanten utelämnat uppgifter om en medresenär och inte om fokuspersonen och att han involverat sin gruppchef i den uppkomna situationen vilket med styrka talat emot att han skulle haft en initial avsikt att undanhålla uppgifter om medresenären i rapporten.

Oktober

Två poliser frikänns från tjänstefel

Den ena polisen åtalades för att ha beslutat och verkställt kroppsvisitation av en person trots att laga stöd saknades. Den andra polisen åtalades för att ha deltagit i verkställigheten av kroppsvisitationen. Brottsmisstanken som föranledde att kroppsvisitationen genomfördes avsåg ringa narkotikabrott genom innehav.

Tingsrätten inledde med att konstatera att det för kroppsvisitation krävs att det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa och att det ska vara fråga om ett visst angivet brott. I det här fallet fanns det en misstanke om ringa narkotikabrott, vilket ansågs vara ett tillräckligt specifikt angivande av brottet. Vidare konstaterade tingsrätten att för att en kroppsvisitation ska få genomföras måste personen vara skäligen misstänkt för brottet. I det här fallet var misstankarna allmänt hållna konstaterade tingsrätten. Därför saknades laga grund för att kroppsvisitera personen, varför poliserna ansågs ha åsidosatt vad som gällde för uppgiften vid myndighetsutövning. Poliserna dömdes för tjänstefel och påföljden bestämdes till 30 dagsböter om 260 kronor, 7 800 kronor, för den ena polisen och 30 dagsböter om 640 kronor, 19 200 kronor, för den andra polisen.

Hovrätten fann däremot att poliserna inte hade varit personligt oaktsamma. Inledningsvis konstaterade hovrätten att begreppet ”skälig misstanke” inte är klart definierat och pekade även på vissa otydligheter i undervisningsmaterialet på området. Hovrätten konstaterade vidare att det inte kunde uteslutas att den ena polisen i sin praktiska tjänstgöring fått uppfattningen att det sätt på vilket hon bedömde graden av misstanke i detta fall var korrekt. Vidare beaktades att den överordnade polisen inte hade några invändningar mot hennes bedömning och att bedömningen gjordes under viss tidspress. Vad gällde den andra polisen konstaterade hovrätten bl.a. att han i hög grad förlitat sig på den andra polisens erfarenhet från motsvarande arbetsuppgifter inom lokalpolisområdet. Vid en samlad bedömning kom hovrätten fram till att utredningen inte var tillräcklig för att slå fast att poliserna varit medvetna om risken för att de åsidosatte vad som gällde för uppgiften eller att de borde ha insett att de gjorde det. Därför frikände hovrätten de båda poliserna från tjänstefel. 

Civilanställd döms för urkundsförfalskning och tjänstefel

En civilanställd vid Polismyndigheten åtalades för urkundsförfalskning och i andra hand osant intygande samt tjänstefel. Hon påstods ha lagt till en mening i en förhörsutskrift om delgivande av misstanke om brott trots att den misstänkte inte underrättats om detta. Den utfyllda förhörsutskriften, vilken därmed innehöll osanna uppgifter, hade därefter tagits in i ett förundersökningsprotokoll som efter slutdelgivning redovisats till åklagare.

Tingsrätten ansåg att det inte var bevisat att den misstänkte inte delgivits misstanke om brottet och frikände henne därför. Hovrätten konstaterade till skillnad från tingsrätten att det var styrkt att någon delgivning inte hade skett. Bland annat talade den omständigheten att hon gjorde tillägget om delgivning i protokollet först efter att åklagaren påtalat bristen och att meningen lagts till i förhöret som är ett dialogförhör. Därför ändrade tingsrättens dom på så sätt att kvinnan dömdes för urkundsförfalskning och tjänstefel. Straffpåföljden bestämdes till villkorlig dom med 40 dagsböter om 240 kronor, totalt 9 600 kronor. 

September

En polis åtalades för att ha brustit i omsorg och varsamhet när han körde en civil polisbil och hade som avsikt att stoppa en mopedförare. Han påstods ha legat så nära mopeden eller hållit så hög hastighet att han inte kunde undvika att köra på mopeden. Polisen åtalades även för att inte ha upprättat protokoll över att han belade mopedisten med handfängsel.

Tingsrätten konstaterade att åklagaren inte hade visat att polisen hade tagit en sådan medveten risk som krävs för att dömas för vårdslöshet i trafik eller att han hade underlåtit att anpassa avståndet till mopeden. Han frikändes därför från vårdslöshet i trafik eller förseelse mot trafikförordningen. I ljuset av att annat inte framkommit än att själva användandet av handfängsel i och för sig var tillåtligt och att det inte fanns något som tydde på att polisen medvetet underlåtit att upprätta ett protokoll efter händelsen, ansåg tingsrätten att gärningen borde bedömas som ringa. Vid bedömningen vägde tingsrätten även in omständigheterna kring den uteblivna rapporteringen, det vill säga att polisen själv precis hade varit inblandad i en kollision. Polisen frikändes därför även från tjänstefel. 

Augusti

Gränskontrollant frikänns från tjänstefel

En gränskontrollant åtalades för att ha underlåtit att lämna fullständiga uppgifter om sina iakttagelser i samband med att en person varit föremål för viss inresekontroll. Underlåtenheten bestod i att gränskontrollanten inte upprättade en fullständig rapport genom att utelämna uppgift om passagerarens medresenär, som var en kollega till honom. Tingsrätten konstaterade att det var klarlagt att gränskontrollanten hade utelämnat uppgifter i sin rapportering. Däremot ansåg inte tingsrätten att han uppsåtligen utelämnat uppgifterna. Den oaktsamhet som gränskontrollanten hade uppvisat ansågs vidare inte vara så allvarlig att den skulle föranleda ansvar för tjänstefel, bland annat med hänvisning till att arbetssituationen varit pressad. Åtalet ogillades därför.

Juni

Polis döms för tjänstefel

En polis åtalades för att ha misshandlat en person genom att bland annat dunka hans huvud i asfalten och belägga personen med handfängsel. Polisen åtalades även för att ha angett felaktiga uppgifter om personens beteende i ett protokoll. Tingsrätten konstaterade att de objektiva rekvisiten för misshandel var uppfyllda, men att det inte kunde visas att polisen haft uppsåt till misshandeln. Tingsrätten ansåg dock att polisen genom sin oaktsamhet hade gjort sig skyldig till tjänstefel genom att vid ingripandet ha använt våld som med hänsyn till omständigheterna var obefogat och oförsvarligt. Däremot ansåg tingsrätten att polisen haft fog för att belägga personen med handfängsel. Åtalet för tjänstefel ogillades därför i denna del. Vidare konstaterade tingsrätten att det inte var visat att polisen uppsåtligen angett falska uppgifter i handfängselprotokollet. Åtalet för osant intygande ogillades därför. Polisen dömdes för tjänstefel. Påföljden bestämdes till 70 dagsböter om 290 kronor, totalt 20 300 kronor.

