Frågor och svar om inre utlänningskontroller

Den inre utlänningskontrollen är en nödvändig åtgärd för att kompensera avskaffandet av gränskontrollerna mellan Schengenländerna. Dessa gränskontroller togs bort för att möjliggöra den fria rörligheten och Sverige har därför, tillsammans med övriga Schengenländer, ett gemensamt ansvar för den inre säkerheten. Den inre utlänningskontrollen är ett effektivt verktyg för att motverka att människor befinner sig olovligen inom Sverige och Schengen.

En inre utlänningskontroll genomförs främst för att kontrollera att en person inte vistas eller arbetar i landet utan tillstånd, men också för att hitta de personer som håller sig undan när ett beslut om avvisning- eller utvisning ska verkställas. Syftet med de inre utlänningskontrollerna är också att förhindra den gränsöverskridande brottsligheten.

Lagstödet för inre utlänningskontroll finns i 9 kap. 9 § utlänningslagen. Lagstiftningen omfattar hela det svenska territoriet och innebär att inre utlänningskontroller får genomföras överallt inom Sverige, förutsatt att det finns skäl att genomföra kontrollen.

En inre utlänningskontroll kan till exempel ske:

• På allmänna platser
• Vid en fordons- och förarkontroll
• Vid en brottsutredning
• I ett gränsnära område
• Vid en arbetsplatsinspektion
• I anslutning till ett evenemang

Den inre utlänningskontrollen utgör en integrerad del av polisens olika verksamhetsgrenar och kan göras i alla situationer då det finns anledning att ifrågasätta en utlännings rätt att vistas i Sverige.

För att genomföra en inre utlänningskontroll krävs det att det vid en sammantagen bedömning finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i landet.

I ett gränsnära område får en polis genomföra selektiva inre utlänningskontroller utan att kriteriet för anledning att anta är uppfyllt.

Inre utlänningskontroller är en uppgift som utförs av alla poliser, inte enbart gränspolisen.

Vid bedömningen av om det finns grund för "anledning att anta" ska särskild hänsyn tas till iakttagelser på platsen och de uppgifter som Polismyndigheten eller kustbevakningen förfogar över.

Med iakttagelser på platsen avses den enskilde polisens iakttagelser av till exempel.:

• Utlänningens eget beteende/agerande
• Agerandet av andra personer i utlänningens närhet
• Den plats och sammanhang som utlänningen befinner sig i

Med gränsnära områden menas i lagstiftningen följande platser och områden:

• Flygplatser och hamnar som har direkt förbindelse med utlandet för kommersiell gods- eller passagerartrafik
• Järnvägsstationer som har direkt förbindelse med utlandet för kommersiell passagerartrafik
• Broar för vägtrafik till eller från utlandet (t.ex. Svinesundsbron och Öresundsbron)
• Gränsövergångsställen på allmänna vägar 

I gränsnära områden får polisen genomföra selektiva inre utlänningskontroller utan att kriteriet för anledning att anta är uppfyllt.

Selektiva kontroller ska vara motiverade i varje enskilt fall, men underlaget för dem behöver, i jämförelse med anledning att anta, inte vara så individspecifikt eller konkret. Selektiva kontroller utformas inte på ett sätt som gör att det blir en systematisk kontroll av personer.

Selektiva kontroller grundas på:

• Gjorda iakttagelser
• Underrättelser
• Riskprofiler
• Tips och liknande

Vid en inre utlänningskontroll gäller de allmänna principerna för polisingripanden som finns angivna i 8 § polislagen (1984:387). Detta innebär att kontrollen utförs med minsta möjliga intrång i frihet och integritet och att eventuella olägenheter står i proportion till syftet med kontrollen.

Särskild hänsyn tas vid kontroll av personer under 18 år.

Polismyndigheten strävar efter att motverka diskriminering av människor på grund av bland annat kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller en enskild person. En inre utlänningskontroll genomförs inte enbart på grund av att en persons utseende uppfattas som utländskt, eller på grund av språk eller namn.

Polisen genomför arbetsplatsinspektioner, antingen på egen hand eller tillsammans med andra myndigheter, t.ex. Skatteverket och Arbetsmiljöverket.

Vid en arbetsplatsinspektion kontrolleras om arbetsgivaren har en utlänning anställd som:

• Inte har rätt att vistas i Sverige, eller
• Har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd

Vid en kontroll av arbetsgivaren, i samband med en arbetsplatsinspektion, kan det finnas anledning att genomföra en inre utlänningskontroll.

Informationsplikten innebär att sex specifika myndigheter är skyldiga att på eget initiativ underrätta Polismyndigheten om de misstänker att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige.

Dessutom gäller en skyldighet för dessa myndigheter – samt även Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten – att lämna ut nödvändiga uppgifter om Polismyndigheten, Migrationsverket eller Säkerhetspolisen aktivt begär det.

Bestämmelsen ska förhindra att personer som har fått beslut om att lämna Sverige stannar kvar, samt att försvåra bidragsbrott och svartarbete.

Informationsplikten beskrivs i 17 kap. 6 § utlänningslagen och gäller från den 13 juli 2026.

Vilka myndigheter berörs av informationsplikten?

De myndigheter som berörs är:

• Arbetsförmedlingen
• Försäkringskassan
• Kriminalvården
• Kronofogdemyndigheten
• Pensionsmyndigheten
• Skatteverket

Utöver dessa sex myndigheter ska Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för att utreda en utlännings rätt att vistas i Sverige eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning, om Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen begär det. Det framgår av 17 kap. 8 § utlänningslagen.