Demonstrationer – frågor och svar

Om du vill demonstrera på en offentlig plats behöver du ansöka om tillstånd om demonstrationen utgör en allmän sammankomst i ordningslagens mening. För andra platser utomhus inom detaljplanerat område krävs att du gör en anmälan.

Anmälningsplikt råder även för allmänna sammankomster som hålls inomhus inom detaljplaneratområde om det på grund av det förväntade deltagarantalet finns risk för störningar gällande ordningen, säkerheten eller trafiken.

Den anordnare som inte söker tillstånd för en allmän sammankomst gör sig skyldig till brott mot ordningslagen. Deltagare gör sig inte skyldiga till brott enbart genom att delta i en icke tillståndsgiven allmän sammankomst.  

Det är inte skäl nog för polisen att upplösa en sammankomst bara för att tillstånd saknas eller att villkor inte följs. Ett av polisens uppdrag är att se till att alla människor, oavsett åsikt, ges möjlighet att utöva sina grundlagsskyddade fri- och rättigheter att demonstrera. Detta gäller oavsett om demonstrationen betraktas som en allmän sammankomst eller inte och oavsett om den är tillståndsgiven eller inte.

Den som vill anordna en allmän sammankomst har frihet att själv välja tid och plats. Om det behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet kan Polismyndigheten genom dialog med dig som anordnare komma överens om annan tid och plats. Tid och plats kan också ändras även om anordnaren inte själv ändrar sin ansökan. Att platsen är upptagen kan också utgöra skäl för att byta plats eller tid.

Nej. Att du har fått tillstånd för din allmänna sammankomst innebär att du får uttrycka din åsikt på det sätt du vill och på den tid och plats som du ansökt om. Du får dock inte begå brottsliga handlingar för att uttrycka din åsikt.  

Det finns inte något förbud mot blasfemi eller hädelse i svensk lagstiftning. Att skymfa en religiös symbol är inte straffbart i sig. Det måste dock alltid göras en sammantagen bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Tillsammans med andra omständigheter, till exempel vissa typer av uttalanden, skulle det eventuellt kunna vara hets mot folkgrupp.

Att bränna en flagga, svensk eller från en annan nation, är i sig vanligtvis inte straffbart. I vissa fall har det dock bedömts som brottet förargelseväckande beteende eller skadegörelse. Det beror på vilken slags flagga det är fråga om, vad syftet med bränningen är och i vilket sammanhang det sker.

Prideflaggan är starkt förknippad med den personkrets som bestämmelsen hets mot folkgrupp har att skydda, nämligen personer med viss sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Det saknas dock praxis som tydligt ger svar på om bränning av en Prideflagga i sig utgör brott.

Du har alltid rätt att uttrycka dina åsikter men du får inte störa ut en annan demonstration. Du får inte heller utföra en brottslig handling för att uttrycka din åsikt, som till exempel att riva ner plakat eller kasta saker. 

Ja, samma regler gäller för motdemonstrationer som för andra demonstrationer.

Sök tillstånd för att anordna arrangemang

Tillstånd får nekas endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller som en direkt följd av den, med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi. Det följer av ordningslagen.

Endast i undantagsfall kan en ansökan avslås, exempelvis när platsen är olämplig för den tänkta folkmängden eller om sammankomsten anses vara för nära en annan tillståndsgiven sammankomst. Att den aktuella platsen är upptagen kan också utgöra grund för avslag. Endast i yttersta undantagsfall kan ordningsstörningar som orsakats av motdemonstranter vid tidigare sammankomster påverka bedömningen. Det ska då handla om rena nödsituationer och övriga omständigheter att förebygga ska vara uttömda. Ofta kan polisen spärra av områden eller utrymmen eller dirigera om trafiken, som en förebyggande åtgärd. Istället för att avslå en ansökan kan Polismyndigheten dessutom många gånger ge tillstånd på en annan plats eller vid en annan tid.  

Ja, ett beslut kan överklagas och det är någon av landets förvaltningsrätter som prövar beslutet som första instans.

Polisens roll är att se till att alla får uttrycka sina åsikter i enlighet med gällande lagar och skapa praktiska förutsättningar för demonstrationerna. Anordnaren ansvarar för att det råder god ordning vid sammankomsten men Polisen har det yttersta ansvaret för tryggheten och säkerheten. Polisen ska även lagföra eventuella brott.

Under en demonstration arbetar polisen aktivt för att underlätta för alla som vill uttrycka sin åsikt. Polisen kan ingripa mot de som begår brott under en demonstration. Ibland innebär det att polisen dokumenterar för att kunna lagföra i efterhand.

Polisen använder en arbetsmetod, särskild polistaktik, som innebär att både arbeta förebyggande och agera när något har hänt. Polisen använder kommunikation och dialog för att minska risken för konflikter, snarare än att försöka kontrollera folksamlingar genom fysiska åtgärder.

Ibland finns även dialogpolisen med inför, under och efter en allmän sammankomst. Dialogpoliser är en länk mellan Polismyndigheten och de som vill bedriva opinionsbildning. Syftet är att genom dialog arbeta för att opinionsyttringar ska kunna ske utan ordningsstörningar.