Maj

Polis frikänns från tjänstefel

En motorcykelpolis åtalades för att ha förföljt en person som färdades på moped. Tingsrätten konstaterade att synnerliga skäl att förfölja motorfordonet inte hade förelegat, eftersom mopedisten bland annat endast var misstänkt för bötesbrottslighet. Men då förföljandet inte pågick mer än några minuter samt att polisen inte hade prejat eller på något annat sätt riskerat mopedistens liv eller hälsa fann tingsrätten att handlandet utgjorde en gärning som var att anse som ringa och ogillade därför åtalet.

Polis döms för tjänstefel

En polis åtalades för att ha trätt i tjänst trots att han var berusad och för att, trots att förutsättningarna för det inte var uppfyllda, ha beslutat om och verkställt en kroppsvisitation av en 16-åring. Tingsrätten konstaterade att en polis som är ledig i vissa situationer har en skyldighet att träda i tjänst men att någon sådan situation inte förelåg i det nu aktuella ärendet. Tingsrätten konstaterade dock att det inte var utrett att omständigheterna var sådana att det saknades förutsättningar för att besluta om och verkställa kroppsvisitationen. Polisen kan därför inte anses ha åsidosatt vad som gällde för uppgiften i det avseendet. Det var emellertid styrkt att polisen var påtagligt berusad när han trädde i tjänst och genomförde kroppsvisitationen. Detta utgör enligt tingsrätten inte ett godtagbart agerande från en polis. Polisen hade därför vid myndighetsutövningen åsidosatt vad som vad som gällde för uppgiften. Tingsrätten slog fast att polisen handlat oaktsamt. Polisen dömdes för tjänstefel. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 350 kronor. Polismyndigheten ålades att betala skadestånd om 5 000 kronor för kränkning till 16-åringen. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Mars 

Polis döms för tjänstefel

En polis åtalades för att i en arrestlokal ha tryckt upp en intagen person mot en vägg, vilket medförde smärta. Tingsrätten ansåg det klarlagt att polisen hade utövat våld mot personen och att det inte var proportionerligt eller försvarligt att använda våld i detta fall. Polisen hade därför inte haft laga befogenhet att utöva våld mot personen. Tingsrätten bedömde att polisen inte hade haft uppsåt till våldsanvändningen och därför kunde han inte dömas för misshandel. Däremot ansågs polisen av oaktsamhet ha åsidosatt vad som gällde för uppgiften. Polisen dömdes för tjänstefel och påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 330 kronor, totalt 13 200 kronor.

Två poliser döms för tjänstefel

Den ena polisen åtalades för att ha beslutat och verkställt kroppsvisitation av en person trots att laga stöd saknades. Den andra polisen åtalades för att ha deltagit i verkställigheten av kroppsvisitationen. Brottsmisstanken som föranledde att kroppsvisitationen genomfördes avsåg ringa narkotikabrott genom innehav. Tingsrätten inledde med att konstatera att det för kroppsvisitation krävs att det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa och att det ska vara fråga om ett visst angivet brott. I det här fallet fanns det en misstanke om ringa narkotikabrott, vilket ansågs vara ett tillräckligt specifikt angivande av brottet. Vidare konstaterade tingsrätten att för att en kroppsvisitation ska få genomföras måste personen vara skäligen misstänkt för brottet. I det här fallet var misstankarna allmänt hållna konstaterade tingsrätten. Därför saknades laga grund för att kroppsvisitera personen, varför poliserna ansågs ha åsidosatt vad som gällde för uppgiften vid myndighetsutövning. Poliserna dömdes för tjänstefel och påföljden bestämdes till 30 dagsböter om 260 kronor, 7 800 kronor för den ena polisen och 30 dagsböter om 640 kronor, 19 200 kronor för den andra polisen.

En polis döms för grovt tjänstefel (2 fall) men frikänns från tagande av muta. Den andra polisen döms för dataintrång (3 fall), anstiftan av grovt tjänstefel, grovt tjänstefel och brott mot tystnadsplikt men frikänns från ett fall av dataintrång

En polis åtalades för att ha hållit förhör i en mordutredning som han inte var involverad i. Varken åklagaren eller någon annan som var involverad i utredningen hade gett direktiv/instruktion till polisen att hålla förhöret. Förhöret ägde rum vid försvarens kontor och dokumenterades inte. Polisen använde också medvetet oriktig uppgift vid förhöret genom att säga att han arbetade med polisens underrättelseverksamhet trots att det inte var sant. Åklagaren informerades inte heller om förhöret i efterhand. Vidare åtalades polisen för grovt tjänstefel genom att i samförstånd med en annan polis bl.a. inte ha protokollfört eller på annat sätt antecknat det beslag som gjordes och inte heller ha informerat åklagaren. Han åtalades även för tagande av muta då han mottagit och begärt otillbörliga förmåner från försvararen. 

Den andra polisen åtalades för att har gjort otillåtna slagningar på en nära anhörig i polisens it-system PIL (polisens informationslösning). Hon åtalades även för att ha förmått den förstnämnda polisen att begå det grova tjänstefelet som avsåg förhöret. Vidare åtalades hon för grovt tjänstefel genom att i samförstånd med kollegan bl.a. inte ha protokollfört eller på annat sätt antecknat det beslag som gjordes och inte heller ha informerat åklagaren. Hon åtalades även för att ha röjt uppgifter i mordutredningen som hon varit skyldig att hemlighålla.

Tingsrätten dömde den ena polisen för grovt tjänstefel (2 fall) men frikände honom för tagande av muta. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 160 dagsböter om 400 kronor, 64 000 kronor. Vid straffmätningen togs hänsyn till PANs yttrande om att han skulle komma att skiljas från sin anställning vid händelse av en fällande dom för grovt tjänstefel. Han hade även stängts av från sitt arbete vid polisen i avvaktan på dom. Den andra polisen dömdes för tre fall av dataintrång, anstiftan av grovt tjänstefel, grovt tjänstefel och brott mot tystnadsplikt, men hon frikändes från ett fall av dataintrång. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 160 dagsböter om 340 kronor, totalt 54 400 kronor. Vid straffmätningen togs hänsyn till att polisen sagt upp sig med anledning av brottsmisstankarna mot henne.

