Särskilt utsatta brottsoffer

Förebyggande arbete 

Polisen arbetar förebyggande på flera sätt. Bland annat genom informationsinsatser med dörrknackning i bostadsområden eller annan kommunikation riktad mot brottsutsatta, gärningspersoner och vittnen. Polisen arbetar också med uppföljning av kontaktförbud. Andra förebyggande aktiviteter kan vara att besöka skolor, mötesplatser eller samverka med andra samhällsaktörer.

Kartläggning av fokuspersoner

I polisens förebyggande arbete ingår också kartläggning av individer som löper ökad risk att begå grovt eller dödligt våld mot sin partner eller tidigare partner. Polisen kartlägger också potentiella serievåldtäktsaktörer. Utgångspunkten för kartläggningen är kunskap om så kallade riskhöjande faktorer som baseras på forskning om dödligt våld i nära relation. 

Exempel på riskhöjande faktorer är:

• Kontrollerande beteende
• Strypvåld
• Uttalad rädsla hos den våldsutsatta
• Psykisk ohälsa
• Uttalat hot om suicid av våldsutövaren
• Missbruk
• Allvarligt och/eller upptrappat våld
• Separation
• Tidigare brottslighet

Underlag till kartläggningen hämtas från olika informationskällor inom polisen, från polisanmälningar och förundersökningar till underrättelseinformation och tips. 

När en individ finns kartlagd kan polisen vidta åtgärder för att förebygga fortsatt våld som att arbeta uppsökande, genomföra riskreducerande samtal, och samverka med andra myndigheter i enlighet med gällande sekretesslagstiftning. 

Riskreducerande samtal (RRI)

RRI är en metod som går ut på att utbildade samtalsutövare genomför ett strukturerat och systematiskt samtal med en hotaktör för att få personen att ändra sitt beteende och upphöra med brottsligheten.

Metoden används i alla polisregioner och är särskilt framgångsrik i ärenden gällande brott i nära relation, till exempel vid överträdelser av kontaktförbud, olaga hot och ofredanden.

Ta del av mer information om polisens brottsförebyggande arbete.

Utredningsarbetet

Oftast påbörjar polisen sitt utredningsarbete efter att en polisanmälan kommit in. Efter förhör eller dokumentation på brottsplatsen inleds en så kallad förundersökning som vanligtvis leds av en åklagare. Som stöd för polisanställda i utredningsarbetet finns både interna checklistor och metodstöd. Dessa ska följas för att polisen ska vara effektiv i utredningsarbetet så att lagföringen kan öka. 

Samtidigt behöver polisen ständigt utveckla sitt arbete. Det gör man bland annat genom att analysera ärenden för att identifiera framgångsfaktorer och brister i arbetet i syfte att utveckla interna arbetsmetoder. Socialstyrelsens dödsfalls- och skadeutredningar gör återkommande genomlysningar av ärenden som ger vägledning i utvecklingsarbetet. Parallellt pågår flera olika kompetenshöjande insatser inom polisen, bland annat i det som kallas Brottsutredarprogrammet.

Så utreder polisen brott i nära relation

Polisen får kännedom om situationen genom polisanmälan

Polisen får oftast kännedom om ärendet först när någon gör en polisanmälan. Det kan till exempel vara personen som är utsatt, en granne eller en vän som ringer.

När polisen vid en akut anmälan kommer till platsen försöker man i första hand skilja parterna åt. Om det finns barn i bostaden som kan fara illa kontaktas Socialtjänsten. Den som är utsatt kan behöva komma till sjukhus.

Förhör och dokumentation görs på plats

Polisen gör ett första förhör på platsen och dokumenterar eventuella personskador och materiella skador, ofta på video. Den som blivit utsatt har med vissa undantag rätt att själv bestämma om egna skador ska dokumenteras eller inte. Även kriminaltekniker kan kallas till platsen för att säkra bevis av olika slag.

Förundersökning inleds

Brottsutredningen, som kallas förundersökning, är till för att samla in uppgifter om det som har inträffat. En åklagare är förundersökningsledare om brottet innefattar hot eller våld mot närstående eller tidigare närstående.