Polisen kan upplösa en allmän sammankomst bland annat om det uppstår svårare ordningsstörningar, om sammankomsten innebär stor fara för de närvarande eller om den allvarligt stör trafiken.

Det är inte skäl nog att upplösa sammankomsten enbart för att tillstånd saknas.

Principen är att det minst ingripande sättet ska tillämpas, med respekt för den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Ett av polisens uppdrag är att se till att alla människor, oavsett åsikt, ges möjlighet att utöva sin grundlagsskyddade frihet att demonstrera. Detta oavsett om demonstrationen betraktas som en allmän sammankomst eller inte, och oavsett om den är tillståndsgiven eller inte. Polisen försöker därför undvika att behöva upplösa sammankomster genom att i första hand vidta mindre ingripande åtgärder för att komma till rätta med ordnings- och/eller säkerhetsproblem.

Att anordna en icke tillståndsgiven demonstration är ett brott mot ordningslagen.

Precis som vid en tillståndsgiven demonstration kan Polismyndigheten agera mot individer som begår brott eller gör sig skyldiga till ordningsstörningar. Dessa personer kan gripas, avvisas, avlägsnas eller omhändertas. För att gripa någon måste proportionalitetsprincipen iakttas och gripandeskälen vara uppfyllda. Ett beslut om att gripa någon måste i princip grundas på en bedömning av om det föreligger häktningsskäl. Den bedömningen görs med hänsyn till misstankegraden, den aktuella brottsmisstanken och förekomsten av flykt-, kollusions- eller recidivfara. För att en polis ska få gripa någon krävs dessutom att det ska föreligga ett brådskande fall, dvs. att åklagarens beslut om anhållande inte utan fara kan avvaktas. Polisen kan också agera när det finns risk för ordningsstörningar.

Vad som avses med en ordningsstörning måste avgöras i det enskilda fallet och kan vara beroende av tidpunkt på dygnet och förutsättningarna på platsen. Exempelvis kan högljutt beteende eller bråk ses som ordningsstörningar. Dock bör det påpekas att om en person som är högljudd genomför en opinionsyttring så är gränsen för när ett ingripande kan ske något högre än i andra sammanhang, eftersom yttrandefriheten väger tungt.

Att enbart sitta tyst på en plats (med eller utan flaggor, banderoller etc.) är inte att anse som en ordningsstörning. Att däremot sitta tyst samtidigt som en ingång till exempelvis en arbetsplats eller en väg blockeras är att se som en ordningsstörning och kan dessutom utgöra ett brott.

När polisen ingriper mot personer som stör allmän ordning samtidigt som de deltar i en allmän sammankomst måste det också göras en bedömning av vilken effekt ingripandet får. Ingripanden enligt polislagen får inte användas för att kringgå ordningslagens regler om upplösande. Polisen ska först pröva om man kan lösa situationen genom mindre ingripande åtgärder, t.ex. tillsägelser eller anmaningar.

Beträffande ingripanden mot en demonstration som inte utgör allmän sammankomst (som en enmansdemonstration) får dessa oundvikligen i många fall konsekvensen att även demonstrationen upplöses. Polisen ska då avstå från ingripande med stöd av 13 § polislagen i annat än helt självklara fall.

För att garantera säkerheten kan polisen spärra av områden eller platser. Polisen kan av samma anledning även anvisa en folksamling att följa en viss väg.

Om du bryter en avspärrning eller väljer att inte följa polisens anvisningar kan du göra dig skyldig till brott.

Om du stör en demonstration med våldshandling eller oljud eller på annat sätt, kan du göra dig skyldig till brottet störande av allmän sammankomst.

Om du inte lyssnar till polisens befallning om att sluta eller flytta på dig, och ingår i en folksamling som är ordningsstörande, så kan du bli rapporterad för ohörsamhet mot ordningsmakt. Du får aldrig hindra polisen att utföra sitt arbete.

Vid demonstrationer råder inte något generellt maskeringsförbud. Det är dock förbjudet att maskera ansiktet vid en demonstration om det uppstår ordningsstörningar i form av exempelvis våldsamheter och/eller skadegörelse eller om det finns risk för sådana.

Normalt meddelar polisen de som ingår i folksamlingen eller demonstrationen att maskeringsförbud börjat gälla, men maskeringsförbudet gäller i sådana situationer oavsett om polisen meddelat det eller inte.

Den som täcker ansiktet av religiösa skäl omfattas inte av förbudet, inte heller om man ansökt hos Polismyndigheten om att få vara maskerade och fått ansökan om det godkänd.

Se Lag (2005: 900) om förbud mot maskering i vissa fall på Sveriges riksdags webbplats

Du behöver tillstånd från Polismyndigheten för i princip all hantering och användning av pyroteknik i samband med stora folksamlingar och olika typer av arrangemang.

Det krävs ofta tillstånd från polisen för att sätta upp affischer, till exempel valaffischer, på publika platser. Ibland har kommunen specifika platser för affischering och på dessa platser behövs inte något tillstånd. Hör med din kommun vad som gäller för affischering på just den plats där du vill affischera.