Februari

Polis döms för tjänstefel

En polis åtalades för att med sitt tjänstevapen ha avlossat två skott mot en personbil med tre personer som var misstänkta för stöld. Det första skottet avlossades på nära håll och träffade bilens vänstra framdäck som punkterades. Det andra skottet avlossades mot bilens bakparti efter att bilen passerat polisen och var på väg bort från platsen och träffade till vänster om bakrutan. Tingsrätten konstaterade att polisen hade den utbildning och erfarenhet som krävdes för ingripanden generellt och för att använda tjänstevapnet. Vidare konstaterade tingsrätten att när det gäller skottet som träffade bilens vänstra framdäck kunde inte polisen anses ha varit oaktsam mot bakgrund av bl.a. det snabba händelseförloppet och att polisen uppfattat att bilen var på väg att köra på honom. Vad gäller det andra skottet uttalade tingsrätten att risken var överhängande att den efterfrågade effekten att få bilen att stanna skulle utebli och istället var risken stor att någon i bilen skulle skadas allvarligt. Detta innebar att polisen hade åsidosatt de regler han hade att följa för skjutning vid ingripande i tjänsten och att han varit oaktsam. Tingsrätten dömde polisen för tjänstefel och påföljden bestämdes till 80 dagsböter om 250 kronor, totalt 20 000 kronor. Hovrätten ändrade tingsrättens domslut avseende polisens återbetalningsskyldighet för kostnaderna för försvarare vid tingsrätten. I övrigt gjordes inga ändringar i tingsrättens dom.  

 Poliser frikänns från tjänstefel

Två poliser åtalades för att på en brottsplats ha underlåtit att vidta erforderliga utredningsåtgärder såsom att inhämta uppgift från målsäganden om vad som inträffat gällande en misshandel eller i vart fall att uppta en polisanmälan.

Tingsrätten konstaterade att det ålegat poliserna att självmant upprätta en polisanmälan, eftersom misshandel kunde ha utövats i fallet. Detta förhållande påverkades inte av att målsäganden inte önskade att anmäla det inträffade. Det föranledde inte heller någon annan bedömning att poliserna hade lämnat information till personal på ledningscentralen om att de bedömde att det rörde sig om ett ofredande. Mot bakgrund av det konstaterade tingsrätten att poliserna hade gjort sig skyldiga till tjänstefel. När det sedan gällde frågan om brottet skulle bedömas som tjänstefel av normalgraden eller ringa tjänstefel konstaterade tingsrätten att det inte var bevisat att poliserna fått någon kännedom om att våldet skulle ha varit av allvarligare slag. Vidare konstaterade tingsrätten att tjänstefelet inte hade lett till någon skada eller inneburit en påtaglig risk för skada eller olägenhet. Därmed skulle brottet bedömas som ringa och åtalet mot poliserna ogillades därför.

Januari

Polis frikänns från åtal om tjänstefel

En polis åtalades för att vid myndighetsutövning ha åsidosatt vad som gäller för uppgiften genom att i samband med förhör av en för brott skäligen misstänkt person ha underlåtit att informera denne om hans rättigheter. Det var ostridigt att polisen inte hade lämnat sådan information innan han ställde sina frågor. Hovrätten tog först ställning till om det hade varit fråga om ett förhör, vilket ansågs vara fallet. Enligt polisen hade han dock inte förstått att han höll ett förhör vilket godtogs av hovrätten, bl.a. med beaktande av att situationen inte utgjorde någon typisk förhörssituation. Men med hänsyn till den kunskap och erfarenhet som polisen hade borde han enligt hovrätten ha förstått att hans agerande var att jämställa med ett förhör. Han bedömdes därför ha varit omedvetet oaktsam och således gjort sig skyldig till tjänstefel. Hovrätten ansåg dock, i likhet tingsrätten, att gärningen var att betrakta som ringa. Hovrätten framhöll bl.a. att det inte framkommit att polisens oaktsamhet hade varit en följd av nonchalans eller likgiltighet inför uppdraget och att han agerade i en situation som krävde överväganden som är relativt komplicerade med begränsad tid för eftertanke. Det hade inte heller framkommit att han hade fått någon utbildning som specifikt är inriktad på den typ av gränsdragning som det varit fråga om. Åtalet lämnades därför utan bifall.  

Äldre referat

2022

Två poliser frikänns från tjänstefel

Två poliser åtalades för att inte ha dokumenterat vad som framkommit när deras bandspelare var avstängd under ett vittnesförhör avseende mord. Poliserna åtalades även för att inte ha iakttagit saklighet och opartiskhet. Tingsrätten konstaterade att polisförhöret hade hållits på ett i allt väsentligt godtagbart sätt. Tingsrätten fann inte att de uppsåtligen hade brutit mot kravet på dokumentation eller kravet på saklighet och opartiskhet. Åtalet mot dem ogillades därför.

Arrestvakter döms för tjänstefel

Två inhyrda arrestvakter åtalades för tjänstefel då de underlåtit att ta bort ett ihoprullat lakan med knutar på från en intagen. De hade inte heller meddelat stationsbefälet om incidenten. Tingsrätten ansåg inte att arrestvakternas agerande berodde på slarv eller lättja utan var resultatet av en felbedömning i stunden. Enligt tingsrättens uppfattning var felbedömningen inte uppsåtlig eller oaktsam. Arrestvakterna friades därför från åtalet om tjänstefel. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så vis att båda arrestvakterna dömdes för tjänstefel. Enligt domstolen hade arrestvakterna i sin myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för deras arbetsuppgift genom att inte ingripa eller informera stationsbefälet. Arrestvakterna dömdes därför för tjänstefel. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 160 kronor, totalt 6 400 kronor, för den ena arrestvakten och 40 dagsböter om 250 kronor, totalt 10 000 kronor, för den andra.

Polis döms för tjänstefel

En polis åtalades för att inte ha upprättat en anmälan avseende brott begånget mot minderårig trots att han hade som sin arbetsuppgift att ta emot anmälan om brott när han tjänstgjorde i receptionen på Polismyndigheten. Tingsrätten konstaterade att polisen hade åsidosatt vad som gällde för uppgiften. Åtalet ansågs därmed styrkt och polisen dömdes för tjänstefel. Av PANs yttrande framgick att polisen inte skulle komma att skiljas från sin anställning vid en fällande dom. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 330 kronor, totalt 13 200 kronor.

