Therése, civil utredare inom grooming

– Man vet att man kommer släppa en bomb av stark oro, ångest och skuld. Och ofta kan vi inte ens berätta vad som hänt, för vi vet inte än. Men som förälder tänker man nog det värsta.

Therése utreder internetrelaterade sexualbrott mot barn, det som ibland kallas för grooming. Det handlar om vuxna som tar kontakt med barn på nätet för att begå övergrepp. I den här typen av brott går en stor del av utredningen ut på att identifiera både gärningspersoner och brottsoffer. Ibland är ett konto på Snapchat eller Instagram allt man har att börja med.

– Då behöver man vara nyfiken och kreativ, beredd att vända på alla stenar. Man behöver inte vara it-nörd eller kunna koda, men man behöver vara beredd på att lära sig hur en router eller nya appar fungerar.

Brotten kan vara omfattande

När polisen fått tag i en misstänkt hittar man ofta fler barn i personens dator och telefon. Därför kan brotten vara väldigt omfattande. Therése håller precis på att avsluta en stor utredning där hon lyckats identifiera 160 barn, de flesta mellan 8 och 12 år, som kan ha utsatts av en och samma person.

– Det är viktigt att inte drivas av ett hat mot pedofiler för då äter det upp en. Jag hade inte kunnat jobba om jag satt och kände så under ett förhör med en misstänkt. Jag måste vara nyfiken och ställa frågor som vi har nytta av bevismässigt. Vi sitter inte där för att kräva hämnd.

Tryggt klimat

Visst blir Therése ibland illa berörd av material hon hittar men klimatet i arbetsgruppen är avlastande och trygg. Man erbjuds stödsamtal regelbundet, men det är i det dagliga samtalet med kollegorna som Therése känner det största stödet. Alla känslor är okej att ventilera.

– Men att jobba med de här brotten ger så mycket. Barnen får en chans till upprättelse. Varje gång jag hör om ett barn som vi har hittat, som vågar berätta och som uppenbarligen mår mycket bättre sen… det är så värt det.

Ständigt trauma

Forskning visar att barn som varit utsatta för internetrelaterade sexualbrott lider av psykisk ohälsa, till exempel PTSD, i samma grad som någon som utsatts för penetrerande våldtäkt. Barnet lever med ett ständigt trauma eftersom det är ett övergrepp utan slut, det vet inte var bilderna tagit vägen och vem som kan ha sett dem. Det är inte ovanligt att Therése identifierar brottsoffer som inte vågat berätta för någon. Där nyheten landar med en smäll för omgivningen och barnets beteende plötsligt får en förklaring. Någon kanske inte har vågat gå till skolan av rädsla för att gärningspersonen finns där, eller för att familj och vänner ska se bilderna på nätet.

– Då kan vi äntligen berätta för barnet att personen som gjort det här bor i en helt annan stad, och kanske sitter frihetsberövad. Många beskriver det som en sten som faller från bröstet. Då känner jag att jag har gjort skillnad.