Under förundersökningen håller polisen förhör med brottsoffret, vittnen och den misstänkte. Det kan också handla om att samla in olika typer av stödbevisning.

Beroende på vad förundersökningen visar beslutar åklagaren om den misstänkte ska åtalas eller inte.

Åklagaren bedömer om häktning

Åklagaren bedömer om en misstänkt gärningsperson ska begäras häktad. Domstolen fattar sedan själva beslutet. Om den misstänkte blir häktad ska brottet utredas omgående av polisen. Under tiden förhörs den misstänkte, brottsoffret och eventuella vittnen.

Hot och riskbedömning

Om den misstänkta släpps på fri fot från arrest eller häkte, till exempel på grund av bristande bevis, ska polisen, åklagaren eller Kriminalvården informera den som har blivit utsatt.

Polisen kan göra en hot- och riskbedömning för att se vilka former av skydd den utsatta behöver, till exempel kontakt med en kvinnojour respektive mansjour, skyddat boende eller överfallslarm.

Så utreder polisen sexualbrott

I många län finns det särskilda brottsutredare med stor erfarenhet av att utreda sexualbrott.

Våldtäkt kräver snabb insats

Om någon anmäler pågående våldtäkt eller om en våldtäkt skett nyligen skickar polisen omgående en patrull till platsen. Har våldtäkten skett utomhus kan polishundar användas för att söka efter förövaren och eventuella spår som kan finnas i området.

Viktigt att säkra de spår som finns

Polisen tar tillvara på kläder, lakan och exempelvis hårstrån för att hitta dna eller andra spår som kan användas som bevis vid en rättegång.

Den som utsatts bör så snart som möjligt undersökas på en akutmottagning, gynekologisk mottagning eller vid någon av de specialiserade mottagningar för våldtäktsoffer som finns på vissa orter. Sjukvårdspersonal tar olika prover som kan vara viktiga bevis i en rättegång. Eventuella skador dokumenteras och fotograferas.

För spårsäkring vid sexualbrott finns särskilda set för spårsäkring till hjälp för den undersökande läkaren.

Polisen håller förhör

Polisen håller förhör med den som utsatts. Ofta gör polisen ett första förhör på plats och ett kompletterande, mer ingående, förhör på polisstationen vid ett senare tillfälle. Polisen förhör också eventuella vittnen som kan ha sett, hört eller fått berättat för sig vad som hänt.

För utsatta barn finns det specialutbildade utredare. Endast specialutbildade utredare håller förhör med barn. Då sker förhöret oftast på ett så kallat Barnahus. Där kan även läkarundersökningen ske vid ett och samma tillfälle.

Polisen håller också förhör med den misstänkte. Dennes kläder tas i beslag och dna-prov tas.

Regeringen kan ge polisen och andra myndigheter i uppdrag att utreda eller implementera olika frågor i syfte att utveckla sitt arbete. Inom området våld i nära relation har polisen just nu två pågående regeringsuppdrag: 

• Uppdrag att stärka kompetensen hos polisanställda för att bemöta personer med psykisk ohälsa i ärenden om brott i nära relation 
• Uppdrag att stärka samverkan för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer samt hedersrelaterad våld och förtryck inklusive där barn är involverade

Samverkan med andra samhällsaktörer

Samverkan med andra myndigheter och samhällsaktörer är viktigt i polisens arbete mot våld i nära relation. Både våldsutsatta och våldsutövare kommer ofta i kontakt med flera olika aktörer såsom socialtjänst, hälso- och sjukvård, psykiatri och kriminal- och frivården. Att samhällsaktörer delar information med varandra om individer som riskerar att utsättas eller begå våldsbrott kan vara avgörande för att polisen ska hinna agera i tid för att förhindra fortsatt och i värsta fall dödligt våld. Det finns olika sekretessbrytande regler som möjliggör sådan informationsdelning. Samverkan är också viktigt för att kunna ge våldsutsatta rätt stöd och påverka våldsutövare att bryta sitt beteende. Ett exempel på samverkansarbete är Trygg relation fri från våld i Malmö och Trygghetens hus i Bollnäs. 

Exempel på aktörer polisens samverkar med:

• andra statliga myndigheter
• kommuner
• regioner
• näringsliv
• ideella aktörer.