Polis döms för tjänstefel

En polis åtalades för att ha misshandlat en person genom att bland annat ha tilldelat honom två knytnävsslag mot ansiktet och/eller huvudet, tagit flera stryptag och hållit fast honom hårt mot marken. Detta inträffade när polisen var ledig men vid ingripandet trädde han i tjänst som polis. Tingsrätten konstaterade att våldet i allt väsentligt ansågs befogat och försvarligt samt i enlighet med Polismyndighetens riktlinjer. Däremot ansåg inte tingsrätten att knytnävsslagen var ett befogat och försvarligt våld. Polisen ansågs inte ha handlat i nödvärn. Eftersom polisen ansågs ha utövat det obefogade våldet av oaktsamhet dömdes han för tjänstefel istället för misshandel. Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om 330 kronor, totalt 19 800 kronor. Dessutom skulle han betala skadestånd till målsäganden med 6 300 kronor.

Polis döms för tjänstefel

En polis åtalades för att med sitt tjänstevapen ha avlossat två skott mot en personbil med tre personer som var misstänkta för stöld. Det första skottet avlossades på nära håll och träffade bilens vänstra framdäck som punkterades. Det andra skottet avlossades mot bilens bakparti efter att bilen passerat polisen och var på väg bort från platsen och träffade till vänster om bakrutan. Tingsrätten konstaterade att polisen hade den utbildning och erfarenhet som krävdes för ingripanden generellt och för att använda tjänstevapnet. Vidare konstaterade tingsrätten att när det gäller skottet som träffade bilens vänstra framdäck kunde inte polisen anses ha varit oaktsam mot bakgrund av bl.a. det snabba händelseförloppet och att polisen uppfattat att bilen var på väg att köra på honom. Vad gäller det andra skottet uttalade tingsrätten att risken var överhängande att den efterfrågade effekten att få bilen att stanna skulle utebli och istället var risken stor att någon i bilen skulle skadas allvarligt. Detta innebar att polisen hade åsidosatt de regler han hade att följa för skjutning vid ingripande av tjänsten och att han varit oaktsam. Tingsrätten dömde polisen för tjänstefel och påföljden bestämdes till 80 dagsböter om 250 kronor, totalt 20 000 kronor.

Polisanställd frikänns från tjänstefel och urkundsförfalskning

En polisanställd åtalades för urkundsförfalskning, i andra hand osant intygande samt tjänstefel. Hon påstods ha lagt till en mening i en förhörsutskrift om delgivande av misstanke om brott trots att den misstänkte inte underrättats om detta. Den utfyllda förhörsutskriften, vilken därmed innehöll osanna uppgifter, har därefter tagits in i ett förundersökningsprotokoll som efter slutdelgivning redovisats till åklagare. Tingsrätten ansåg att det inte var bevisat att den misstänkte inte delgivits misstanke om brottet och frikände henne därför.

Poliser döms för tjänstefel och osant intygande men frias från falsk tillvitelse

Tingsrätten dömde två poliser för tjänstefel och påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 340 kronor, totalt 13 600 kronor. Den tredje polisen dömdes för osant intygande och två fall av tjänstefel, men friades från åtalet om falsk tillvitelse. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Hänsyn togs till att polisen antagligen skulle komma att skiljas från sin anställning mot bakgrund av PAN:s yttrande.

Polis döms för tjänstefel

I samband med ett ingripande avlossade en polis två skott mot en person som befann sig på en avsats utanför ett fönster. Mannen höll en järnrörsliknande gardinstång i handen. Skotten träffade mannen i benet och i armen och han föll ner på marken 6 meter längre ned.  I tingsrätten frikändes polisen från åtalet om tjänstefel på grund av nödvärn.

Hovrätten ansåg att det inte fanns något hot om trängande fara eller våld när polisen avlossade skottet samt att han borde ha insett att det fanns en risk att det inte var proportionerligt att använda skjutvapen och att mannen riskerade att skadas allvarligt.  Enligt hovrätten var polisen därmed oaktsam och han ansågs inte ha handlat i nödvärn. Gärningen betraktades inte som ringa. Hovrätten ändrade därför tingsrättens dom och dömde polisen för tjänstefel till 100 dagsböter om 400 kronor, totalt 40 000 kronor.

Polis döms för tjänstefel

Tingsrätten dömde en polis för tjänstefel då han slitit eller lagt ned målsäganden på golvet. Någon rätt till nödvärn förelåg inte. Tingsrätten konstaterade att eftersom det framgick av PANs yttrande att polisen inte skulle skiljas från sin anställning om han dömdes för tjänstefel fanns det inga förmildrande omständigheter att beakta vid straffmätningen. Påföljden bestämdes till 80 dagsböter om 260 kronor, totalt 20 800 kronor.

Polisanställd döms för tjänstefel

En operatör åtalades för att under sin tjänstgöring ha underlåtit att vidta åtgärder för att se till så en polispatrull kunde skickas till platsen efter han mottagit ett samtal om ett nyligen inträffat sexualbrott mot minderårig. Genom detta åsidosatte han vid myndighetsutövning vad som gällde för uppgiften. Tingsrätten konstaterade att det med tydlighet framkommit att samtalet rörde ett allvarligt brott och att det fanns goda förutsättningar för att kunna identifiera de inblandade personerna samt att det var fråga om prioritet 1. Vidare konstaterade tingsrätten att operatörens agerande i detta fall var ett uppenbart åsidosättande vid myndighetsutövning av vad som gällde för uppgiften. Operatören dömdes för tjänstefel. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 265 kronor. Vid påföljdsbestämningen tog tingsrätten hänsyn till att den polisanställde har fått ändrade arbetsuppgifter som framstår som klart mindre kvalificerade samt att det

förflutit mer än ett år sedan brottet. I samma ärende frikändes operatören från ett annat åtal om tjänstefel då tingsrätten bedömde den gärningen som ringa.

