Demonstrationer – frågor och svar

Alla medborgare innehar de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna, där yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet ingår. Det innebär bland annat att var och en får uttrycka sina åsikter och närvara vid allmänna sammankomster. Det innebär också att du får anordna och delta i demonstrationer på offentliga platser.

Yttrandefriheten fråntar inte från straffansvar om brott begås i samband med åsiktsyttringen, exempel hets mot folkgrupp eller olaga hot med mera. 

Ja, om du avser att demonstrera på en offentlig plats så behöver du i normala fall ansöka om tillstånd. För andra platser inom detaljplanelagt området krävs att du gör en anmälan.

I samband med handläggningen kan polisen underlätta för demonstrationen genom att komma överens om ordningsregler, plats och tidpunkt för genomförandet. På så sätt minskar risken för ordningsstörningar eller för att demonstrationen ska kollidera med andra demonstrationer eller tillställningar.

Nej. Oavsett om du har fått tillstånd för din allmänna sammankomst eller inte måste du följa lagens begränsningar av yttrandefriheten som gäller i Sverige. Beslutet om att du har beviljats ett tillstånd för allmän sammankomst betyder enbart att polisen bedömer att det inte finns några hinder mot sammankomsten i sig när det gäller allmän ordning och säkerhet.  

Du har alltid rätt att uttrycka dina åsikter men du får inte störa ut en annan demonstration. Du får inte heller utföra en brottslig handling för att uttrycka din åsikt, som till exempel att riva ner plakat eller kasta saker. 

Ja, samma regler gäller för motdemonstrationer som för andra demonstrationer.

Polisen kan endast vägra tillstånd till en allmän sammankomst om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten. En allmän sammankomst kan även förbjudas om det vid en sammankomst av samma slag tidigare uppkommit svårare ordningsstörningar eller avsevärd fara för de närvarande.

Grundlagsskyddet för demonstrationer är så starkt att det krävs mycket för att förbjuda sammankomsterna på grund av ordningsläget. Våldsanvändning på grund av motdemonstrationer är i normala fall inte ett sådant skäl.

Ja, ett beslut kan överklagas och det är någon av landets förvaltningsrätter som prövar beslutet som första instans.

Polisens roll är att se till att alla får uttrycka sina åsikter i enlighet med gällande lagar och skapa praktiska förutsättningar för demonstrationerna. Polisen ska ansvara för ordning och säkerhet vid arrangemangen och lagföra eventuella brott.

Dialogpolisen arbetar för att bibehålla ordningen och tryggheten för alla som deltar i demonstrationer samt med att förmedla information mellan polisen och grupper som arrangerar opinionsyttringar. 

Målsättningen är att underlätta och skapa bra förutsättningar för sammankomsterna.

• För att garantera säkerheten kan polisen av taktiska skäl spärra av områden eller platser.
• Polisen kan av samma anledning även anvisa en folksamling att följa en viss väg.
• Om du bryter en avspärrning eller väljer att inte följa polisens anvisningar kan du göra dig skyldig till brott.

Om du stör en demonstration med våldshandling, oljud eller annat sätt, kan du göra dig skyldig till brottet störande av allmän sammankomst.

Om du inte lyssnar till polisens befallning om att sluta eller flytta på dig, så kan du bli rapporterad för ohörsamhet mot ordningsmakt. Du får aldrig hindra polisen att utföra sin tjänsteåtgärd.

Det är förbjudet att maskera ansiktet vid en demonstration om det uppstår ordningsstörningar i form av exempelvis våldsamheter och/eller skadegörelse eller om det finns risk för sådana.

Normalt meddelar polisen de som ingår i folksamlingen eller demonstrationen att maskeringsförbud börjat gälla, men maskeringsförbudet gäller i sådana situationer oavsett om polisen meddelat det eller inte.

Den som täcker ansiktet av religiösa skäl omfattas inte av förbudet, inte heller om man ansökt hos Polismyndigheten om att få vara maskerade och fått ansökan om det godkänd.

Se Lag (2005: 900) om förbud mot maskering i vissa fall på Sveriges riksdags webbplats

Att kritisera en religion eller religiösa symboler i Sverige är inte i sig straffbart utan faller inom den grundlagsskyddade yttrandefriheten. I vissa fall kan det däremot bedömas som hets mot folkgrupp. Om en handling är straffbar eller inte avgör domstolen utifrån omständigheter i just det fallet. 

Att bränna en flagga, svensk eller från en annan nation, är i sig vanligtvis inte straffbart. I vissa fall kan dock bestämmelserna om förargelseväckande beteende eller skadegörelse eller hets mot folkgrupp tillämpas vid flaggbränningar beroende på vilken slags flagga det är fråga om, vad syftet är med bränningen och i vilket sammanhang det sker.

Att enbart bränna en religiös skrift behöver inte innebära att det rör sig om brottet hets mot folkgrupp. Det görs en sammantagen bedömning av själva gärningen i det enskilda fallet. Vid flera tillfällen har en koran bränts som del i en allmän sammankomst och polisanmälningar har gjorts. Åklagare har i några fall kommit fram till att enbart att bränna koranen inte utgör hets mot folkgrupp. Tillsammans med andra omständigheter, till exempel vissa uttalanden, kan bedömningen bli en annan.  

Att bränna en flagga, svensk eller från en annan nation, är i sig vanligtvis inte straffbart. I vissa fall har det dock bedömts som brottet förargelseväckande beteende eller skadegörelse.

Du behöver tillstånd från Polismyndigheten för i princip all hantering och användning av pyroteknik i samband med stora folksamlingar och olika typer av arrangemang.