Arrestvakter frikänns från tjänstefel

Två inhyrda arrestvakter hade som sin primära arbetsuppgift att utöva tillsyn över de intagna personerna i arresten bl.a. en man som var anhållen för ett mycket allvarligt brott. Arrestvakterna uppmärksammade att den anhållne mannen ”rivit sönder ett lakan och rullat ihop ett annat” samt gjort knutar på lakanet. Trots det underlät de att ta bort lakanet och att meddela stationsbefälet om incidenten. Därefter påträffades den intagna mannen med en snara runt halsen och händerna bakbundna. Både snaran och bakbindningen hade tillverkats av lakanet från cellen. Situationen kunde avbrytas av en annan person och den intagna mannen klarade sig från fysiska men. Åklagaren menade att arrestvakterna genom sin underlåtenhet uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning hade åsidosatt vad som gällde för uppgiften.

Tingsrätten konstaterade att arrestvakterna var medvetna om vad som ålegat dem i tjänsten och att de hade några års erfarenhet av arbetet. Det har inte framkommit några uppgifter om att det vid tidpunkten varit särskild hög arbetsbelastning eller förelegat andra yttre omständigheter som inverkat på arrestvakternas förutsättningar att agera.

Genom att arrestvakterna utövat tillsyn över den intagna mannen i större omfattning än som varit beslutat har de enligt tingsrättens uppfattning utfört sina arbetsuppgifter på ett korrekt och omsorgsfullt sätt.

Tingsrätten ansåg inte att arrestvakternas agerande berodde på slarv eller lättja utan var resultatet av en felbedömning i stunden. Enligt tingsrättens uppfattning var felbedömningen inte uppsåtlig eller oaktsam. Arrestvakterna friades därför från åtalet om tjänstefel. 

2021

Polis frikänns från åtal om tjänstefel

En polis åtalades för att under tjänstgöring som ansvarig polisiär förundersökningsledare uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som gällt för uppgiften genom att i sin myndighetsutövning underlåta att se till att en anmälan avseende sexuellt ofredande upprättades. Tingsrätten konstaterade att de uppgifter gällande det sexuella ofredandet som dokumenterades i tips varit av sådan karaktär att en anmälan borde ha upprättats samt att underlåtenheten att upprätta anmälan inneburit ett åsidosättande vid myndighetsutövning av vad som gällde för uppgiften.

Tingsrätten slog emellertid fast att det inte var styrkt att det var den nu åtalade polisen som tagit emot samtalet om det sexuella ofredandet. Åtalet ogillades därför. 

Poliser döms för tjänstefel

Två poliser åtalades för att vid myndighetsutövning ha åsidosatt vad som gäller för uppgiften genom att kräva att en man skulle identifiera sig och sagt att han annars skulle få följa med till polisstationen trots att det inte funnits skäl för ett omhändertagande samt för att ha tagit mannens mobil utan att lagstöd funnits för åtgärden. Vidare skulle poliserna ha tryckt upp mannen mot en vägg och hållit i samt kroppsvisiterat honom utan laga stöd för dels kroppsvisitationen, dels för våldsanvändningen. De hade inte heller dokumenterat brottsmisstanke i en anmälan eller verkställigheten av tvångsmedel. Tingsrätten konstaterade att poliserna hade agerat vid myndighetsutövning och att mannen varken i det inledande skedet eller när kroppsvisitationen genomfördes var skäligen misstänkt för brott.

Tingsrätten konstaterade vidare att vägran att visa legitimation eller uppge sin identitet inte grundar någon rätt för poliserna att omhänderta mannen för identifiering och visitera honom. Tingsrätten konstaterade att det inte var styrkt att mannen hade tryckts upp mot väggen men att det saknades laga grund för att visitera mannen vid det aktuella tillfället. Eftersom visitationen saknade laga grund fanns det inte någon rätt för poliserna att använda våld samt har det inte heller av utredningen framkommit att poliserna möttes av motstånd. Tingsrätten slog också fast att det saknades lagstöd för att frånta mannen hans mobiltelefon. Det var vidare utrett att någon dokumentation inte upprättades avseende brottsmisstanken eller verkställigheten av tvångsmedel.

Tingsrätten fann att poliserna hade agerat oaktsamt och de dömdes för tjänstefel. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 430 kronor respektive 40 dagsböter om 300 kronor.

Polis döms för tjänstefel

En polis åtalades för att ha trätt i tjänst trots att han var berusad och för att, trots att förutsättningarna för det inte var uppfyllda, ha beslutat om och verkställt en kroppsvisitation av en 16-åring. Tingsrätten konstaterade att en polis som är ledig i vissa situationer har en skyldighet att träda i tjänst men att någon sådan situation inte förelåg i det nu aktuella ärendet. Tingsrätten konstaterade dock att det inte var utrett att omständigheterna var sådana att det saknades förutsättningar för att besluta om och verkställa kroppsvisitationen. Polisen kan därför inte anses ha åsidosatt vad som gällde för uppgiften i det avseendet. Det var emellertid styrkt att polisen var påtagligt berusad när han trädde i tjänst och genomförde kroppsvisitationen. Detta utgör enligt tingsrätten inte ett godtagbart agerande från en polis. Polisen har således vid myndighetsutövningen åsidosatt vad som vad som gällde för uppgiften.

Tingsrätten slog fast att polisen handlat oaktsamt. Polisen dömdes för tjänstefel. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 350 kronor. Polismyndigheten ålades att betala skadestånd om 5 000 kronor för kränkning till 16-åringen.

Polis frikänns från åtal om tjänstefel

En polis åtalades för att ha avlossat två varningsskott med sitt tjänstevapen trots att det varken förelåg laga befogenhet att använda skjutvapen eller rätt till nödvärn i den aktuella situationen. Tingsrätten konstaterade att det inte gick att bortse från att polisen upplevde att ett brottsligt angrepp på hans person var överhängande. Tingsrätten slog fast att åtgärden att avfyra varningsskott inte får anses ha varit uppenbart oförsvarlig, varför polisen på grund av att ha handlat i nödvärn ska vara fri från ansvar.

Åtalet ogillades.

Polis döms för tjänstefel men frias från åtal om osant intygande

En polis åtalades för tjänstefel genom att ha beslutat och verkställt kroppsbesiktning av målsäganden, som var 14 år, utan laga stöd. Han åtalades också för att uppsåtligen ha upprättat ett protokoll om kroppsvisitation och lämnat den osanna uppgiften att han beslutat och verkställt kroppsvisitation när det korrekta varit att personen varit föremål för kroppsbesiktning. I andra hand yrkade åklagaren ansvar för tjänstefel genom att polisen av oaktsamhet felaktigt hade dokumenterat att beslutet avsett kroppsvisitation istället för kroppsbesiktning. Tingsrätten konstaterade att målsäganden hade tvingats visa intima delar av kroppen och dessutom lyfta på sitt könsorgan vid eftersökande av narkotika. Åtgärden har enligt tingsrätten varit för ingripande för att endast betraktas som en kroppsvisitation. Brottsmisstanke för att kunna göra en kroppsbesiktning på en person som är misstänkt för att ha begått ett brott innan han fyllt 15 år har inte förelegat. Ett beslut om kroppsbesiktning får dessutom inte fattas av någon annan än undersökningsledare, åklagare eller rätten. I detta fall har polisen själv fattat beslut om kroppsbesiktning, trots att situationen inte varit sådan att det förelegat fara i dröjsmål med att inhämta beslut av behörig befattningshavare.

Tingsrätten konstaterade att polisen handlat oaktsamt och att gärningen inte är att bedöma som ringa. Han dömdes för tjänstefel.

Tingsrätten konstaterade vidare att det inte har framkommit någon särskild omständighet som visar att han vid upprättandet av protokollet borde ha förstått att det var fråga om en kroppsbesiktning och att den osanna uppgift han lämnat inte omfattades av tidsangivelsen i åtalet. Av dessa skäl ogillades åtalet för osant intygande och andrahandsyrkandet i åtalet för tjänstefel.

Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om 240 kronor.

Hovrätten fastställer dom om tjänstefel

En polis dömdes i tingsrätten för att under myndighetsutövning uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som gällt för uppgiften genom att ha underlåtit att delge en skäligen misstänkt, misstanke om brott i samband med att förhör inleddes. Han hade inte heller informerat den misstänkte om dennes rätt att anlita försvarare och att han under vissa förutsättningar kan få en offentlig försvarare. Vidare hade polisen underlåtit att informera den misstänkte om sin rätt att inte behöva yttra sig över misstanken och inte heller i övrigt medverka till utredningen kring sin egen skuld. Tingsrätten konstaterade att polisen hade ägnat sig åt myndighetsutövning vid insatsen och att ett samtal mellan brottsutredande myndigheter och en misstänkt person rörande det brott som denne utreds för ska anses vara ett förhör.

Hovrätten gör, till skillnad från tingsrätten, bedömningen att polisen inte hade agerat uppsåtligen men av oaktsamhet. Hovrätten instämmer dock i tingsrättens bedömning ifråga om påföljden, som bestämdes till 40 dagsböter om 300 kronor.

Arrestantvakter döms för tjänstefel och osant intygande

Tre arrestantvakter åtalades för tjänstefel genom att ha gjort sig skyldiga till bristande tillsyn av en person som hade omhändertagits enligt LOB. Två av dem åtalades även för osant intygande genom att på tillsynsbladet ha lämnat osann uppgift om att tillsyn skett vid olika tidpunkter när så inte hade skett. Tingsrätten konstaterade att det den aktuella dagen hade varit ovanligt hög arbetsbelastning och en pressad arbetssituation. Tingsrätten finner det mot denna bakgrund bevisat att tjänstefelet begåtts av oaktsamhet och inte uppsåtligen.  Avseende osant intygande konstaterar tingsrätten att det inte råder någon tvekan om att en tillsynsrapport är en urkund och att de båda arrestantvakterna tillsammans och i samförstånd på tillsynsbladet hade lämnat osann uppgift om att tillsyn hade skett. 

Påföljden bestämdes till 80 dagsböter om 50 respektive 320 kronor för de två arrestantvakter som dömdes för tjänstefel och osant intygande.

Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 240 kronor för den arrestantvakt som dömdes för tjänstefel.

Polis frikänns från åtal om tjänstefel och vållande till annans död

En polis åtalades för att ha genomfört ett förföljande av en cross i strid med polislagens allmänna principer om behovs- och proportionalitet och Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd. Den aktuella händelsen, som avsett att polisbilen försökt stoppa en cross för kontroll av fordon och förare, slutade med att crossen tappade kontrollen och att både föraren och passageraren slungades av fordonet. Passageraren orsakades lindriga skador medan föraren avled av sina skador.

Tingsrätten konstaterade att åklagaren inte hade förmått styrka sitt påstående om att polisen hade genomfört ett förföljande av flyende fordon i strid med polislagens allmänna principer om behov och proportionalitet samt Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd. Tingsrätten slog fast att utredningen inte heller ger stöd åt åklagarens påstående att polisen genom att ligga väldigt nära crossen med polisbilen hetsat/stressat eller agerat på annat sätt som hade lett till att föraren tappade kontrollen över crossen. Inte heller på annat sätt kunde polisen bedömas ha agerat så oaktsamt att det kunde aktualisera straffansvar.

Åtalet ogillades därför i sin helhet.

Hovrätten ändrar tingsrättens fällande dom och friar arrestantvakt från åtal om tjänstefel

Två arrestantvakter dömdes för tjänstefel för att ha brustit i tillsynen avseende tre personer som varit intagna i arresten och därigenom vid sin myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften. En av de intagna avled under tiden han befann sig i arrestlokalen. Tingsrätten slog fast att åtgärder som görs i samband med tillsyn av personer som är omhändertagna enligt LOB eller som enligt annan lagstiftning är intagna på arresten sker vid myndighetsutövning och att tillsynen ska vara noggrann. Om det inte bedöms som obehövligt ska den som utövar tillsynen gå in i förvaringsrummet och kontrollera den intagnes hälsotillstånd.  I tillsynsbladen saknades uppgifter om tillsyn under vissa tidsintervaller och tingsrätten konstaterade att det hade ålegat de tilltalade att löpande dokumentera genomförda tillsyner efter att dessa gjorts. Tingsrätten konstaterade att det inte var utrett att de tilltalade hade brustit i tillsynen. Däremot ansåg tingsrätten att de hade varit oaktsamma i förhållande till den bristfälliga dokumentationen av tillsynen. De tilltalade dömdes för tjänstefel och påföljderna bestämdes till 60 dagsböter om 50 kr respektive 60 dagsböter om 270 kr. En av arrestantvakterna överklagade den fällande domen och yrkade att hovrätten skulle fria honom.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att åtgärder som vidtas i samband med tillsyn av personer som är intagna på arresten utgör myndighetsutövning. Det var vidare klarlagt att genomförd tillsyn inte hade dokumenterats avseende tre av de intagna under de tider som åklagaren gjort gällande. Hovrätten konstaterade att det inte var visat annat än att arrestantvakterna hade kommit överens om en fördelning av arbetsuppgifterna som innebar att den ene arrestantvakten ansvarade för utförande och dokumentation av tillsyn, medan den andre, i det hos hovrätten aktuella målet, ansvarade för övriga arbetsuppgifter.

Hovrätten slog fast att det inte finns något stöd för att det åligger en arrestantvakt att rutinmässigt kontrollera vad en annan arrestantvakt gör när arbetsuppgifterna har fördelats mellan dem. Mot denna bakgrund var det inte visat att arrestantvakten åsidosatt att löpande registrera genomförd tillsyn på det sätt åklagaren påstått.

Arrestantvakten friades därför från brottsmisstanken.

Hovrätten ändrar tingsrättens friande dom och fäller arrestantvakt för tjänstefel efter berusad omhändertagens självmordsförsök

Stationsbefälet beslutade att en berusad man som omhändertagits skulle ha tillsyn minst var 15 minut och upprättade en lista över vilka personer som skulle sköta tillsynen. Men de två tillsynstillfällen kl 11.30 och 11.45 som tilldelades arrestantvakten utförde han aldrig, och när nästa vakt utförde sin tillsyn hittade hon den berusade mannen livlös i cellen med ett klädesplagg hårt knutet om halsen. Mannens liv räddades, men arrestantvakten åtalades för tjänstefel.

Tingsrätten konstaterade att arrestantvakten inte struntat i arbetsuppgiften utan att den bristande tillsynen berott på förbiseende på grund av den stress som en orimlig arbetsbelastning medfört för honom, att omständigheterna därför var sådana att gärningen kunde anses som ringa och åtalet ogillades.

Hovrätten är av annan uppfattning och dömer nu arrestantvakten för tjänstefel. Hovrätten ifrågasätter inte att det var en ovanligt pressad arbetssituation den aktuella dagen och att det under sådana förhållanden är lättare att göra misstag. Men som erfaren arrestantvakt väl förtrogen med reglerna avseende tillsyn av omhändertagna personer kände mannen till att tillsynen var högsta prioritet, och under de speciella arbetsförhållanden som rådde den aktuella dagen var det därför av största vikt att han försäkrade sig om att han på ett korrekt sätt utförde den viktigaste arbetsuppgiften han hade. Att han trots detta har vid två tillfällen underlåtit att utöva tillsyn över berusade mannen anser hovrätten vid en samlad bedömning att gärningen inte är att bedöma som ringa brott.

Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 220 kronor.

Polis frikänns från åtal om tjänstefel

En polis åtalades för att vid myndighetsutövning uppsåtligen eller av oaktsamhet ha åsidosatt vad som gäller för uppgiften genom att i polisbil under färd ha hållit ett förhör med en person som var skäligen misstänkt för grovt vapenbrott och därvid ha underlåtit att i samband med förhöret informera den misstänkte om hans rätt att anlita försvarare. Han hade vidare underlåtit att informera den misstänkte om sin rätt att inte behöva yttra sig över misstanken eller inte heller i övrigt medverka till utredningen kring sin egen skuld. Polisen förnekade gärningen och uppgav att han inte hållit något förhör i polisbilen.

Tingsrätten konstaterade att frågorna som polisen ställde innebar att han hade hållit ett polisförhör. Det var ostridigt och styrkt i målet att polisen inte informerade den gripne om dennes rättigheter innan han ställde sina frågor till den gripne. Avseende uppsåt konstaterade tingsrätten att det rimligen inte kan krävas att en polis som jobbar ute på fältet ska sitta och läsa SOU och JO-beslut på sin fritid och att det måste ha ålegat polisens arbetsgivare att se till att han har den kunskap som krävs för att kunna göra ett bra jobb. Tingsrätten konstaterade vidare att agerandet får anses ha berott på en omedveten oaktsamhet. Tingsrättens slutsats är att vid en samlad bedömning ska tjänstefelet bedömas som ringa. Åtalet lämnades därmed utan bifall.

Polis frikänns från åtal om tjänstefel

En polis åtalades för att, trots att de lagliga förutsättningarna för det inte varit uppfyllda, dels beslutat om och tillsammans med en kollega verkställt en kroppsvisitation av målsäganden, dels beslagtagit, förverkat och förstört en snusdosa som tillhörde målsäganden. Han hade också underlåtit att se till att åtgärderna dokumenterades på föreskrivet sätt. Genom detta hade polisen vid sin myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller för uppgiften som polis med förmans ställning.

Tingsrätten konstaterade att förutsättningar för att genomföra kroppsvisitationen inte hade förelegat. Tingsrätten konstaterade vidare att polisen hade beslagtagit, förverkat och förstört snusdosan trots att det inte förelåg lagliga förutsättningar för åtgärderna. Det var ostridigt att polisen inte hade dokumenterat besluten om beslag och förverkande. Tingsrätten slog fast att polisen borde ha insett att han åsidosatte vad som gällde för uppgiften och att han därmed hade varit oaktsam. 

Tingsrätten fann dock vid en helhetsbedömning att tjänstefelet skulle bedömas som ringa. Polisen frikändes därmed från åtalet om tjänstefel.

Polis frikänns från åtal om tjänstefel

En polis åtalades för att i tjänsten i samband med ingripande och vid myndighetsutövning av oaktsamhet ha åsidosatt vad som gällt för tjänsteuppgiften. Polisen hade fått larm om ett pågående inbrott. När poliserna anlände hade personen gått ned i källaren. Två poliser gick in i huset och två höll uppsikt utanför huset. I källaren avlossade en av poliserna ett skott, som inte träffade någon person. Därefter hade en av poliserna utanför huset med sitt tjänstevapen avlossat två skott mot en person som befann sig stående på en avsats utanför ett fönster beläget cirka sex meter ovanför marken. Personen träffades i benet och i handleden, vilket fick till följd att han föll till marken. Polisen bestred ansvar för brott och angav att han hade haft rätt att skjuta eftersom en nödvärns- eller inbillad nödvärnssituation förelåg. 

Tingsrätten konstaterade att polisen hade åsidosatt vad som gällde för uppgiften då det hot som personen utgjorde där han befann sig med ett mindre tillhygge i handen inte utgjorde en sådan tillräckligt konkret och akut situation för att polisen skulle ha rätt skjuta honom.

Tingsrätten konstaterade vidare att polisen vid tidpunkten endast hade två års erfarenhet av yttre tjänst och att han befann sig i en pressad situation. Han hade fått veta att skott avlossats inne i huset och upplevde att poliserna hade att göra med en farlig person som var på väg att angripa dem med ett tillhygge i form av ett järnrör. Sett enbart utifrån kravet att det inte får föreligga ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den skada som hotat genom angreppet ansåg tingsrätten vidare att det inte kan anses ha varit uppenbart oförsvarligt av polisen att avlossa de två skotten. Tingsrätten ansåg inte heller att det i och för sig grova våldet stått i klar disproportion till vad som hade krävts för att avvärja den hotande faran.

Mot denna bakgrund fann tingsrätten att det inte var bevisat att polisen hade handlat oaktsamt i den situation han var i. Polisen frikändes därmed från åtalet om tjänstefel.

Polis döms för tjänstefel och osant intygande

En polis åtalades för att ha lämnat en osann uppgift om brottsdatum i en anmälan och därefter medvetet ändrat tidsangivelsen. Han åtalades också för att ha underlåtit att rapportera en misstänkt förseelse mot jaktlagen alternativt underlåtit att skriva korrekt datum samt ändra eller lägga till brottsrubricering i upprättad anmälan, något som skulle strida mot hans skyldighet enligt 9 § polislagen att rapportera brott som hör under allmänt åtal.

Tingsrätten konstaterade att den första tidsangivelsen inte var oförenlig med den uppgift som anmälaren lämnat och att den därmed inte kunde sägas vara osann. Vad avser ändringen av brottstid gör tingsrätten en annan bedömning då han medvetet ändrat tidsangivelsen till en tidpunkt han visste inte var korrekt. Den felaktiga uppgiften hade lämnats i en urkund och det förelåg fara i bevishänseende. Avseende underlåtenheten att rapportera brott uppgav polisen att han inte ansåg att anmälaren begått något brott och att han var oense med den person som var satt att granska hans anmälan.

Tingsrätten konstaterade att han medvetet hade struntat i vad hans överordnade gett honom direktiv att göra. Hans åtgärder hade tydligt vidtagits för att anmälaren inte skulle bli föremål för en polisutredning. Polisen har genom sitt agerande och sin underlåtelse åsidosatt vad som ålegat honom i tjänsten som polis. Han dömdes för tjänstefel och osant intygande.

Påföljden bestämdes till 80 dagsböter om 310 kronor. I påföljdsbestämningen togs hänsyn till att mannen sagt upp sig från sitt arbete som polis.

Polis döms för tjänstefel

En polisanställd åtalades för att under myndighetsutövning uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som gällt för uppgiften genom att ha underlåtit att delge en skäligen misstänkt, misstanke om brott i samband med att förhör inleddes. Han hade inte heller informerat den misstänkte om dennes rätt att anlita försvarare och att han under vissa förutsättningar kan få en offentlig försvarare. Vidare hade polisen underlåtit att informera den misstänkte om sin rätt att inte behöva yttra sig över misstanken och inte heller i övrigt medverka till utredningen kring sin egen skuld.

Tingsrätten konstaterade att polisen hade ägnat sig åt myndighetsutövning vid insatsen och att ett samtal mellan brottsutredande myndigheter och en misstänkt person rörande det brott som denne utreds för ska anses vara ett förhör. Polisen dömdes för tjänstefel.

Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 300 kronor.

Domare frikänns från åtal om tjänstefel

En domare åtalades för att ha fattat beslut om att häkta en person för brottet missbruk av urkund av det skälet att det bedömdes finnas risk för att den misstänkte skulle undandra sig lagföring eller straff, utan att detta brott kan ligga till grund för detta häktningsskäl. Därefter hade domaren rättat beslutet om häktning varvid han angett att beslutet om häktning rätteligen hade avsett häktning av det skälet att den misstänkte saknade hemvist i riket och att det bedömdes finnas risk för att den misstänkte genom att bege sig från riket undandrog sig lagföring eller straff. Enligt stämningsansökan hade något yrkande om häktning på denna grund har inte angivits av åklagaren eller avhandlats vid häktningsförhandlingen i målet varför förutsättningar för rättning heller inte förelegat.

Domaren bestred ansvar för brott och gjorde gällande att han fattade beslutet om häktning på grund av att det förelåg kvalificerad flyktfara, vilket enligt honom åberopades av åklagaren vid häktningsförhandlingen, och att besluten om såväl häktning som rättelse därför var korrekta. Hovrätten konstaterade att bevisningen inte ger övertygande stöd för slutsatsen att endast okvalificerad flyktfara åberopades vid häktningsförhandlingen. Det var således inte styrkt att domaren hade fattat ett oriktigt beslut om häktning. Därmed var det inte heller styrkt att domaren hade fattat ett oriktigt beslut om rättelse av häktningsbeslutet.

Åtalet ogillades.

Polis döms för tjänstefel och en polisanställd frikänns från åtal om tjänstefel

I slutet av augusti förra året avled en kvinna efter att ha druckit ur en flaska amfetaminolja som hon trodde var öl. Flaskan hade tillsammans med en likadan flaska lämnats in på en polisstation men hade av misstag blivit avskedsgåva till en städare som skulle gå i pension. En polis åtalades för att, efter att ha fått information om att två flaskor, varav den ena innehållit öl och den andra narkotiskt och hälsofarligt preparat lämnats in på en polisstation, ha underlåtit att se till att flaskorna lokaliserades, omhändertogs, analyserades och destruerades inom ramen för förundersökningen. I samma mål åtalades en polisanställd för att, efter att ha mottagit flaskorna, ha underlåtit att se till att det upprättades en anmälan om brott samt att flaskorna omhändertogs, dokumenterades, förvarades och destruerades på korrekt sätt. Flaskorna var försedda med öletiketter och kapsyler.

Tingsrätten konstaterade att det vid tidpunkten när den polisanställde tog emot flaskorna på stationen inte fanns tillräckligt starka skäl för att upprätta en anmälan om brott och att bedömningen att det rörde sig om kvarlämnad alkohol faller inom den marginal en beslutsfattare har. Den polisanställde frikändes därför.

Tingsrätten anser däremot att den polis som initialt ledde förundersökningen om narkotikabrottet borde ha agerat för att omhänderta flaskorna, eftersom han hade tillgång till betydligt mer information än den polisanställde. Polisen dömdes därför för tjänstefel till 40 dagsböter om 400 kronor.